Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
En mecha-special utan robotar
Publicerad: Torsdag, 28 juni 2007, Skribent: My Bergström
För många av oss som tycker om att läsa manga och se på anime var nog mechaserien Neon Genesis Evangelion den första serien som öppnade våra ögon. Många andra animefans började med Transformers, som fanns både som TV-serie, leksaker, serietidning och numera inspirerar både biofilmer och bilreklamfilmer. Metallrobotarna och exoskeletten har präglat animens tidiga intåg i västvärlden, men det finns fler aspekter av mecha än så. Mecha betyder ju i grund och botten mekanik, och mekanik, det finns det gott om i anime!
En mecha-special utan robotar, tack
Mecha, som vi finner i både anime och manga, är som sagt inte bara robotar, även om det är det som är mest känt hos oss västlänningar. När en japansk animeskapare pratar om att designa mecha inkluderar han även övrig mekanik: bilar, fartyg, rymdstationer och andra tekniska komponenter. Eftersom kraven höjs för varje år måste man komma på ny design, intressanta komponenter och en hel pseudoteknologi för varje ny anime som innehåller tekniska prylar. Även animen Air Gear (vars manga yours truly översätter till svenska), som till större delen handar om gängkrig, lägger stor vikt vid den tekniska aspekten av Air Trek, något man kan se i de detaljerade förklaringarna av pseudoteknologin bakom dessa högteknologiska rullskridskor. För mycket av mekaniken i anime är just det: pseudoteknologi, eller kanske snarare drömteknologi. Manga- och animeskapare älskar att tänja på gränserna för vad som är möjligt att åstadkomma för oss människor, vilket ofta medför att serierna utspelar sig ”i en nära framtid” istället för nutid. För att hålla intresset uppe hos läsarna blandar man gärna in verklighetens teknologi, samt rådgör med experter då det krävs. Tittarna ska gärna få en känsla av att det här kanske blir möjligt på riktigt någon gång i framtiden. Ibland följer det med digitala idéskisser och tidig design till mecha med DVD-utgåvorna som extramaterial. Det är värt att ta en titt på hur serieskaparna in i minsta detalj skissar upp allt från muttrar till vingbredd i dessa ritningar. Inte minsta detalj lämnas åt slumpen, för då skulle fansen slita dem i stycken med sin kritik.
Back to the future
Vissa serier har som koncept valt att blanda äldre design med nyare teknologi, samt ren retroteknologi. Här lyser några av de bästa animeserierna som jag anser någonsin har gjorts, Escaflowne, Read Or Die (R.O.D.) och Last Exile, som alla stoltserar med steampunk-retroteknologi. Kanske var det den här sortens visioner som dåtidens forskare drömde om, medan de uppfann ångmaskinen och andra numera utdaterade teknologiska uppfinningar. Deras drömmar lever numera kvar i animestudiorna i Japan, något som kanske är en naturlig förlängning av att bo i ett av världens mest högteknologiska länder. När allt är digitalt börjar folk drömma om den gamla goda tiden, även om den gamla goda tiden kanske inte alltid uppskattades lika mycket av de som levde då. Det kan jämföras med nostalgin till ånglok i fantasyböckerna om Harry Potter, som tydligen var både kalla och dragiga, och inte alls så där varma och ombonade som de framstår i både böckerna och filmerna. När vi väl slipper sitta i dem själva blir de nostalgi. Den här blandningen av nostalgi, fantasi och framtidsvisioner är en viktig del av anime och manga.
Vem lade såpopera i min mecha!?
