Johans bästa böcker 2009 Ett par av de bästa böckerna jag läste i år var fortsättningar på
tidigare verk, men en av dem var en för författaren helt ny sorts bok
och hälften var, glädjande nog, för mig helt nya bekantskaper. Att en
av dem var en svensk sf-roman och en var en rysk sf-roman översatt
till svenska känns alldeles extra roligt.
 Men vi börjar med gamla vänner: Ian McDonald är såvitt jag kan se nog
den bästa av alla nu verksamma sf-författare. Hans novellsamling
Cyberabad Days utspelar sig i samma balkaniserade framtida Indien
som den mästerliga romanen River of Gods och kan läsas som en
fördjupning av den tidigare boken eller alldeles självständigt.
Färgsprakande, doftande, snabbrörlig och blixtrande intelligent
post-cyberpunk i en miljö som är uråldrig och hypermodern på samma
gång.
 Även Paul McAuleys Gardens of the Sun är en uppföljare -- till förra
årets The Quiet War -- och även den vågar gå utanför den
anglosaxiskt dominerade världen: det dominerande maktblocket på jorden
är Större Brasilien. Men merparten av berättelsen utspelar sig
utanför jorden, på månar och kolonivärldar i det yttre solsystemet,
dit de radikala delarna av mänskligheten flydde sedan den förödda
jorden tagits över av religiösa ekofundamentalister. En mångbottnad
och mycket välskriven hård-sf-roman som bör utmana läsare av alla
åsiktsschatteringar och uppfylla vem som helst med sense of wonder.
 China Miéville, däremot, har i The City & the City lämnat sin
inarbetade Bas-Lag-värld och gett sig på något helt nytt: en
polisroman som utspelar sig i två städer i sydöstra Europa -- två
städer som upptar samma fysiska plats. Det känns ungefär som om
Raymond Chandler skrivit en roman som utspelar sig i en av Italo
Calvinos osynliga städer. Det låter inte klokt, men det förvånande är
hur fort man vänjer sig vid upplägget och hur väl det fungerar.
 Så till de nya bekantskaperna: Stefan Gurt hade jag aldrig hört talas
om trots att han givit ut böcker sedan 1979, men den skadan får jag
reparera, för hans Minnen av framtiden är den bästa svenska sf-roman
jag läst på många år. Ett filmiskt Gibson-likt Beijing i en framtid så
nära att den flåsar en i nacken, ett drömskt Bradbury-likt Mars i
avlägsen framtid, en rockstjärna som iscensatt sitt självmord och
möter en svenska vilse i Beijings neonblänkande skuggvärld av
modelljobb, klubbar och droger.
 Att rysk sf översätts till svenska har väl knappast skett sedan Delta
förlags glansdagar, men Dmitrij Gluchovskij har rönt stor framgång med
Metro 2033. Av någon anledning tycks den gamla nötta
kalla-krigs-genren efter-katastrofen-sf ha blivit på modet igen, vad
det nu säger om vår tid. Här är det Moskvas gigantiska tunnelbana som
är mänsklighetens sista tillflykt. En ung man tvingas ut på en odyssé
genom de minisamhällen som uppstått på de olika stationerna. Nattsvart
och blytungt och mycket, mycket ryskt.
 Graham Joyce var hedersgäst på årets nationella sf-kongress Swecon,
vilket föranledde mig att läsa hans senaste roman Memoirs of a Master
Forger, skriven under pseudonymen William Heaney, som också är bokens
berättare och huvudperson. Heaney hör till de få som kan se demoner
och vet att det finns 1567 olika. Han är en charmerande svindlare, en
förfalskare som skänker bort all vinst till välgörenhet, en
oupphörligt underhållande, högst opålitlig och totalt oförutsägbar
bekantskap. För mig var detta årets största överraskning och bästa
bok.
Johan Fler boktips från 2009:
Gabriellas bästa böcker 2009
Glenns bästa böcker 2009
Gunillas bästa böcker 2009
Karins bästa böcker 2009
Mathss bästa böcker 2009
Nenes bästa böcker 2009
| 
