Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Comics market – Världens största seriemässa
Publicerad: Torsdag, 2 oktober 2008, Skribent: Gabriella Gomez
Ett besök i Japan under augusti månad innehåller minst ett helt obligatoriskt besök för alla seriösa manganördar. Jag talar såklart om inget mindre än Comics Market, kanske bättre känt som Comiket, den fullständigt gigantiska doujinshimässan som hålls två gånger om året.
Vad finns på Comiket?
Doujinshi, doujinshi och ännu mer doujinshi!
"Doujinshi"? Vad är detta, kanske någon undrar. Kort sagt rör det sig om ett japanska fanzin, en egenpublicerad tidning alltså, oftast baserad på en manga- eller animeförlaga. De flesta doujinshi på Comiket innehåller serier, men många har också prosaberättelser och en del är endast text. Som tur är får man bläddra i det som säljs!
Men det finns mer än fanserier på Comiket, man hittar även originaldoujinshi samt hemmagjord prylar av olika slag. Speciellt värt att lyfta fram är de egenpublicerade spelen, även kallade doujin soft, som har blivit så stora att de numera tar upp ungefär halva konventsområdet en av dagarna. En av de allra största på Comiket är utan tvekan Toho Project, är ett skjutspel med galet mycket projektiler och söta små häxor i huvudrollen.
Du kommer alltså inte att hitta en massa het manga från storförlagen som Kodansha eller Shueisha, inte heller är det här platsen att leta efter sällsynt officiell Naruto-merchandize. Det kan du göra i halva resten av Tokyo...
Reseberättelse
Jag och mitt (tack och lov japansktalande) resesällskap anlände lite mer än en vecka innan det var dags för Comiket 74 att gå av stapeln. Förvarnade om att det var varmt, trångt och mycket köer bestämde vi oss för att mjukstarta med att bara ge oss dit en av dagarna.
Eftersom Comiket är gratis behövde vi inte tänka på biljetter, men vi ville hemskt gärna ha utställarkatalogen. Denna telefonkatalogstjocka katalog, som numera också finns tillgänglig på CD-ROM, innehåller en lista på alla utställare (som i facktermer kallas "cirklar") och kartor över hallarna.
Nu skulle vi inte jaga rätt på en viss cirkels senaste raritet, men det är bra att veta ungefär var ens intressen bor. Tyvärr visade det sig att butikerna vi prövade hade slut på tryckkatalogen och eftersom vi, som kanske de enda turisterna i hela Tokyo, inte hade en laptop med oss kändes det inte helt värt att köpa CD-ROM katalogen.
Vi frågade oss i stället fram på Mandarake, en av de stora kedjorna för begagnad doujinshi, och fick som svar att "josei-muke", material som riktar sig till damer, (*host* yaoi!) hittar man bäst på lördagen. Sagt och gjort, lördag = Comiket-dag!
Även om stället öppnar tidigare valde vi att följa de många goda råd vi fått och inte åka dit förrän en bit efter tolv, då man ändå mest får köa de första timmarna. Vill man ha tag i populära saker är det obligatoriskt, men för spontanköpare ganska onödigt. Detta var ett klokt beslut insåg vi, för när vi väl kom dit såg man fortfarande kön till de västra hallarna, vikta åt doujinspel denna dag, ringla sig lång. Det rörde sig myyycket långsamt.
Att hitta Tokyo Big Sight är i sig inget svårt, men var ska man gå på detta enorma ställe nu då? Som tur är vimlade det av trevlig personal – som, bör det nämnas, alla jobbar helt ideellt! - iklädda lätt igenkännbara kepsar och armbindlar. Trots viss språkförbistring var alla väldigt hjälpsamma, till och med när vi dumma turister råkade fotografera utanför de tillåtna områdena. För att komma in till de östra hallarna passerar man lite över cosplayområdet och vi kikade ner på mängder av duktiga kostymskapare. Det är för övrigt bara i cosplayområdet, och endast med cosplayarnas tillstånd, man får fota under Comiket.