Mecha är inte bara feta robotar som pucklar på varandra tills batterierna tar slut. Många serier handlar istället om glappet mellan det mjuka och sårbara, d.v.s. det mänskliga, och det hårda, oförstörbara, destruktiva och samtidigt hoppfyllda som teknologin symboliserar. Allra tydligast är detta i mechaklassikern Ghost in the Shell, där cyborgen Makoto kämpar med stora livsfrågor som huruvida hon kan ha en själ om hennes kropp är av metall. Liknande frågeställningar finner vi i Battle Angel Alita, där en mystisk cyborg med minnesförlust slåss mot enorma stridsrobotar med A.I., men mellan striderna försöker finna både kärleken och meningen med hennes existens. Animeserier som utspelar sig i Gundam-universet har även de som kännetecken att de låter mänskliga känslor och konflikter vara gnistan som antänder motorn som driver de stora världsomfattande konflikter som så ofta utspelas i en Gundam-anime. Samma stilgrepp var även en av faktorerna som gjorde Neon Genesis Evangelion populär en gång i tiden. Där stod stora, vansinnigt starka robotar med en nästintill djurisk design som de sista sköldarna mellan jorden och ett gäng utomjordiska fiender, men inuti de maffiga robotarna satt små sköra och sårbara tonåringar med hela jordens öde vilandes på sina smala axlar och huvudet fyllt av tonårsångest. Serien blev en succée av sällan skådat slag. Mecha svarar alltså för en av de vanligaste symbolikerna inom anime. Det utnyttjas på olika sätt, men sårbarheten i kontrast med det till synes oförstörbara består.
Bad robot, bad robot, what ya gonna’ do when they come for you?
Inställningen till teknologin är nästan alltid att den är tveeggad. I både filmen Nausicaä och Basara (än så länge tillgänglig som manga) har civilisationen kollapsat på grund av att teknologin har gett upphov till så pass mäktiga och ondskefulla vapen att jorden själv har tvingats att göra uppror mot människorna. Tillbaka på ruta ett igen tvingas huvudpersonerna att leva i världar täckta av ökenlandskap. Nausicaä, som faktiskt flirtar lite med robotar, ger samtidigt tittaren ett starkt budskap av anti-våld och vikten av att tänka på jordens ekologiska framtid. Ju mer vi avstår från teknologi, desto längre kan den mänskliga rasen överleva. Moder jord behöver oss inte, utan kan försvara sig och sedan reparera sig själv.
Men ofta ses teknologin trots allt som ett hopp om räddning. I s.CRY.ed. används den för en frihetskamp, i Project A.R.M.S. som självförsvar mot ett mänskligt hot, i Air Gear för att finna frihet och mening med livet och i både Yukikaze och Neon Genesis Evangelion som en sista sköld mot en invasion utifrån. Robotflirten i Hollywoodfilmen Matrix 3 använde detta begrepp, då de lät en arme av idiotiska, svårstyrda exoskelett bli en teknologisk och mänsklig sköld mot den högteknologiska, okänsliga fienden. Hoppet kommer alltid med ett högt pris, där mecha-armar och robotkroppar ger upphov till både fysiskt och psykiskt lidande för de animekaraktärer som besitter dem. Vem minns inte Shinjis avgrundsvrål från slutet av avsnitt 18 i Evangelion?
Verklighetens Mecha
Intresset för mecha i Japan är så pass stort att det faktiskt finns folk som bygger verkliga versioner av mecha som dykt upp i anime och manga. Exempel på mecha som går att beskåda på riktigt i Japan är Voltron, Gundam och Castle in the Sky (den sistnämnda finns vid Ghiblimuséet i Tokyo). Eller varför inte skaffa dig en motorcykel skapad efter Katsuhiro Otomos världskända serie Akira? Dyrt, men inte utan en viss status. Beskåda skönheten här.
Här nedan följer exempel på olika serier som mer eller mindre bygger sin berättelse kring tekniska ting, och som kanske inte alla vet att det kan räknas som mecha.
Astro Boy
Japans första animerade TV-serie, som sändes 1963, var en mechaanime, Tetsuwan Atomu. För Osamu Tezukas älskade huvudkaraktär var ju faktiskt en robotpojke med ett hjärta drivet med atomkraft. Första gången animerades den i svartvitt men efteråt har även en färglagd remake sänts på TV. Astro Boy lever i en värld där människor och robotar lever tillsammans. Hans skapare, Dr Tenma, tillverkade Astro Boy efter att hans egna son dött i en bilolycka, men eftersom Astro Boy inte kan fylla tomrummet efter Tobio, säljer Dr Tenma honom till en cirkus. Där upptäcks han av Professor Ochanomizu som tar hand om honom och låter honom bekämpa världens orättvisor samt människohatande robotar.
