Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Öst möter väst i animemusikal
Publicerad: Torsdag, 5 april 2007, Skribent: Nahal Ghanbari
Året var 2001, och jag slö-zappade mellan tv-kanalerna, bara för att plötsligt haja till framför MTV. Anime på MTV? Det visade sig vara en animerad musikvideo till Daft Punks ”One more time”, det första spåret från deras nysläppta album ”Discovery”. Och det slutade inte där, utan en serie på 4 animerade videos, där var och en tog vid där den föregående slutat, sändes hösten igenom och var då det bästa jag sett på MTV någonsin. Till härliga elektroniska ljud och toner (som jag fortfarande inte kan sitta still till även om jag så vill), fick jag följa ett populärt band efter att de kidnappats från sin hemplanet, hjärntvättats och förts hit till Jorden för att lanseras som nya superidoler.
Döm min besvikelse när historien tycktes nå sitt slut efter bara fyra låtar. Musiken hade jag fastnat för, albumet hade jag. Nu ville jag se slutet av historien. Jag ville ju veta! Vad hände sen?
Svaret fick jag inte förrän två år senare, när filmen ”Interstella 5555 – The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem” kom ut. Interstella 5555 är något så udda som en animerad musikal. Inte ett ord yttras under hela filmen, bortsett från när låttexterna sjungs. Det är en 68 minuter lång animerad film baserad på hela ”Discovery” albumet, och det är främst musiken själv som får stå i centrum.
Ett ovanligt samarbete
Daft Punk bildades 1993 av fransoserna Guy-Manuel de Homem-Christo och Thomas Bangalter. Duon kände varandra sedan skoltiden, och hade tidigare satsat på andra musikprojekt tillsammans. Deras debutalbum ”Homework” släpptes 1997, och klassas som en av 90-talets mest influerande album inom olika dance/house/electro stilar (många kanske minns musikvideon till album-hiten ”Around the World” där allt från astronauter till mumier och skelett dansade till titelorden som loopade låten igenom).
2001 gav de ut sitt andra album, ”Discovery”, med en mycket tydligare synthpoppig prägel. De använde sig av sena 70-tals och tidiga 80-tals samplingar i arbetet och albumet blev deras hyllning till barndomens nyfikenhet och fascination vid nya upptäckter. Tillsammans med Céderic Hevert skrev de om Discovery till ett filmmanus och reste till Tokyo, där Toei Animation nappade på idén och allt arbete skedde under giganten Leiji Matsumotos vakande ögon.
Leiji Matsumoto debuterade på manga-scenen 1953, och tecknade på den tiden mest shojou trots sitt eget bristande intresse för genren. Idag är han känd som skaparen bakom bland annat Captain Harlock, Starzinger och Galaxy Express 999 (anime-klassiker som även sänts i Sverige). Hans tydliga influenser finns filmen igenom, i allt från romantiserandet kring förluster till karaktärsdesignen. Karaktärernas accessoarer, deras blå hudton och hälsningsgester påminner om drag hos Space Battleship Yamatao.
Samarbetet gick av stapeln 2001, i samband med att albumet ”Discovery” släpptes. De fyra första låtarna sändes samma år som musikvideos på MTV och Cartoon Network, men planen på en animerad långfilm fanns redan från början.
Sedan ”Interstella 5555 – The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem” släpptes i december 2003, har filmen sålt i över 1,8 miljoner exemplar.
Daft Punk står som sagt för filmens soundtrack, men har samarbetat med bland annat artister som Romanthony och DJ Sneak när det kommer till sången (i exempelvis ”One more time” och ”Digital Love”).
Den franska duon medverkar dessutom själva i filmen, animerade som två robotar under en musikgala. Detta passar dem såklart perfekt, eftersom de sedan sin debut gjort en stor sak av att dölja sig för allmänheten genom att göra allt från intervjuer i robotkostymer till att uppträda live bakom skärmar.
Att Daft Punk lyckades få ihop ett samarbete med Leiji Matsumoto var något de drömt om. De växte upp med hans animeserier och säger att det haft en stor inverkan på deras barndom. De kallar honom dessutom sin barndomshjälte. I Interstella 5555 skämtas det även om denna kollaboration. I en sekvens kan man se en fotbollsmatch mellan Frankrike och Japan utspela sig, där Frankrike leder med 2-1, precis som det i verkliga livet var 2 fransoser och en japan som samarbetat i första hand.
Anime nostalgi och renässans
Interstella 5555 är ett intressant och udda inslag i modern animeproduktion, och är om inte en trendsättare åtminstone ett försök till förnyelse. Att Cartoon Network visade de fyra första musikvideorna var ett direkt försök till att locka en yngre publik via animationerna, medan MTV appellerade till ungdomarna främst via musiken. Förutom just Daft Punk har få andra artister valt att satsa på det animerade mediet för att lansera sina låtar. Undantagen finns självklart, som i fallet med gruppen Gorillaz (där hela bandet faktiskt är en animerad front för det som är ex-sångaren i brittiska Blurs senaste projekt).
För många som var små då Leiji Matsumoto hade sina glansdagar, är animationerna nostalgiska samtidigt som de känns nya. Det beror antagligen lika mycket på låtarnas sköna blandning av moderna toner och retrosound.
Interstella 5555 första fyra spår gick att se i Sverige innan dagens manga- och animehysteri nått sin kulmen. Många hade ingen riktig bild av dessa stora inslag i den japanska popkulturen, och hade man det var den sällan nyanserad. Själv anser jag att Interstella 5555 är ett projekt som bygger på kreativitet och skaparvilja, och önskar att fler liknande projekt (eller gärna helt annorlunda och oförutsedda projekt) skulle introduceras här i väst. Det skulle bli en pånyttfödelse för animen, och visa att det inte bara är så stereotypt som man kan få intrycket av. Det är det bästa sättet att luckra upp fördomar om att tecknat bara är barnsligt eller tråkigt och att all manga skulle se likadan ut. Eller, det som jag tycker mest illa om att höra, att anime-världen inte består av annat än Pokémon, Sailor Moon, Dragon Ball och animerad porr.