När vi fortsatte framåt hade vi turen att se när de lyfte upp en av sidoportarna för att bära ut saker. Allt eftersom dörren rörde sig uppåt insåg vi att, ja, vi är nog rätt... det där ser ganska stort ut. Nej, väldigt stort. Och så vande man sig vid skumrasket och ser alla bord som brer ut sig över en gigantisk sal och människomassorna som vandrar mellan dem och inser plötsligt att men herrejösses, det här är ju inte bara stort, det är helt otroligt JÄTTEENORMT!
Hakorna var i trottoarhöjd och nu kände vi vad det faktiskt betyder att gå på en mässa med ca 35 000 utställare och mer än en halv miljon besökare – en svindlande insikt.
Till min stora glädje var det inte alls läskigt varmt inne i Big Sight. Mässhallarna har högt i tak och luftkonditioneringen kör förmodligen slut på ett halvt kärnkraftsverk, så man kan andas riktigt bra. Även framkomligheten var okej, alla rör sig långsamt men hänsynsfullt och det fungerar riktigt bra.
Under detta Comiket var materialet uppdelat (typ) såhär:
Fredag – Material baserat på pojkserier. Shonen Jump och de andra stora. Det betyder att det finns oerhört mycket yaoi denna dag och vill man ha Naruto, One Piece m.m. fanserier är detta dagen som gäller.
Lördag – Material baserat på spel; mitt resesällskap var framförallt ute efter Kingdom Hearts, själv kikade jag en hel del på Sephirot-material. Också romaner (Harry Potter!!), original-anime som Gundam och fangjorda spel.
Söndag – Doujinshi för herrar, vilket kan tolkas som mängder av porr, och originalserier.
Vi började med att utnyttja de lånekataloger som fanns vid ena väggen och kikade in var våra intresseområden låg. Sedan var det bara att ge sig ut på jakt, det första målet var den spelbaserade avdelningen. I år var det ett spel som hette Sengoku Basara 2 som var den stora grejen, tyvärr inget nåt av oss kände till. Men gamla godingar som Final Fantasy går alltid att hitta och många cirklar hade även med sig en eller annan sak från sina andra serier också.
Originalanime-delen dominerades stort av Code Geass, som det producerades många fina fanzin till. En annan stor avdelning däråt var Gundam i alla dess inkarnationer, med Gundam 00 som den i år populäraste varianten.
Vad köpte vi då? Inte så mycket, faktiskt, eftersom vi inte hade planerat att skicka hem paket utan vi ägnade oss mest att fönstershoppa. Men jag är till hundratio procent nöjd med mitt vackra Sagan om Ringen-fanzin, som förutom Legolas, Aragorn och Elrond innehåller en hög personer från Silmarillion. Även min pandasolfjäder var en kul (och lätt) souvenir! Till ett av de intressantaste fynden vi gjorde hörde också originalfanzinen som kom i form av parfymerade rullar och såldes i små glasflaskor.
Comiket var utmattande och fantastiskt roligt. Det finns dessutom en väldigt skön stämning där, idén om att mässan görs av fans för andra fans och att profiten inte kommer i första hand genomsyrar det hela (men räkna ändå med att göra av med rätt mycket stålar). Det är otroligt vilken kreativitet som finns och några av fanzinen håller en fantastisk hög kvalitet – vilket förmodligen förklarar varför de så sällan hamnar i begagnatbutikerna. Nästa gång skall jag ta med mer pengar, ha mer tid och en väl förberedd karta och då kommer jag förmodligen spränga både banken och ryggsäcken ^_^
Var & när?
Comiket hålls två gånger om året – en gång i augusti och en gång i slutet av december. Det senare är lite mindre och ibland bara två dagar långt, men å andra sidan slipper man den fruktade japanska sommarhettan.
Öppettiderna är ungefär klockan 10.00-16.00, aktuella tider står i katalogerna. Det är dock inte alls ovanligt att folk börjar plocka ihop sina bord mycket tidigare, så är det en särskild cirkel du vill besöka, vänta inte tills sista stund.