Yukikaze
Inför skapandet av Yukikaze gjorde regissören Masahiko Ohkura och resten av teamet ett studiebesök hos det japanska luftsjälvförsvaret där de fick sitta med under en start och en landning i ett stridsflygplan. Science Fiction-seriens mecha utgörs nämligen av halvfiktiva stridsflygplan, har animerats noggrannt med verkliga stridsflygplan som modell. Serien tog studio Gonzo 4 år att färdigställa (2002-2005) och baseras på 2 böcker av Chohei Kanbayashi. Yukikaze är en orgie för flygplansfantaster, fylld med dogfights, där soldater från jorden håller stånd mot en hotande invasion av de utomjordiska ”JAM” på den främmande planeten Fairy. Belägring har pågått i 33 år, då JAM för första gången öppnade en dimensionsportal över Antarktis mellan Fairy och Jorden, men på senaste tiden har JAMs taktik förändrats.
s.CRY.ed
Mecha förknippas ofta med ett exoskelett, likt en robot man sätter sig i och styr inifrån. Men i Scryed är mechan något mer kroppsnära än så. Efter en underlig händelse 22 år tidigare har en del av Japan skurits av från fastlandet och kallas numera Lost Grounds. Där har mutationer börjat uppstå bland invånarna, vilket kallas Alter Ability. Denna förmåga gör att man kan använda både död och levande materia för att skapa metalliknande mechakonstruktioner i utvalda kroppsdelar, t.ex. armar och ben. Dessa blir då kraftfulla vapen som påminner lite om cyberpunkens nanomaskiner, eftersom de är omformningsbara och evolverar under seriens gång. En blandning av Tetsuo the Iron Man och Dragonball är väl det bästa sättet att beskriva denna smått unika mechaserie.
Project A.R.M.S.
Project Arms, som började som en manga i Shonen Sunday, var troligtvis en stor inspiration till ovanstående (och här i väst mer välkända) s.CRY.ed. Fyra ungdomar upptäcker att det är något underligt med deras armar, ben respektive ögon, när krafterna i dessa vaknar och de får eget liv. Ungdomarna kämpar med att kontrollera sina vapenliknande A.R.M.S., som tycks vara en blandning av teknologi och övernaturliga krafter, samtidigt som de jagas av en mystisk organisation vid namn Egrigori, som tycks vara ute efter ungdomarnas krafter. Serien innehåller inslag av mecha, skräck, cyberpunkiga, högteknologiska fantasier med lite nittiotalskänsla och till och med en viss stilmässig inspiration av Film Noir emellanåt. Project Arms är något av en bortglömd pärla inom Sci-Fi-anime som jag gärna lyfter fram och rekommenderar, både som anime och manga.
Last Exile
Flygplan, denna gång i Steam Punk-modell, finner vi mängder av i retro-animen Last Exile. Lika noggrant genomtänkt pseudoteknik som i mer högteknologiska animeserier men denna gång byggt i trä, stål och bly. Claus, som vill bli en lika bra flygare som sin far, hamnar under ett uppdrag på luftskeppet Sylvana, som drivs med ångteknik. Sylvanas kapten Alex vill inte välja sida i det krig som pågår mellan två nationer, men befinner sig i dess slagfält. Tillsammans med sin andrepilot Lavie bestämmer sig Claus för att stanna på Sylvana och bli en riktig stridspilot. Kaptenen tycks dock vara mer insyltat i de politiska intrigerna än ungdomarna är medvetna om. Tjusig retro-mecha och suverän animation i de mäktiga luftstriderna mellan luftskeppen drar till sig blicken och bidrar till att denna smått fantastiska serie har blivit så populär.
Cowboy Bebop
I denna framtidsvision av människans kolonisation av rymden är teknologin en ständig följeslagare i folks dagliga liv. Spike Spiegel, Faye Valentine och de andra prisjägarna där ute i rymden fäster inget större intresse vid teknologin som omger dem, men skaparna av serien har å andra sidan lagt ner desto mer tid på att skapa seriens spännande miljöer. Rymdskepp, warpzoner och satelliter med laserstrålar blandas med mer vardagliga ting som TV-apparater, radio och luftkonditionering. Det är härligt att se hur teknologi som fortfarande tycks vara en framtidsvision för oss har integrerats och blivit en del av vardagen för vår favorit bland rymdens alla slackers. Samtidigt är miljön skitig och det går att se hur miljöförstöringen även på andra planeter, men framför allt på jorden, har fått löpa linan ut. TV-serien, med en tillhörande biofilm, är en av de mest välgjorda mechadoftande serierna i modern tid!