Döm min besvikelse när historien tycktes nå sitt slut efter bara fyra låtar. Musiken hade jag fastnat för, albumet hade jag. Nu ville jag se slutet av historien. Jag ville ju veta! Vad hände sen?
Svaret fick jag inte förrän två år senare, när filmen ”Interstella 5555 – The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem” kom ut. Interstella 5555 är något så udda som en animerad musikal. Inte ett ord yttras under hela filmen, bortsett från när låttexterna sjungs. Det är en 68 minuter lång animerad film baserad på hela ”Discovery” albumet, och det är främst musiken själv som får stå i centrum.
Ett ovanligt samarbete
Daft Punk bildades 1993 av fransoserna Guy-Manuel de Homem-Christo och Thomas Bangalter. Duon kände varandra sedan skoltiden, och hade tidigare satsat på andra musikprojekt tillsammans. Deras debutalbum ”Homework” släpptes 1997, och klassas som en av 90-talets mest influerande album inom olika dance/house/electro stilar (många kanske minns musikvideon till album-hiten ”Around the World” där allt från astronauter till mumier och skelett dansade till titelorden som loopade låten igenom).
2001 gav de ut sitt andra album, ”Discovery”, med en mycket tydligare synthpoppig prägel. De använde sig av sena 70-tals och tidiga 80-tals samplingar i arbetet och albumet blev deras hyllning till barndomens nyfikenhet och fascination vid nya upptäckter. Tillsammans med Céderic Hevert skrev de om Discovery till ett filmmanus och reste till Tokyo, där Toei Animation nappade på idén och allt arbete skedde under giganten Leiji Matsumotos vakande ögon.
Leiji Matsumoto debuterade på manga-scenen 1953, och tecknade på den tiden mest shojou trots sitt eget bristande intresse för genren. Idag är han känd som skaparen bakom bland annat Captain Harlock, Starzinger och Galaxy Express 999 (anime-klassiker som även sänts i Sverige). Hans tydliga influenser finns filmen igenom, i allt från romantiserandet kring förluster till karaktärsdesignen. Karaktärernas accessoarer, deras blå hudton och hälsningsgester påminner om drag hos Space Battleship Yamatao.
Samarbetet gick av stapeln 2001, i samband med att albumet ”Discovery” släpptes. De fyra första låtarna sändes samma år som musikvideos på MTV och Cartoon Network, men planen på en animerad långfilm fanns redan från början.
Sedan ”Interstella 5555 – The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem” släpptes i december 2003, har filmen sålt i över 1,8 miljoner exemplar.
Daft Punk står som sagt för filmens soundtrack, men har samarbetat med bland annat artister som Romanthony och DJ Sneak när det kommer till sången (i exempelvis ”One more time” och ”Digital Love”).
Den franska duon medverkar dessutom själva i filmen, animerade som två robotar under en musikgala. Detta passar dem såklart perfekt, eftersom de sedan sin debut gjort en stor sak av att dölja sig för allmänheten genom att göra allt från intervjuer i robotkostymer till att uppträda live bakom skärmar.
Att Daft Punk lyckades få ihop ett samarbete med Leiji Matsumoto var något de drömt om. De växte upp med hans animeserier och säger att det haft en stor inverkan på deras barndom. De kallar honom dessutom sin barndomshjälte. I Interstella 5555 skämtas det även om denna kollaboration. I en sekvens kan man se en fotbollsmatch mellan Frankrike och Japan utspela sig, där Frankrike leder med 2-1, precis som det i verkliga livet var 2 fransoser och en japan som samarbetat i första hand.
Anime nostalgi och renässans
Interstella 5555 är ett intressant och udda inslag i modern animeproduktion, och är om inte en trendsättare åtminstone ett försök till förnyelse. Att Cartoon Network visade de fyra första musikvideorna var ett direkt försök till att locka en yngre publik via animationerna, medan MTV appellerade till ungdomarna främst via musiken. Förutom just Daft Punk har få andra artister valt att satsa på det animerade mediet för att lansera sina låtar. Undantagen finns självklart, som i fallet med gruppen Gorillaz (där hela bandet faktiskt är en animerad front för det som är ex-sångaren i brittiska Blurs senaste projekt).
För många som var små då Leiji Matsumoto hade sina glansdagar, är animationerna nostalgiska samtidigt som de känns nya. Det beror antagligen lika mycket på låtarnas sköna blandning av moderna toner och retrosound.
Interstella 5555 första fyra spår gick att se i Sverige innan dagens manga- och animehysteri nått sin kulmen. Många hade ingen riktig bild av dessa stora inslag i den japanska popkulturen, och hade man det var den sällan nyanserad. Själv anser jag att Interstella 5555 är ett projekt som bygger på kreativitet och skaparvilja, och önskar att fler liknande projekt (eller gärna helt annorlunda och oförutsedda projekt) skulle introduceras här i väst. Det skulle bli en pånyttfödelse för animen, och visa att det inte bara är så stereotypt som man kan få intrycket av. Det är det bästa sättet att luckra upp fördomar om att tecknat bara är barnsligt eller tråkigt och att all manga skulle se likadan ut. Eller, det som jag tycker mest illa om att höra, att anime-världen inte består av annat än Pokémon, Sailor Moon, Dragon Ball och animerad porr.