Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Joseimanga aka. Ladies Comics
Publicerad: Torsdag, 22 januari 2009, Skribent: My Bergström
Joseimanga är en förkortning av termen josei-muke manga (betyder ordagrant: manga riktad till kvinnor). Det är vad vi i väst brukar kalla manga av det slag som riktas till en läsekrets bestående av kvinnor i 18-årsåldern och uppåt. I Japan föredrar man dock att kalla dem för rediisu komikku (Ladies Comics). Serier som specifikt riktar sig till unga kvinnor i åldern 18-30 kallas ibland för Yangu Rediisu, (Young Ladies).
Joseimanga räknas till vuxenserierna. Boys Love, här i väst känt under namnet yaoi, är kanske den för oss mest kända genren inom joseimanga, även om man i stort sett alltid skiljer på Boys Love och Ladies Comics. Författarna själva gör det sannerligen, eftersom Ladies Comics länge har haft högre status i Japan än Boys Love. Den här gången ska det handla om de serier som kategoriseras som enbart Ladies Comics/joseimanga.
Målgruppen växte upp
Det var under 80-talet som de flickorna som hade vuxit upp med shoujomanga (flickserier) under 60- och 70-talet blev en intressant målgrupp. Allt fler tecknare började teckna berättelser med lite mindre drömlikt och idealiserande innehåll och infogade istället mer realism i sina serier. Efterhand vidgades den nya målgruppen och numera hittar man serier som handlar om arbetsliv, relationer och sex, bröllop och äktenskap, samt barnuppfostran. Det dök även upp serier som handlade om lesbiska relationer samt uppväxtskildringar och nostalgi. Under 2000-talet har berättelser om kvinnor i arbetslivet slagit stort.
Ladies Comics - inte bara sex
Många har fått intrycket av att Ladies Comics enbart är dåliga serier om sex, otrohet och dumma pojkvänner. Även om den sortens tidningar faktiskt är ganska vanliga är de långt ifrån hela sanningen om joseimanga. Gräver man lite kan man hitta alldeles fantastiska serier. Se längst ner i artikeln för en lista över det som har getts ut på engelska hittills.
Manga – Den japanska feminismens vagga
För den som är intresserad av att läsa japanska feministiska serier är joseimanga en bra utgångspunkt. Alla serier är inte feministiska sett med våra ögon, men många av japans mest kända feministiska skribenter har jobbat som just serietecknare och mediet har varit en utmärkt utgångspunkt att föra diskussionerna på och göra sin röst hörd. Mangatecknaryrket har dessutom länge varit ett av de mest jämställda yrkena som finns för en kvinna i Japan. Att vara mangatecknare är faktiskt lite grann som att vara chef över en mindre teckningsstudio, då man ofta jobbar med en eller flera assistenter under sig. Teckningsmässigt ser ofta joseimanga "slarvigt" tecknad ut jämfört med shoujomanga och teckningarna är nästan alltid underställda dialog och berättande. Det beror troligtvis på att många tecknare som i huvudsak sysslar med att teckna joseimanga har en agenda och utnyttjar mediet för att få ut sitt budskap, men har med tiden blivit joseimangans speciella estetik.
Kyoko Okazaki – Mangadrottningen som försvann för snabbt
En av de allra skarpaste kritikerna av modeindustrin, heteronormaliteten och skönhetsindustrin var en joseimangatecknare, Kyoko Okazaki. Hon skrev om anorexi, sex och homosexualitet. I Rivers’s Edge beskrev hon hur det var att växa upp i total tristess ute på landsbygden där det mest spännande som fanns för huvudpersonerna är ett människoskelett nere vid flodstranden. Hon attackerade skönhetsidealen i Helter Skelter, en serie om en skönhetsopererad supermodell vars kropp sakta men säkert faller sönder. Hennes teckningsstil var spretig och till synes ganska hafsig.