Mässan hålls på Tokyo Big Sight, en stor mässhall (som liknar Treforce lite! Typ, om man kisar) som ligger ute på den konstgjorda ön Odaiba. Lättaste sättet att ta sig dit är med tåget, antingen med fräsigt helautomatiska Yurikamome-linjen (som åker över Rainbow Bridge) eller lite billigare Rinkai-linjen. Det är trångt ombord, men det går extratåg och finns personal på plats som pekar ut var man ska gå så det är ganska smidigt ändå.
Glöm inte…
- En solfjäder och en liten svetttrasa. Alla japaner har en sommartid, så du behöver inte skämmas. Det finns många med söta animemotiv också.
- Kontanter. Här tar man inte kort och det vore väl synd att inte kunna köpa det du verkligen, verkligen vill ha bara för att pengarna ligger kvar i Forexkuvertet på din säng?
- Kartorna du rivit ur katalogen, så att du hittar det du letar efter. Är din japanska undermålig och du är ute efter en viss cirkel eller serie, skriv upp (med inhemska bokstäver) titlarna du letar efter på en lapp för att undvika att mangla dem uttalsmässigt.
- Maten omkring Tokyo Big Sight är dyr och trist och hos McDonald’s ringlar sig köerna långa. Lite nötter eller värmetåligt sportsnack är bra att ta med om man är typen som lätt blir utsvulten. Dricka behöver dock inte släpas dit, eftersom Japan är läskautomaternas förlovade land. Det finns t.o.m. speciellt Comiket-vatten!
En bra sak att veta när man ska navigera Comiket är att de riktigt populära cirklarna (alltså de skickligaste) brukar få bord ute vid kanten av hallarna, så att deras fans ska kunna köa utomhus utan att störa. Vi såg också en liten lustig "portabel" kö vid ett tillfälle – de köpsugna radade upp sig i en bred korridor bakom en funktionär, som sedan ledde dem klumpvis fram till cirkelns bord, innan han gick tillbaks för att hämta nästa grupp.
Det är också mest ute vid kanterna man hittar den riktigt grova porren, framförallt under de två dagarna som inte är inriktade på det. Och det skall sägas att Comiket ur denna synvinkel inte är lämpligt för väldigt unga eller känsliga besökare – det finns några explicita postrar uppsatta här och där och en del personers val av motiv på sina shoppingkassar går också lite väl åt tentakelvåldtäktshållet. Inte så att man dränks i porr, men det går nog inte att undvika att i alla fall se en skymt av det, så det är bra att vara lite förberedd.
Nåt jag inte ska göra?
- Spring inte. Det är en av de viktigaste reglerna, som också är skyltad på engelska, och varningar om att inte springa ropas ut hela tiden i trapporna och korridorerna.
- Ta inte med för mycket att bära!! Serier väger. Till och med en tunn liten doujinshi känns en hel del efter en varm dag, framförallt när den samsas med ett tjog kompisar… Då vill man verkligen inte börja dagen med att släpa på extra vikt.
- Egentligen kan du strunta i att fotografera cosplayare om de inte är ditt största intresse. Fina kostymer går att se på många ställen, men saker som säljs på Comiket finns ofta i mycket begränsad utgåva.
Till sist...
Är du i Japan när Comiket pågår, ta chansen och besök den här unika seriemässan! Det är gratis och även om det är väldigt stort är allt otroligt genomtänkt, funkar oftast smidigt och det är helt enkelt jättekul. Jag tror inte man kan ångra det så länge man man har något intresse för manga – själv började jag längta tillbaks ungefär när vi hade hunnit tillbaks till rummet och tömt väskan.
Länkar
Comic Market Official Site – Den engelskspråkiga versionen av mässans officiella hemsida.
What is the Comic Market? - En mycket läsvärd presentation av mässan (pdf-fil).
Doujinshi – Lite mer läsning från Wikipedia på ämnet japanska fanzin.
