Raz har växt upp bakom murarna i ett 3400 år gammalt kloster, en tillflyktsort för forskare och filosofer undan den oförutsägbara "sekulära" världen. Utanför murarna breder ett landskap fyllt av kasinon och köpcentrum ut sig. Där ute avlöser kriserna varandra: krig, klimatkatatrofer och kulturella sammanbrott. Men så en dag låter en högre makt blickarna falla mot det lilla klostret. En katastrof av väldiga mått hotar, och de enda som kan göra något åt saken är Rez och hans bröder och lärare innanför klostermurarna.
   Stephenson har lärt sina läsare att förvänta sig att plötsliga utvikningar och regelrätta essäer insprängda i romanhandlingen; det är hans sätt att berätta. I Anathem är utvikningarna och essäerna många, särskilt i början.
   Halvvägs in i romanen kommer vändningen. Erasmas och hans vän Jesry kommer äntligen ut ur klostret. Ett främmande landskap breder ut sig, fyllt av kasinon och köpcentrum, illegal arbetskraftsinvandring och syntaktiska apparater (datorer). En katastrof av väldiga mått hotar, och de enda som kan göra något åt saken är Erasmas och hans bröder och lärare.
   Munkmusiken växlar plötsligt till Metallica eller Beethoven. Action utbryter överallt, på krossvolym. Och världen förklaras, allt hänger ihop och man förstår meningen men den första delen av boken och man kan luta sig tillbaka i fåtöljen och bara njuta av fartvinden. Anathem är en knepig bok, medges, men för de som fixar början är resan värd mödan. Läs Anathem, det är en fantastisk roman. Men kom ihåg att vi varnade er.