Akira
Jajamen, den största animeklassikern av dem alla innehåller så mycket mecha att det skriker om det. Vi har motorcyklar, däribland Kanedas världskända, knallröda hoj, samt underjordiska komplex. Seriens huvudtema är dock övernaturliga krafter, men tar sedan en sväng tillbaka till kroppsskräcken där man och teknologi förenas i en kropp. Det är troligt att spelfilmen Tetsuo the Iron Man fick sin titel från Tetsuo i Akira.
Initial D
Här hittar vi ett Mecca, jag menar mecha, för bilfantasterna. Serien handlar om streetracing i Gunmas vackra, men livsfarliga, slingrande bergsvägar och det är tydligt att författaren är bättre på att rita häftiga bilar än att designa snygga tjejer. Jag har dock aldrig hört någon kille klaga på detta... (Det sägs att det var Initial D som var inspirationen till de populära Hollywoodfilmerna The fast and the Furious. Reds anm.)
Galaxy Express 999
Rymdresor till fantastiska världar med hjälp av ett mekaniskt, gammaldags rymdtåg, skapad av mechafantasten Leiji Matsumoto. Tåget återkommer i ett flertal av hans verk och har i det universum han skapat varit en viktig del i människans erövrande av rymden.
Capeta
Go-cart och F1-racing är ämnet i denna motorsportsanime. Författaren har tidigare skrivit manga om både balett, sportcykling och brandmän. En man med många inressen alltså. Animen är ännu inte tillgänglig på varken engelska eller svenska, troligtvis p.g.a. alla copyrightskyddade logotyper på olika motorsportsprylar i serien.
Dr Slump
En galen professor och hans kvinnliga robotassistent upplever äventyr i denna serie skapad av författaren till Dragonball. Den glasögonprydda robotflickan har blivit så populär att hon numera är maskot för en glasögonaffär i Japan. Finns än så länge bara tillgänlig som manga på engelska.
En mecha-special utan robotar, tack
Mecha, som vi finner i både anime och manga, är som sagt inte bara robotar, även om det är det som är mest känt hos oss västlänningar. När en japansk animeskapare pratar om att designa mecha inkluderar han även övrig mekanik: bilar, fartyg, rymdstationer och andra tekniska komponenter. Eftersom kraven höjs för varje år måste man komma på ny design, intressanta komponenter och en hel pseudoteknologi för varje ny anime som innehåller tekniska prylar. Även animen Air Gear (vars manga yours truly översätter till svenska), som till större delen handar om gängkrig, lägger stor vikt vid den tekniska aspekten av Air Trek, något man kan se i de detaljerade förklaringarna av pseudoteknologin bakom dessa högteknologiska rullskridskor. För mycket av mekaniken i anime är just det: pseudoteknologi, eller kanske snarare drömteknologi. Manga- och animeskapare älskar att tänja på gränserna för vad som är möjligt att åstadkomma för oss människor, vilket ofta medför att serierna utspelar sig ”i en nära framtid” istället för nutid. För att hålla intresset uppe hos läsarna blandar man gärna in verklighetens teknologi, samt rådgör med experter då det krävs. Tittarna ska gärna få en känsla av att det här kanske blir möjligt på riktigt någon gång i framtiden. Ibland följer det med digitala idéskisser och tidig design till mecha med DVD-utgåvorna som extramaterial. Det är värt att ta en titt på hur serieskaparna in i minsta detalj skissar upp allt från muttrar till vingbredd i dessa ritningar. Inte minsta detalj lämnas åt slumpen, för då skulle fansen slita dem i stycken med sin kritik.
