Peter Hamilton 2000
hamiltonböckerPeter Hamilton debuterade i tidskriften Fear magazine 1989 med novellen "Death Day". 1993 kom hans första roman, Mindstar Rising, som också inledde "Greg Mandel" -trilogin och följdes av A Quantum Murder (1994) och The Nano Flower (1995).
Därefter satte han ingång med "Night's Dawn"-trilogin, som blev hans stora genombrott - The Reality Dysfunction (1996), The Neutronium Alchemist (1997) och The Naked God (1999); samtliga tegelstenar på över tusen sidor vardera. Trilogin har kompletterats med samlingen A Second Chance at Eden (1998), med kortare berättelser från samma framtid. Peter Hamilton föddes 1960 i Rutland, England.
När vi träffar Peter Hamilton är han likt en berömd popstjärna ute på världsturne - The Peter Hamilton Tour", som det stod i pressreleasen från hans brittiska förlag. Han har klarat av Australien och Nya Zeeland, därefter Storbritannien och så vidare till Skandinavien. Efter Bergen i Norge, var det dags för Stockholm och SF-Bokhandeln.
Signeringen i bokhandeln lockade närmare hundra nyfikna som tog chansen att säga "Hello!" till denna mycket trevlige och artige engelsman och få en bok signerad. Självfallet passade vi på att göra en kort intervju med Peter, i väntan på mat på en restaurang i Gamla stan.
-Jag läste en massa science fiction när jag växte upp på sjuttiotalet. Asimov förstås - Caves of Steel och Naked Sun, John Cristophers "Tripods-trilogy", Larry Nivens Neutron Star är några som jag drar mig till minnes.
-Arthur C Clarke, Robert A Heinlein - det vanliga gänget. E E "Doc" Smiths Lensman-serie kom i nyutgåva på sjuttiotalet och jag var tretton år då jag började läsa dem. Jag var fullständigt trollbunden. Doc Smiths rymdopera har inspirerat mig som sf-författare - sexhundra år fram i tiden kan man göra massor av saker som inte går att utföra fyrtio år fram i tiden, då man åtminstone måste försöka ha någon rimlig kontakt med nuet.
-Nutida författare som jag gärna läser är Stephen Baxter, Paul MacAuley och Greg Bear. Men mesta tiden skriver jag, och jag läser inte när jag skriver. Jag har en hög med böcker som väntar när jag får semester, och nästan allt är skönlitteratur.
-Just nu känner jag mig utmattad. I sex och ett halvt år har jag varit sysselsatt med Nights Dawn-trilogin. Det är skönt att det är över, och jag känner mig nöjd och belåten, även om det också är sorgligt på något vis.
-Men nu har jag gjort Den Stora Episka Romanen - jag ser på de tre romanerna som en enda lång berättelse - och det är dags för något annat. Jag kommer kanske att skriva en ny trilogi, men det kommer i så fall vara science fiction som är mer inriktad på personer och problem orsakade av något nytt teknologisk framsteg i den nära framtiden, och definitivt mindre till omfånget. Tro mig, jag skriver inte fler jättelika böcker!
-(Men om tio år, vem vet?) Jag kommer dock att skriva The Confederation Handbook (preliminärt utgivningsdatum i oktober i år), där jag kommer att gå in på ekonomi, historia och sådant i trilogin, bakgrund och fördjupning och liknande. Därefter planerar jag en bok med titeln Fallen Dragon, som är tänkt att utspelas 300-400 år in i framtiden, men långt ifrån episkt storslagen utan på en mycket mindre skala med kanske 3-4 personer och dessutom ingen fortsättning - a stand alone novel!
- Fantasy tänker jag inte skriva. Science fiction tillåter mig att göra precis det jag vill, ett utmärkt sätt att nagelfara och kommentera vår tids utveckling och tendenser och dra ut konsekvenserna ett eller två snäpp; att extrapolera. Vad det gäller The Confederation, så bygger den på, eller snara är modellerat efter, ett absolut stelnat samhälle likt Jane Austens Pride and Prejudice. På den sociala nivån, däremot, är nyckelordet förändring.
-Men Reality Disfunction är självfallet inte någon samhällskritisk roman; det är en action & äventyrsberättelse med måhända en eller annan observation insprängd. Jag skriver för att underhålla läsarna, inte predika. Night's Dawn-trilogin har gått mycket bra i USA, trots att man där valde att dela böckerna på mitten. Jag var kanske inte så glad för det men… Det var tvunget på grund av kommersiella hänsyn. Trilogin översätts bland annat till franska, tyska och japanska.
Här tog intervjun slut. Maten kom, och vi fick annat att tänka på. Därefter fortsatte vi till en pub, för Peter Hamilton hade bett oss om att få träffa sf-fans i Stockholm (som ni kanske lade märke till meddelade vi alla intresserade på våra web-sidor inför Peters besök). Sålunda förflöt kvällen, och efter ett par pints skildes vi åt och Peter for till hotellet för att nästa dag signera böcker i Köpenhamn.