SPX – Small Press Expo, Sveriges egen seriefanzin-mässa. Än så länga i betydligt blygsammare utförande, men lika gratis och väldigt charmigt.
Vad finns på Comiket?
Doujinshi, doujinshi och ännu mer doujinshi!
"Doujinshi"? Vad är detta, kanske någon undrar. Kort sagt rör det sig om ett japanska fanzin, en egenpublicerad tidning alltså, oftast baserad på en manga- eller animeförlaga. De flesta doujinshi på Comiket innehåller serier, men många har också prosaberättelser och en del är endast text. Som tur är får man bläddra i det som säljs!
Men det finns mer än fanserier på Comiket, man hittar även originaldoujinshi samt hemmagjord prylar av olika slag. Speciellt värt att lyfta fram är de egenpublicerade spelen, även kallade doujin soft, som har blivit så stora att de numera tar upp ungefär halva konventsområdet en av dagarna. En av de allra största på Comiket är utan tvekan Toho Project, är ett skjutspel med galet mycket projektiler och söta små häxor i huvudrollen.
Du kommer alltså inte att hitta en massa het manga från storförlagen som Kodansha eller Shueisha, inte heller är det här platsen att leta efter sällsynt officiell Naruto-merchandize. Det kan du göra i halva resten av Tokyo...
Reseberättelse
Jag och mitt (tack och lov japansktalande) resesällskap anlände lite mer än en vecka innan det var dags för Comiket 74 att gå av stapeln. Förvarnade om att det var varmt, trångt och mycket köer bestämde vi oss för att mjukstarta med att bara ge oss dit en av dagarna.
Eftersom Comiket är gratis behövde vi inte tänka på biljetter, men vi ville hemskt gärna ha utställarkatalogen. Denna telefonkatalogstjocka katalog, som numera också finns tillgänglig på CD-ROM, innehåller en lista på alla utställare (som i facktermer kallas "cirklar") och kartor över hallarna.
Nu skulle vi inte jaga rätt på en viss cirkels senaste raritet, men det är bra att veta ungefär var ens intressen bor. Tyvärr visade det sig att butikerna vi prövade hade slut på tryckkatalogen och eftersom vi, som kanske de enda turisterna i hela Tokyo, inte hade en laptop med oss kändes det inte helt värt att köpa CD-ROM katalogen.
Vi frågade oss i stället fram på Mandarake, en av de stora kedjorna för begagnad doujinshi, och fick som svar att "josei-muke", material som riktar sig till damer, (*host* yaoi!) hittar man bäst på lördagen. Sagt och gjort, lördag = Comiket-dag!
Även om stället öppnar tidigare valde vi att följa de många goda råd vi fått och inte åka dit förrän en bit efter tolv, då man ändå mest får köa de första timmarna. Vill man ha tag i populära saker är det obligatoriskt, men för spontanköpare ganska onödigt. Detta var ett klokt beslut insåg vi, för när vi väl kom dit såg man fortfarande kön till de västra hallarna, vikta åt doujinspel denna dag, ringla sig lång. Det rörde sig myyycket långsamt.
Att hitta Tokyo Big Sight är i sig inget svårt, men var ska man gå på detta enorma ställe nu då? Som tur är vimlade det av trevlig personal – som, bör det nämnas, alla jobbar helt ideellt! - iklädda lätt igenkännbara kepsar och armbindlar. Trots viss språkförbistring var alla väldigt hjälpsamma, till och med när vi dumma turister råkade fotografera utanför de tillåtna områdena. För att komma in till de östra hallarna passerar man lite över cosplayområdet och vi kikade ner på mängder av duktiga kostymskapare. Det är för övrigt bara i cosplayområdet, och endast med cosplayarnas tillstånd, man får fota under Comiket.
