Upptäck rollspelet RuneQuest

Kommer ni ihåg Drakar och Demoner? Inte Dragonbane, som det heter nu, med D&D 5.0-regler. Utan ursprungliga Drakar. Med Kandra. Med Sinkadus. Med första Svavelvinter. Ankor och allt. Originalet. Från Äventyrsspel.

När Fredrik Malmberg kom hem yster från USA -81 med en licens, var det Basic Roleplaying (BRP) han hade med sig i bagaget. Den kom från ett spel som hette RuneQuest (1978). Och som snart skulle ge upphov till Call of Cthulhu (1981), ett nu för tiden inte helt okänt bordsrollspel. De höll på att bygga just detta i USA, när Fredrik reste dit och kom hem med licensen.

Men då. Då handlade det om att hoppa på rollspelshingsten som böjde rygg och skuttade och ville kasta av alla ryttare. Då, handlade det om att kanske göra nåt annat, än levels? Kanske nåt annat än THAC0 (To Hit Armour Class 0). Kanske något mer verkligt?

Greg Stafford hade 1966 en vision, säkert påeldad av droger, om en knasig värld där gudarna vandrade bland människor, där det fanns märkliga halvfolk, där runor i betydelsen skapelsens ritningar, var viktiga för vanligt folk och levande ibland dem. 

Brädspelet White Bear & Red Moon kom 1975. Baserat på hans världstankar. Det första utkastet till vad som snart skulle bli Chaosium, företaget bakom Cthulhu. Byggt från Staffords grund, och visioner (han var schaman).

RuneQuest var det första andra rollspel som utmanade D&D, 1978. Det fanns inte så mycket annat, då. Tunnels and Trolls, en ren copycat, hade prånglats ut redan tre år tidigare. Traveller, det första rymdrollspelet, hade kommit i sin första proto-utgåva 1975, publicerades lite mer på allvar -77, blev ett riktigt spel -81.

Det var lite rörigt.

Vad var ens rollspel? Jo, det var D&D. Alla amerikanerna höll på med det. Sen fanns det några utmanare, några rebeller. Sen helt plötsligt här i Sverige tog det eld! Alla började spela. Internet existerade inte än, men man kunde levla och härska och ha kul med Drakar!

Under tiden byggde RuneQuest ut sin märkliga och syrade värld. Talande tapirer. Ankor! (Igen, ni ser parallellerna!) Folk började fundera över gudarna, över deras relationer, över hur gudakrigen som gav upphov till tidens gång ens fungerade, över hjältar och halvgudar som vandrade i denna unika bronsrollspelsvärld.

Under tiden bubblade Nordic Roleplay vidare, både i sin bordsform och på konvent som friform och som lajv. Under tiden, bröt vi alla gränser och gjorde ganska balla saker som senare belönat sig med ett Diana Jones-award och hur många Ennies som helst. Vi höll helt enkelt på med roliga saker. Delvis tack vare RuneQuest, som vågade tänka utanför boxen.

Tänk Skyrim. Det är en bra parallell och de har tagit mycket från RQ. Erkänt så. Elder Scrolls bygger på RQ: tänk mytisk bronsålder. Motsvarande mesopotamiska gudar vandrar bokstavligen ibland oss. Tänk, att alla kan magi. Alla kan ropa på de levande gudarna. Tänk dödlig strid. Om någon stöter en dolk i din mage ignorerar du det inte. Om någon stöter en dolk i din mage går du förmodligen ned. Träffområden. Ett helt okänt koncept före 78. Några där i företaget hade roat sig med SCA, Society for Creative Anacronism, och hade högst reella känslor för hur strid borde fungera.

RuneQuest finns nu tillgängligt igen, särskilt i ett lyxigt Starter Set som inte bara förklarar världen utan ger färdiggenererade rollfigurer, kartor, regler, äventyr och till och med ett soloäventyr! Galet prisvärt.

Stafford gick vidare sedan och publicerade Pendragon (1985) och light-rollspelet Prince Valiant (1989). Pendragon var ett grisodlarspel han senare ofta sade var hans främsta verk. Mytisk medeltid. Det var bra. Mycket bra. Och Pendragon går igen i RuneQuest: Glorantha bland annat genom Passions.

Det är ett riktigt roligt lite knasigt spel! En utmanare och rebell som hållit fandom-debatten levande i kanske 45 år. Det är ett spel som försöker göra annorlunda än D&D i mekaniken. Inte för att det är något fel med D&D - först störst och bäst! Men RQ är ett tillåtande regnbågsspel. Inte bara finns det en massa pratande djur, stammarna i grundsettingen erkänner massor av identiteter, massor av fysiska skapelser. Det är bronsåldersfantasy, utspelar sig före den västerländska medeltiden, när allt var lite mer flytande, och tillåtande. Kan en spela en drake, kan en spela en person vars kön inte behöver identifieras som rider på en antilop. Inga problem.

Nå, nu är inte den här friheten med hur en identifierar sig kanske det främsta adelsmärket för detta spel. Det är bara en av många fördelar som redan finns inbyggda. Det är ingen grej, i RQ, om du är en dyrkare av Stormtjuren eller följer luft- och blixtguden Orlanth eller jordgudinnan Ernalda. Gudarna är verkliga och vandrar ibland oss, eller verkar åtminstone ibland oss. Det är heller inte riktigt lika galet som du tänker dig. Men fantasifulla inslag finns. Som någon poddare sade, att häller en ut alla leksaker ur sin låda - bilar  och monster och godzillor och dinosaurier och allt - får en Glorantha. Det är sant. Men också, Glorantha (världen bakom RuneQuest) har tradition. Gamla härliga fans, antroposofer och historiker och allt möjligt löst folk (vi växer ju upp) har byggt på världen i 45 år. Det finns mycket att läsa för den som vill, mycket att forska i.

Och det finns en billig grundbox, med massor  av innehåll!

Dra ditt grymma svärd och omsvärj dig med runtatueringar! Åventyr väntar, och än mer - gudarna gör vad gudarna gör. Saker och ting roterar vare sig du vill eller inte, i bakgrunden, historien välver sin episka gång. Men du, i egenskap av Hjälte, kommer säkert att ha något att säga om det. Göra skillnad. Och vem din hjälte är, det bestämmer du!

Your Glorantha may vary, som det heter. Ta bort ankorna om du inte gillar dem. Låt Luna-imperiet inte bara vara onda? Lägg på fler “orcher” (Tusk Riders)? Men ändra kanske inte för mycket? För bronslurarna och gudarna och ett stort community av fans står på din sida.

Vad vill DU göra?