Back to the future
Vissa serier har som koncept valt att blanda äldre design med nyare teknologi, samt ren retroteknologi. Här lyser några av de bästa animeserierna som jag anser någonsin har gjorts, Escaflowne, Read Or Die (R.O.D.) och Last Exile, som alla stoltserar med steampunk-retroteknologi. Kanske var det den här sortens visioner som dåtidens forskare drömde om, medan de uppfann ångmaskinen och andra numera utdaterade teknologiska uppfinningar. Deras drömmar lever numera kvar i animestudiorna i Japan, något som kanske är en naturlig förlängning av att bo i ett av världens mest högteknologiska länder. När allt är digitalt börjar folk drömma om den gamla goda tiden, även om den gamla goda tiden kanske inte alltid uppskattades lika mycket av de som levde då. Det kan jämföras med nostalgin till ånglok i fantasyböckerna om Harry Potter, som tydligen var både kalla och dragiga, och inte alls så där varma och ombonade som de framstår i både böckerna och filmerna. När vi väl slipper sitta i dem själva blir de nostalgi. Den här blandningen av nostalgi, fantasi och framtidsvisioner är en viktig del av anime och manga.
Vem lade såpopera i min mecha!?
Mecha är inte bara feta robotar som pucklar på varandra tills batterierna tar slut. Många serier handlar istället om glappet mellan det mjuka och sårbara, d.v.s. det mänskliga, och det hårda, oförstörbara, destruktiva och samtidigt hoppfyllda som teknologin symboliserar. Allra tydligast är detta i mechaklassikern Ghost in the Shell, där cyborgen Makoto kämpar med stora livsfrågor som huruvida hon kan ha en själ om hennes kropp är av metall. Liknande frågeställningar finner vi i Battle Angel Alita, där en mystisk cyborg med minnesförlust slåss mot enorma stridsrobotar med A.I., men mellan striderna försöker finna både kärleken och meningen med hennes existens. Animeserier som utspelar sig i Gundam-universet har även de som kännetecken att de låter mänskliga känslor och konflikter vara gnistan som antänder motorn som driver de stora världsomfattande konflikter som så ofta utspelas i en Gundam-anime. Samma stilgrepp var även en av faktorerna som gjorde Neon Genesis Evangelion populär en gång i tiden. Där stod stora, vansinnigt starka robotar med en nästintill djurisk design som de sista sköldarna mellan jorden och ett gäng utomjordiska fiender, men inuti de maffiga robotarna satt små sköra och sårbara tonåringar med hela jordens öde vilandes på sina smala axlar och huvudet fyllt av tonårsångest. Serien blev en succée av sällan skådat slag. Mecha svarar alltså för en av de vanligaste symbolikerna inom anime. Det utnyttjas på olika sätt, men sårbarheten i kontrast med det till synes oförstörbara består.
Bad robot, bad robot, what ya gonna’ do when they come for you?
Inställningen till teknologin är nästan alltid att den är tveeggad. I både filmen Nausicaä och Basara (än så länge tillgänglig som manga) har civilisationen kollapsat på grund av att teknologin har gett upphov till så pass mäktiga och ondskefulla vapen att jorden själv har tvingats att göra uppror mot människorna. Tillbaka på ruta ett igen tvingas huvudpersonerna att leva i världar täckta av ökenlandskap. Nausicaä, som faktiskt flirtar lite med robotar, ger samtidigt tittaren ett starkt budskap av anti-våld och vikten av att tänka på jordens ekologiska framtid. Ju mer vi avstår från teknologi, desto längre kan den mänskliga rasen överleva. Moder jord behöver oss inte, utan kan försvara sig och sedan reparera sig själv.
Men ofta ses teknologin trots allt som ett hopp om räddning. I s.CRY.ed. används den för en frihetskamp, i Project A.R.M.S. som självförsvar mot ett mänskligt hot, i Air Gear för att finna frihet och mening med livet och i både Yukikaze och Neon Genesis Evangelion som en sista sköld mot en invasion utifrån. Robotflirten i Hollywoodfilmen Matrix 3 använde detta begrepp, då de lät en arme av idiotiska, svårstyrda exoskelett bli en teknologisk och mänsklig sköld mot den högteknologiska, okänsliga fienden. Hoppet kommer alltid med ett högt pris, där mecha-armar och robotkroppar ger upphov till både fysiskt och psykiskt lidande för de animekaraktärer som besitter dem. Vem minns inte Shinjis avgrundsvrål från slutet av avsnitt 18 i Evangelion?