I vilket annat land som helst hade Okazaki troligtvis skrivit krönikor eller bloggat. Men i Japan skriver man manga om man vill få ut sitt budskap, eftersom det når ut till många och berör på djupet. Därför var Okazakis skicklighet som tecknare underställd hennes förmåga att berätta, beröra och visuellt attackera. Sorligt nog blev hon påkörd av en rattfyllerist 1996 och fick så svåra hjärnskador att hon numera är oförmögen att teckna. Många av hennes serier, som Helter Skelter och River’s Edge, har i efterhand belönats med Japans finaste mangapriser. Hon har bland annat fått Tezuka-priset 2004 och Japan Media Art Award 2003. Moyoco Anno, som jobbade som hennes assistent, tog senare över rollen som Japans joseimangadrottning. Men Japans mangavärld kommer nog aldrig att se en mangaförfattare som Kyoko Okazaki igen. Inga av hennes verk finns ännu publicerade på svenska eller engelska.
Moyoco Anno – Målgruppernas mästare och förnyare
Moyoco Annos genombrott kom med hennes serie Happy Mania, en serie som i halsbrytande vansinnesfart skildrade den unga kvinnan Shigetas sökande efter den perfekta mannen. Shigeta drog sig inte för någonting i kampen efter lyckan, och verkade nästan besatt utav tanken att finna kärleken, vilket även titeln syftade på: Mania är en synonym för otaku, nörd och besatthet. I den stilen har det fortsatt. Anno är bitsk, kritik, cynisk och radikal i många av sina serier för kvinnor, men hennes rollfigurer är alltid kärleksfullt beskrivna. Samma tekniker använde hon i Flowers & Bees och Hataraki Man (utgivna i en tidning riktad till män), som med god behållning kan läsas som joseiserier de med.
Anno har lyckats med konstverket att skriva storsäljare för både barn, kvinnor och vuxna. Hennes nuvarande stora succé, Hataraki Man, har legat till grund för både en animerad och en icke-animerade TV-serie. Hon skriver även krönikor om mode, designar animekaraktärer och tecknade den suveräna, mångbottnade flickserien Sugar Sugar Rune (som finns på svenska). På engelska har även Happy Mania och Flowers & Bees getts ut, men den förstnämnda är ur tryck.
Mari Okazaki – Den moderna kvinnans taleskvinna
En av 2000-talets allra intressantaste tecknare finner vi i Mari Okazaki. Hon började sin karriär med att teckna joseimanga, men har parallellt med det även ägnat sig åt att skriva shoujomanga som Shibuya-ku Maruyama-chou (titeln är namnet på en mycket välbesökt plats i Tokyo där det har ansamlats hotell för amorösa par, sk. Love Hotel). Hennes stora hit, Suppli, är en av de populäraste joseiserierna i Japan. Både Suppli och Shibuya-ku har blivit filmatiserade, den förstnämnda som TV-serie och den andra som biofilm.
Det som får Okazaki att sticka ut från mängden är hennes sanslöst vackra teckningar. Till skillnad från många andra joseimangatecknare är hon oerhört konstnärlig och jobbar mycket med att uttrycka seriens budskap genom bilder. Hon tar även upp just den sortens frågor och funderingar som många moderna unga kvinnor känner igen sig i, men utan att förlora sin vassa kant. Hon får läsarna att känna efter och fundera över det de har läst. Okazaki tycks ha kommit precis rätt i tiden för japanerna. Suppli finns på engelska och rekommenderas varmt.
Mitsukazu Mihara – En Gothic Lolita med oanat djup
Mitsukazu Mihara är en annan tecknare som har fått stort genomslag hos oss. Det beror mycket på att hon tecknar manga i Gothic Lolita-stil. Hon bakar in sina berättelser i gotiska skal av spetsar, korsetter och sidenband, men under ytan ligger alltid en intressant berättelse.
I hennes bästa verk, Doll, lever människor och robotar i ett förhållande där människan är herren och roboten är tjänaren. Serien berättar om hur både människor och robotar kan utveckla känslor för varandra, och ställer oss frågan om dessa till synes själslösa ting kanske har en renare själ än människan. Även IC in a Sunflower adresserar samma frågeställning.
Mihara spekulerar gärna i vad känslor är, var de uppstår och vad som händer om vi berövas förmågan att känna, tycka och tänka för oss själva. Mitsukazu Mihara är tveklöst en mangaförfattare med en spännande vision. Missa inte henne om du intresserar dig för Japanska serier. Flera av hennes serier finns översatta till engelska.
