Namn: David Borgström
Arbete: Redaktör för J-Fi.
Civilstatus: Singel.
Bor: Stockholm.
Favoritmat: Lasagne, kanske?
Favoritfärg: Gul.
Favoritmanga: Dragon Head och Yotsuba.
Favoritanime: Totoro, Kinos resa.
Favoritfantasy: Oj, svårt. Gillar både G.R.R Martin, Ursula le Guin och Robin Hobb väldigt mycket just nu. Alla skriver fantastisk fantasy på olika sätt.
Favorit-Sci-fi: the Algebraist av Ian Banks
Blir glad av: Trevliga människor.

Läser generellt mer än vad jag tittar på filmer och tv-serier, så jag har tagit mig igenom mycket manga, inte fullt lika mycket anime. Tycker om lugna, filosofiska, serier och mörka framtidsdystopier, så verk som Mushishi, Battle Angel Alita och Eden: It's an Endless World passar mig som handen i handsken.

Tycker i övrigt om att resa mycket, samt att ha en stor nördbredd under mitt bälte. Jag spelar både figurspel (Warhammer, Warmachine), rollspel, tv-spel, datorspel, läser fantasy och science fiction och ska försöka utveckla mitt dykande, eftersom jag efter många om och med äntligen har tagit ett dykcertifikat. Har även lite försiktigt och trevande börjat lapa i mig östasiatiska långfilmer på löpande band.

Namn: Dylan M. Johansson
Stjärntecken: Firre
Blodgrupp: Vet inte, men känner på mig att det är den där ovanliga
Bor: Solna
Hobby: Pedagogik, 90-tals retroism, formuleringar
Hemlig passion: Choklad
Tycker om: Fredagar
Tycker illa om: Att vara nära men ändå bli utan
Favoriträtt: Det mesta med pasta
Favoritmanga: Great Teacher Onizuka
Favoritanime: Cowboy Bebop

Min första kontakt med japansk illustrerad populärkultur var serierna om Link i Nintendomagasinet under tidigt 90-tal. Annars tog mitt intresse för Landet där solen går upp ett rejält avstamp i mellanstadiet under mitt påtvingade hemarbete om Japan och tiden 1995-96 slukade jag animerecensionerna i Super Power, och önskade att jag kunde få tag på någon av dessa ”mangafilmer”.

Kort därpå hade en klasskamrat fått tag på dubbel-VHS:en Angel Cop, vilken jag bara var tvungen att få låna. Handen på hjärtat förstod jag inte så mycket av denna ganska tunna deckarplatter, men våldet, blodet och ond bråd död fick mig inse att japansk tecknad film var det nya guldet. Faktumet att få verkade veta att anime ens existerade, gjorde fenomenet mystiskt och underground.

Kort därpå fick jag även se mer sofistikerad film såsom Ghost in the Shell och Akira, vilka i längden blev startskottet för något mer betydelsefullt: Jag och min kompis Shisho (tyvärr otakus, inte japan) bestämde oss för att utveckla vår utdöende filmklubb och bilda animeföreningen KyoumiKai. Vi fick tag på lokal i Halmstad, bildade tidsskriften Jordgubbsfältet och lyckades under tre år bygga upp en medlemsbas på över 50 aktiva medlemmar. Då hade manga- och animevågen på allvar börjat skölja in här i Lagomlandet och vi insåg att vårt uppdrag var slutfört. Vi lade ner och jag flyttade till Stockholm.

Här hittas jag oftast i Serieteket på Kulturhuset, med en manga i ena handen och en tecknarpenna i andra. Föreningslivet lever kvar på www.popkorn.nu

Namn: Emanuel Lundberg
Arbete: Student
Civilstatus: Singel
Bor: Sveriges Jerusalem
Favoritmat: Raggmunkar
Minst omtyckta mat: Skaldjur
Favoritfärg: Karmosin-röd
Favoritmanga: Berserk, Blade of the Immortal, Suzuka, Hajime no Ippo, Mushishi
Favoritanimer: One Piece, School Rumble, Welcome to the NHK, Nausicaä
Tycker om: Musik i alla dess former, skattjakt på internet, dösnygga gitarrer, tennis, Zelda
Tycker illa om: Pre-tenta, pip i öronen och att städa
Önskedröm: Att få leva på 70-talet.

Har läst serier sedan jag var tre och har Don Rosa som husgud. Upptäckte manga och anime på riktigt ungefär 2004. Den annorlunda berättartekniken och tecknarstilen gjorde starkt intryck på mig och det tog inte många sidor av Naruto (som var min allra första manga), innan jag insåg att det var vad jag ville lägga ner min själ i. Jag läser ändå fortfarande en hel del västerländska serier, men det är främst i Japan jag har mitt seriehjärta.

Manga-formen är för det mesta det optimala sättet att berätta en historia på. Jag kan dock tycka att anime kan tillföra en helt ny nivå på en serie (One Piece till exempel) eftersom det finns fler delar som ljud och rörelse att arbeta med. Annars så är det lite mer avkopplande att sätta på en anime, än att läsa manga då det ofta kräver mer av betraktaren på gott och ont. Var medium har sin charm.

Gillar äventyr och spännande historier som gärna får sträcka sig över en ansenlig tidsrymd. Verklighetsflykt, surrealism och nya världar är det jag oftast vill uppleva i de jag läser/tittar på. Självklart bakar jag in lite tokroliga moment i min manga/anime-diet. Jag är i allmänhet öppen och nyfiken på det mesta, men även bestämd på det jag inte vill ha och som ni märker, ganska så ambivalent och velig.