När vi fortsatte framåt hade vi turen att se när de lyfte upp en av sidoportarna för att bära ut saker. Allt eftersom dörren rörde sig uppåt insåg vi att, ja, vi är nog rätt... det där ser ganska stort ut. Nej, väldigt stort. Och så vande man sig vid skumrasket och ser alla bord som brer ut sig över en gigantisk sal och människomassorna som vandrar mellan dem och inser plötsligt att men herrejösses, det här är ju inte bara stort, det är helt otroligt JÄTTEENORMT!
Hakorna var i trottoarhöjd och nu kände vi vad det faktiskt betyder att gå på en mässa med ca 35 000 utställare och mer än en halv miljon besökare – en svindlande insikt.
Till min stora glädje var det inte alls läskigt varmt inne i Big Sight. Mässhallarna har högt i tak och luftkonditioneringen kör förmodligen slut på ett halvt kärnkraftsverk, så man kan andas riktigt bra. Även framkomligheten var okej, alla rör sig långsamt men hänsynsfullt och det fungerar riktigt bra.
Under detta Comiket var materialet uppdelat (typ) såhär:
Fredag – Material baserat på pojkserier. Shonen Jump och de andra stora. Det betyder att det finns oerhört mycket yaoi denna dag och vill man ha Naruto, One Piece m.m. fanserier är detta dagen som gäller.
Lördag – Material baserat på spel; mitt resesällskap var framförallt ute efter Kingdom Hearts, själv kikade jag en hel del på Sephirot-material. Också romaner (Harry Potter!!), original-anime som Gundam och fangjorda spel.
Söndag – Doujinshi för herrar, vilket kan tolkas som mängder av porr, och originalserier.
Vi började med att utnyttja de lånekataloger som fanns vid ena väggen och kikade in var våra intresseområden låg. Sedan var det bara att ge sig ut på jakt, det första målet var den spelbaserade avdelningen. I år var det ett spel som hette Sengoku Basara 2 som var den stora grejen, tyvärr inget nåt av oss kände till. Men gamla godingar som Final Fantasy går alltid att hitta och många cirklar hade även med sig en eller annan sak från sina andra serier också.
Originalanime-delen dominerades stort av Code Geass, som det producerades många fina fanzin till. En annan stor avdelning däråt var Gundam i alla dess inkarnationer, med Gundam 00 som den i år populäraste varianten.
Vad köpte vi då? Inte så mycket, faktiskt, eftersom vi inte hade planerat att skicka hem paket utan vi ägnade oss mest att fönstershoppa. Men jag är till hundratio procent nöjd med mitt vackra Sagan om Ringen-fanzin, som förutom Legolas, Aragorn och Elrond innehåller en hög personer från Silmarillion. Även min pandasolfjäder var en kul (och lätt) souvenir! Till ett av de intressantaste fynden vi gjorde hörde också originalfanzinen som kom i form av parfymerade rullar och såldes i små glasflaskor.
Comiket var utmattande och fantastiskt roligt. Det finns dessutom en väldigt skön stämning där, idén om att mässan görs av fans för andra fans och att profiten inte kommer i första hand genomsyrar det hela (men räkna ändå med att göra av med rätt mycket stålar). Det är otroligt vilken kreativitet som finns och några av fanzinen håller en fantastisk hög kvalitet – vilket förmodligen förklarar varför de så sällan hamnar i begagnatbutikerna. Nästa gång skall jag ta med mer pengar, ha mer tid och en väl förberedd karta och då kommer jag förmodligen spränga både banken och ryggsäcken ^_^
Var & när?
Comiket hålls två gånger om året – en gång i augusti och en gång i slutet av december. Det senare är lite mindre och ibland bara två dagar långt, men å andra sidan slipper man den fruktade japanska sommarhettan.
Öppettiderna är ungefär klockan 10.00-16.00, aktuella tider står i katalogerna. Det är dock inte alls ovanligt att folk börjar plocka ihop sina bord mycket tidigare, så är det en särskild cirkel du vill besöka, vänta inte tills sista stund.