Matsuri Akino – Sagospinnerska och samhällsskildrare
Matsuri Akino är ytterligare en mangaförfattare som inte bara skriver joseimanga utan även shojomanga, något som märks på hennes detaljrika teckningsstil. Hennes serier har gemensamt att de känns vuxna och gärna skildrar människans mörkare sidor. Akino är i grund och botten en fantasyförfattare, som utnyttjar sagans och fablernas estetik till fullo i sina berättelser. Då menar jag inte de moderna disneysagorna. Hon jobbar snarare i samma tradition som Grimm, HC Andersen och Tusen och en natt. Gillar du dem gillar du sannolikt även Akinos stora mästerverk, Petshop of Horrors.
I Petshop of Horrors använder Akino djur av alla dess slag som utgångspunkt för utflykter in i människans drömmar och dåraktighet. I uppföljaren Petshop of Horrors - Tokyo skildrar hon Japans mer ljusskygga sidor, och skriver om illegala invandrare, misslyckade författare, lyxprostituerade och allt annat som du kan finna i Tokyos mörka gränder i Shinjukus maffiakontrollerade nöjesdistrikt, Kabuki-chou. Ofta har berättelserna fullkomligt nattsvarta upplösningar. Båda serierna, samt några av hennes mer renodlade fantasyserier, finns utgivna på engelska.
Anime för vuxna kvinnor
Det är ganska ovanligt med anime baserad på joseimanga. De blir ofta icke-tecknade TV-serier istället. Men Antique Bakery, Nodame Cantabile, Jyu-Oh-Sei, Paradise Kiss och Honey & Clover har under de senaste åren blivit både TV-serier och TV-anime. Det är Fuji TV, en av de större TV-kanalerna i Japan, som har satsat på anime för vuxna. Många av deras serier baseras därför på populära joseimangaserier under den så kallade Noitamina-tiden.
TV-serier
Walkin’ Butterfly, Suppli, Antique Bakery är exempel på joseimanga som har legat till grund för populära TV-serier i Japan. Bland de serier som inte har översatts till engelska finns det dock massor av andra exempel. Vad sägs till exempel om en serie vid titeln "Tvättbrädan och ljungkullarna" (Yama Onna Kabe Onna), en serie om hur man accepterar sig själv och sina arbetskolleger, oavsett byststorlek...
Joseimanga utgivna på engelska
Tomoko Ninomiya:
Nodame Cantabile
Chika Umino:
Honey & Clover
Moyoco Anno:
Happy Mania (ur tryck)
Erica Sakurasawa:
Between the Sheets
Angel
Angel’s Nest
Nothing But Loving You
(de flesta är ur tryck)
Kiriko Nananan:
Blue (finns inte i vårt sortiment)
Mari Okazaki:
Sweat and Honey (ur tryck)
Suppli
Ai Yazawa:
Paradise Kiss
Matsuri Akino:
Petshop of Horrors (ur tryck)
Petshop of Horrors Tokyo
Genju no Seiza
Mitsukazu Mihara:
Doll
Beautiful People
Haunted House
Embalmer
RIP Requiem in a Phonybrian finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
IC in a Sunflower finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
Natsumi Itsuki:
Jyu-Oh-Sei
Takahasi Miyuki:
Musashi #9 (finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
Chihiro Tamaki:
Walkin’ Butterfly finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
Fumi Yoshinaga:
Antique Bakery
Joseimanga räknas till vuxenserierna. Boys Love, här i väst känt under namnet yaoi, är kanske den för oss mest kända genren inom joseimanga, även om man i stort sett alltid skiljer på Boys Love och Ladies Comics. Författarna själva gör det sannerligen, eftersom Ladies Comics länge har haft högre status i Japan än Boys Love. Den här gången ska det handla om de serier som kategoriseras som enbart Ladies Comics/joseimanga.