Verklighetens Mecha
Intresset för mecha i Japan är så pass stort att det faktiskt finns folk som bygger verkliga versioner av mecha som dykt upp i anime och manga. Exempel på mecha som går att beskåda på riktigt i Japan är Voltron, Gundam och Castle in the Sky (den sistnämnda finns vid Ghiblimuséet i Tokyo). Eller varför inte skaffa dig en motorcykel skapad efter Katsuhiro Otomos världskända serie Akira? Dyrt, men inte utan en viss status. Beskåda skönheten här.
Här nedan följer exempel på olika serier som mer eller mindre bygger sin berättelse kring tekniska ting, och som kanske inte alla vet att det kan räknas som mecha.
Astro Boy
Japans första animerade TV-serie, som sändes 1963, var en mechaanime, Tetsuwan Atomu. För Osamu Tezukas älskade huvudkaraktär var ju faktiskt en robotpojke med ett hjärta drivet med atomkraft. Första gången animerades den i svartvitt men efteråt har även en färglagd remake sänts på TV. Astro Boy lever i en värld där människor och robotar lever tillsammans. Hans skapare, Dr Tenma, tillverkade Astro Boy efter att hans egna son dött i en bilolycka, men eftersom Astro Boy inte kan fylla tomrummet efter Tobio, säljer Dr Tenma honom till en cirkus. Där upptäcks han av Professor Ochanomizu som tar hand om honom och låter honom bekämpa världens orättvisor samt människohatande robotar.
Yukikaze
Inför skapandet av Yukikaze gjorde regissören Masahiko Ohkura och resten av teamet ett studiebesök hos det japanska luftsjälvförsvaret där de fick sitta med under en start och en landning i ett stridsflygplan. Science Fiction-seriens mecha utgörs nämligen av halvfiktiva stridsflygplan, har animerats noggrannt med verkliga stridsflygplan som modell. Serien tog studio Gonzo 4 år att färdigställa (2002-2005) och baseras på 2 böcker av Chohei Kanbayashi. Yukikaze är en orgie för flygplansfantaster, fylld med dogfights, där soldater från jorden håller stånd mot en hotande invasion av de utomjordiska ”JAM” på den främmande planeten Fairy. Belägring har pågått i 33 år, då JAM för första gången öppnade en dimensionsportal över Antarktis mellan Fairy och Jorden, men på senaste tiden har JAMs taktik förändrats.
s.CRY.ed
Mecha förknippas ofta med ett exoskelett, likt en robot man sätter sig i och styr inifrån. Men i Scryed är mechan något mer kroppsnära än så. Efter en underlig händelse 22 år tidigare har en del av Japan skurits av från fastlandet och kallas numera Lost Grounds. Där har mutationer börjat uppstå bland invånarna, vilket kallas Alter Ability. Denna förmåga gör att man kan använda både död och levande materia för att skapa metalliknande mechakonstruktioner i utvalda kroppsdelar, t.ex. armar och ben. Dessa blir då kraftfulla vapen som påminner lite om cyberpunkens nanomaskiner, eftersom de är omformningsbara och evolverar under seriens gång. En blandning av Tetsuo the Iron Man och Dragonball är väl det bästa sättet att beskriva denna smått unika mechaserie.
Project A.R.M.S.
Project Arms, som började som en manga i Shonen Sunday, var troligtvis en stor inspiration till ovanstående (och här i väst mer välkända) s.CRY.ed. Fyra ungdomar upptäcker att det är något underligt med deras armar, ben respektive ögon, när krafterna i dessa vaknar och de får eget liv. Ungdomarna kämpar med att kontrollera sina vapenliknande A.R.M.S., som tycks vara en blandning av teknologi och övernaturliga krafter, samtidigt som de jagas av en mystisk organisation vid namn Egrigori, som tycks vara ute efter ungdomarnas krafter. Serien innehåller inslag av mecha, skräck, cyberpunkiga, högteknologiska fantasier med lite nittiotalskänsla och till och med en viss stilmässig inspiration av Film Noir emellanåt. Project Arms är något av en bortglömd pärla inom Sci-Fi-anime som jag gärna lyfter fram och rekommenderar, både som anime och manga.
