Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
En svensk i Tokyo
Publicerad: Torsdag, 30 november 2006, Skribent: My Bergström
Hej, jag heter My Bergström och jobbade fram till hösten 2004 i SF-bokhandeln i Göteborg; numera bor jag i Tokyo och ni kan se mina artiklar om Japan i tidningen Manga Mania och här på J-Fi. Jag översätter även mangan Air Gear och Tsubasa till svenska.
Att bo i Japan är både himmel och helvete om jag ska vara ärlig. Det är inte det lättaste landet att bo i som utlänning, men å andra sidan så finns det fortfarande, efter nästan 2 år, mycket roligt kvar att upptäcka och uppleva. Själv älskar jag närheten till manga och anime. Nu när japanskan flyter på så är det lättare att tackla vardagslivets små problem.
I Japan, som länge var en av världens mest hyllade filmationer, har på senaste fått idétorka. Nästan alla biofilmer, både anime och spelfilm, baseras numera på manga. Den nya flugan är dock koreansk film. För två år sen slog den koreanska TV-såpan Winter Sonata igenom med dunder och brak, och huvudrollsinnehavaren, kallad Yon-sama av de japanska fansen (mestadels medelålders hemmafruar), ökade intresset för koreansk kultur. Tur det, då Korea gör mer originella filmer än Japan numera.
För oss animeintresserade så är det ändå goda tider. Mangan Nana, som ska bli en spelfilmstriologi, har gjort succée på bio och även Death Note blev filmatiserad i år. Från Madhouse kommer animefilmen Toki wo Kakeru Shoujo, designad av Yoshiyuki Sadamoto, känd från Evangelion. På TV så visar de bättre grejer än på länge: Nana, Air Gear, Ouran Host Club, xxxHOLiC, Tsubasa, Jyu-Oh-Sei m.fl.
När de inte visar anime på TV så är det humorprogam som gäller till den milda grad att även vanliga program förvandlas till humor. En kompis farmor, som är gammal och förvirrad, blev intervjuad i TV och när det sändes så hade de stoppat in skrattande publik och klippt om tills allt var ett smaklöst skämt på den stackars damens bekostnad. TV i Japan har kanske inte riktigt samma moraliska gränser som vi.
När ni läser denna artikel så har jag redan flytt hem till Sverige under sommaren (2006). För en nordisk viking som jag så passar nämligen inte sommarvädret i Tokyo. Med 34-36 grader i skuggan och luftfuktighet på över 70% kan man skrämma bort även en fantast som jag. Men till hösten återvänder jag till mangans heliga land och fortsätta rapportera om alla dess besynnerligheter.
Om ni undrar hur jag fick stipendium och sökte in på skolan m.m., så kan jag berätta att allt fixades av Göteborgs universitet, där jag läst Japanska A till C. Så kontakta ert universitet samt japanska ambassaden ifall ni är intresserade av utlandsstudier.
Att bo i Japan är både himmel och helvete om jag ska vara ärlig. Det är inte det lättaste landet att bo i som utlänning, men å andra sidan så finns det fortfarande, efter nästan 2 år, mycket roligt kvar att upptäcka och uppleva. Själv älskar jag närheten till manga och anime. Nu när japanskan flyter på så är det lättare att tackla vardagslivets små problem.
I Japan, som länge var en av världens mest hyllade filmationer, har på senaste fått idétorka. Nästan alla biofilmer, både anime och spelfilm, baseras numera på manga. Den nya flugan är dock koreansk film. För två år sen slog den koreanska TV-såpan Winter Sonata igenom med dunder och brak, och huvudrollsinnehavaren, kallad Yon-sama av de japanska fansen (mestadels medelålders hemmafruar), ökade intresset för koreansk kultur. Tur det, då Korea gör mer originella filmer än Japan numera.
För oss animeintresserade så är det ändå goda tider. Mangan Nana, som ska bli en spelfilmstriologi, har gjort succée på bio och även Death Note blev filmatiserad i år. Från Madhouse kommer animefilmen Toki wo Kakeru Shoujo, designad av Yoshiyuki Sadamoto, känd från Evangelion. På TV så visar de bättre grejer än på länge: Nana, Air Gear, Ouran Host Club, xxxHOLiC, Tsubasa, Jyu-Oh-Sei m.fl.
När de inte visar anime på TV så är det humorprogam som gäller till den milda grad att även vanliga program förvandlas till humor. En kompis farmor, som är gammal och förvirrad, blev intervjuad i TV och när det sändes så hade de stoppat in skrattande publik och klippt om tills allt var ett smaklöst skämt på den stackars damens bekostnad. TV i Japan har kanske inte riktigt samma moraliska gränser som vi.
När ni läser denna artikel så har jag redan flytt hem till Sverige under sommaren (2006). För en nordisk viking som jag så passar nämligen inte sommarvädret i Tokyo. Med 34-36 grader i skuggan och luftfuktighet på över 70% kan man skrämma bort även en fantast som jag. Men till hösten återvänder jag till mangans heliga land och fortsätta rapportera om alla dess besynnerligheter.
Om ni undrar hur jag fick stipendium och sökte in på skolan m.m., så kan jag berätta att allt fixades av Göteborgs universitet, där jag läst Japanska A till C. Så kontakta ert universitet samt japanska ambassaden ifall ni är intresserade av utlandsstudier.