Målgruppen växte upp
Det var under 80-talet som de flickorna som hade vuxit upp med shoujomanga (flickserier) under 60- och 70-talet blev en intressant målgrupp. Allt fler tecknare började teckna berättelser med lite mindre drömlikt och idealiserande innehåll och infogade istället mer realism i sina serier. Efterhand vidgades den nya målgruppen och numera hittar man serier som handlar om arbetsliv, relationer och sex, bröllop och äktenskap, samt barnuppfostran. Det dök även upp serier som handlade om lesbiska relationer samt uppväxtskildringar och nostalgi. Under 2000-talet har berättelser om kvinnor i arbetslivet slagit stort.
Ladies Comics - inte bara sex
Många har fått intrycket av att Ladies Comics enbart är dåliga serier om sex, otrohet och dumma pojkvänner. Även om den sortens tidningar faktiskt är ganska vanliga är de långt ifrån hela sanningen om joseimanga. Gräver man lite kan man hitta alldeles fantastiska serier. Se längst ner i artikeln för en lista över det som har getts ut på engelska hittills.
Manga – Den japanska feminismens vagga
För den som är intresserad av att läsa japanska feministiska serier är joseimanga en bra utgångspunkt. Alla serier är inte feministiska sett med våra ögon, men många av japans mest kända feministiska skribenter har jobbat som just serietecknare och mediet har varit en utmärkt utgångspunkt att föra diskussionerna på och göra sin röst hörd. Mangatecknaryrket har dessutom länge varit ett av de mest jämställda yrkena som finns för en kvinna i Japan. Att vara mangatecknare är faktiskt lite grann som att vara chef över en mindre teckningsstudio, då man ofta jobbar med en eller flera assistenter under sig. Teckningsmässigt ser ofta joseimanga "slarvigt" tecknad ut jämfört med shoujomanga och teckningarna är nästan alltid underställda dialog och berättande. Det beror troligtvis på att många tecknare som i huvudsak sysslar med att teckna joseimanga har en agenda och utnyttjar mediet för att få ut sitt budskap, men har med tiden blivit joseimangans speciella estetik.
Kyoko Okazaki – Mangadrottningen som försvann för snabbt
En av de allra skarpaste kritikerna av modeindustrin, heteronormaliteten och skönhetsindustrin var en joseimangatecknare, Kyoko Okazaki. Hon skrev om anorexi, sex och homosexualitet. I Rivers’s Edge beskrev hon hur det var att växa upp i total tristess ute på landsbygden där det mest spännande som fanns för huvudpersonerna är ett människoskelett nere vid flodstranden. Hon attackerade skönhetsidealen i Helter Skelter, en serie om en skönhetsopererad supermodell vars kropp sakta men säkert faller sönder. Hennes teckningsstil var spretig och till synes ganska hafsig.
I vilket annat land som helst hade Okazaki troligtvis skrivit krönikor eller bloggat. Men i Japan skriver man manga om man vill få ut sitt budskap, eftersom det når ut till många och berör på djupet. Därför var Okazakis skicklighet som tecknare underställd hennes förmåga att berätta, beröra och visuellt attackera. Sorligt nog blev hon påkörd av en rattfyllerist 1996 och fick så svåra hjärnskador att hon numera är oförmögen att teckna. Många av hennes serier, som Helter Skelter och River’s Edge, har i efterhand belönats med Japans finaste mangapriser. Hon har bland annat fått Tezuka-priset 2004 och Japan Media Art Award 2003. Moyoco Anno, som jobbade som hennes assistent, tog senare över rollen som Japans joseimangadrottning. Men Japans mangavärld kommer nog aldrig att se en mangaförfattare som Kyoko Okazaki igen. Inga av hennes verk finns ännu publicerade på svenska eller engelska.
Moyoco Anno – Målgruppernas mästare och förnyare
Moyoco Annos genombrott kom med hennes serie Happy Mania, en serie som i halsbrytande vansinnesfart skildrade den unga kvinnan Shigetas sökande efter den perfekta mannen. Shigeta drog sig inte för någonting i kampen efter lyckan, och verkade nästan besatt utav tanken att finna kärleken, vilket även titeln syftade på: Mania är en synonym för otaku, nörd och besatthet. I den stilen har det fortsatt. Anno är bitsk, kritik, cynisk och radikal i många av sina serier för kvinnor, men hennes rollfigurer är alltid kärleksfullt beskrivna. Samma tekniker använde hon i Flowers & Bees och Hataraki Man (utgivna i en tidning riktad till män), som med god behållning kan läsas som joseiserier de med.