Last Exile
Flygplan, denna gång i Steam Punk-modell, finner vi mängder av i retro-animen Last Exile. Lika noggrant genomtänkt pseudoteknik som i mer högteknologiska animeserier men denna gång byggt i trä, stål och bly. Claus, som vill bli en lika bra flygare som sin far, hamnar under ett uppdrag på luftskeppet Sylvana, som drivs med ångteknik. Sylvanas kapten Alex vill inte välja sida i det krig som pågår mellan två nationer, men befinner sig i dess slagfält. Tillsammans med sin andrepilot Lavie bestämmer sig Claus för att stanna på Sylvana och bli en riktig stridspilot. Kaptenen tycks dock vara mer insyltat i de politiska intrigerna än ungdomarna är medvetna om. Tjusig retro-mecha och suverän animation i de mäktiga luftstriderna mellan luftskeppen drar till sig blicken och bidrar till att denna smått fantastiska serie har blivit så populär.
Cowboy Bebop
I denna framtidsvision av människans kolonisation av rymden är teknologin en ständig följeslagare i folks dagliga liv. Spike Spiegel, Faye Valentine och de andra prisjägarna där ute i rymden fäster inget större intresse vid teknologin som omger dem, men skaparna av serien har å andra sidan lagt ner desto mer tid på att skapa seriens spännande miljöer. Rymdskepp, warpzoner och satelliter med laserstrålar blandas med mer vardagliga ting som TV-apparater, radio och luftkonditionering. Det är härligt att se hur teknologi som fortfarande tycks vara en framtidsvision för oss har integrerats och blivit en del av vardagen för vår favorit bland rymdens alla slackers. Samtidigt är miljön skitig och det går att se hur miljöförstöringen även på andra planeter, men framför allt på jorden, har fått löpa linan ut. TV-serien, med en tillhörande biofilm, är en av de mest välgjorda mechadoftande serierna i modern tid!
Akira
Jajamen, den största animeklassikern av dem alla innehåller så mycket mecha att det skriker om det. Vi har motorcyklar, däribland Kanedas världskända, knallröda hoj, samt underjordiska komplex. Seriens huvudtema är dock övernaturliga krafter, men tar sedan en sväng tillbaka till kroppsskräcken där man och teknologi förenas i en kropp. Det är troligt att spelfilmen Tetsuo the Iron Man fick sin titel från Tetsuo i Akira.
Initial D
Här hittar vi ett Mecca, jag menar mecha, för bilfantasterna. Serien handlar om streetracing i Gunmas vackra, men livsfarliga, slingrande bergsvägar och det är tydligt att författaren är bättre på att rita häftiga bilar än att designa snygga tjejer. Jag har dock aldrig hört någon kille klaga på detta... (Det sägs att det var Initial D som var inspirationen till de populära Hollywoodfilmerna The fast and the Furious. Reds anm.)
Galaxy Express 999
Rymdresor till fantastiska världar med hjälp av ett mekaniskt, gammaldags rymdtåg, skapad av mechafantasten Leiji Matsumoto. Tåget återkommer i ett flertal av hans verk och har i det universum han skapat varit en viktig del i människans erövrande av rymden.
Capeta
Go-cart och F1-racing är ämnet i denna motorsportsanime. Författaren har tidigare skrivit manga om både balett, sportcykling och brandmän. En man med många inressen alltså. Animen är ännu inte tillgänglig på varken engelska eller svenska, troligtvis p.g.a. alla copyrightskyddade logotyper på olika motorsportsprylar i serien.
Dr Slump
En galen professor och hans kvinnliga robotassistent upplever äventyr i denna serie skapad av författaren till Dragonball. Den glasögonprydda robotflickan har blivit så populär att hon numera är maskot för en glasögonaffär i Japan. Finns än så länge bara tillgänlig som manga på engelska.