Mässan hålls på Tokyo Big Sight, en stor mässhall (som liknar Treforce lite! Typ, om man kisar) som ligger ute på den konstgjorda ön Odaiba. Lättaste sättet att ta sig dit är med tåget, antingen med fräsigt helautomatiska Yurikamome-linjen (som åker över Rainbow Bridge) eller lite billigare Rinkai-linjen. Det är trångt ombord, men det går extratåg och finns personal på plats som pekar ut var man ska gå så det är ganska smidigt ändå.
Glöm inte…
- En solfjäder och en liten svetttrasa. Alla japaner har en sommartid, så du behöver inte skämmas. Det finns många med söta animemotiv också.
- Kontanter. Här tar man inte kort och det vore väl synd att inte kunna köpa det du verkligen, verkligen vill ha bara för att pengarna ligger kvar i Forexkuvertet på din säng?
- Kartorna du rivit ur katalogen, så att du hittar det du letar efter. Är din japanska undermålig och du är ute efter en viss cirkel eller serie, skriv upp (med inhemska bokstäver) titlarna du letar efter på en lapp för att undvika att mangla dem uttalsmässigt.
- Maten omkring Tokyo Big Sight är dyr och trist och hos McDonald’s ringlar sig köerna långa. Lite nötter eller värmetåligt sportsnack är bra att ta med om man är typen som lätt blir utsvulten. Dricka behöver dock inte släpas dit, eftersom Japan är läskautomaternas förlovade land. Det finns t.o.m. speciellt Comiket-vatten!
En bra sak att veta när man ska navigera Comiket är att de riktigt populära cirklarna (alltså de skickligaste) brukar få bord ute vid kanten av hallarna, så att deras fans ska kunna köa utomhus utan att störa. Vi såg också en liten lustig "portabel" kö vid ett tillfälle – de köpsugna radade upp sig i en bred korridor bakom en funktionär, som sedan ledde dem klumpvis fram till cirkelns bord, innan han gick tillbaks för att hämta nästa grupp.
Det är också mest ute vid kanterna man hittar den riktigt grova porren, framförallt under de två dagarna som inte är inriktade på det. Och det skall sägas att Comiket ur denna synvinkel inte är lämpligt för väldigt unga eller känsliga besökare – det finns några explicita postrar uppsatta här och där och en del personers val av motiv på sina shoppingkassar går också lite väl åt tentakelvåldtäktshållet. Inte så att man dränks i porr, men det går nog inte att undvika att i alla fall se en skymt av det, så det är bra att vara lite förberedd.
Nåt jag inte ska göra?
- Spring inte. Det är en av de viktigaste reglerna, som också är skyltad på engelska, och varningar om att inte springa ropas ut hela tiden i trapporna och korridorerna.
- Ta inte med för mycket att bära!! Serier väger. Till och med en tunn liten doujinshi känns en hel del efter en varm dag, framförallt när den samsas med ett tjog kompisar… Då vill man verkligen inte börja dagen med att släpa på extra vikt.
- Egentligen kan du strunta i att fotografera cosplayare om de inte är ditt största intresse. Fina kostymer går att se på många ställen, men saker som säljs på Comiket finns ofta i mycket begränsad utgåva.
Till sist...
Är du i Japan när Comiket pågår, ta chansen och besök den här unika seriemässan! Det är gratis och även om det är väldigt stort är allt otroligt genomtänkt, funkar oftast smidigt och det är helt enkelt jättekul. Jag tror inte man kan ångra det så länge man man har något intresse för manga – själv började jag längta tillbaks ungefär när vi hade hunnit tillbaks till rummet och tömt väskan.
Länkar
Comic Market Official Site – Den engelskspråkiga versionen av mässans officiella hemsida.
What is the Comic Market? - En mycket läsvärd presentation av mässan (pdf-fil).
Doujinshi – Lite mer läsning från Wikipedia på ämnet japanska fanzin.
SPX – Small Press Expo, Sveriges egen seriefanzin-mässa. Än så länga i betydligt blygsammare utförande, men lika gratis och väldigt charmigt.