Anno har lyckats med konstverket att skriva storsäljare för både barn, kvinnor och vuxna. Hennes nuvarande stora succé, Hataraki Man, har legat till grund för både en animerad och en icke-animerade TV-serie. Hon skriver även krönikor om mode, designar animekaraktärer och tecknade den suveräna, mångbottnade flickserien Sugar Sugar Rune (som finns på svenska). På engelska har även Happy Mania och Flowers & Bees getts ut, men den förstnämnda är ur tryck.
Mari Okazaki – Den moderna kvinnans taleskvinna
En av 2000-talets allra intressantaste tecknare finner vi i Mari Okazaki. Hon började sin karriär med att teckna joseimanga, men har parallellt med det även ägnat sig åt att skriva shoujomanga som Shibuya-ku Maruyama-chou (titeln är namnet på en mycket välbesökt plats i Tokyo där det har ansamlats hotell för amorösa par, sk. Love Hotel). Hennes stora hit, Suppli, är en av de populäraste joseiserierna i Japan. Både Suppli och Shibuya-ku har blivit filmatiserade, den förstnämnda som TV-serie och den andra som biofilm.
Det som får Okazaki att sticka ut från mängden är hennes sanslöst vackra teckningar. Till skillnad från många andra joseimangatecknare är hon oerhört konstnärlig och jobbar mycket med att uttrycka seriens budskap genom bilder. Hon tar även upp just den sortens frågor och funderingar som många moderna unga kvinnor känner igen sig i, men utan att förlora sin vassa kant. Hon får läsarna att känna efter och fundera över det de har läst. Okazaki tycks ha kommit precis rätt i tiden för japanerna. Suppli finns på engelska och rekommenderas varmt.
Mitsukazu Mihara – En Gothic Lolita med oanat djup
Mitsukazu Mihara är en annan tecknare som har fått stort genomslag hos oss. Det beror mycket på att hon tecknar manga i Gothic Lolita-stil. Hon bakar in sina berättelser i gotiska skal av spetsar, korsetter och sidenband, men under ytan ligger alltid en intressant berättelse.
I hennes bästa verk, Doll, lever människor och robotar i ett förhållande där människan är herren och roboten är tjänaren. Serien berättar om hur både människor och robotar kan utveckla känslor för varandra, och ställer oss frågan om dessa till synes själslösa ting kanske har en renare själ än människan. Även IC in a Sunflower adresserar samma frågeställning.
Mihara spekulerar gärna i vad känslor är, var de uppstår och vad som händer om vi berövas förmågan att känna, tycka och tänka för oss själva. Mitsukazu Mihara är tveklöst en mangaförfattare med en spännande vision. Missa inte henne om du intresserar dig för Japanska serier. Flera av hennes serier finns översatta till engelska.
Matsuri Akino – Sagospinnerska och samhällsskildrare
Matsuri Akino är ytterligare en mangaförfattare som inte bara skriver joseimanga utan även shojomanga, något som märks på hennes detaljrika teckningsstil. Hennes serier har gemensamt att de känns vuxna och gärna skildrar människans mörkare sidor. Akino är i grund och botten en fantasyförfattare, som utnyttjar sagans och fablernas estetik till fullo i sina berättelser. Då menar jag inte de moderna disneysagorna. Hon jobbar snarare i samma tradition som Grimm, HC Andersen och Tusen och en natt. Gillar du dem gillar du sannolikt även Akinos stora mästerverk, Petshop of Horrors.
I Petshop of Horrors använder Akino djur av alla dess slag som utgångspunkt för utflykter in i människans drömmar och dåraktighet. I uppföljaren Petshop of Horrors - Tokyo skildrar hon Japans mer ljusskygga sidor, och skriver om illegala invandrare, misslyckade författare, lyxprostituerade och allt annat som du kan finna i Tokyos mörka gränder i Shinjukus maffiakontrollerade nöjesdistrikt, Kabuki-chou. Ofta har berättelserna fullkomligt nattsvarta upplösningar. Båda serierna, samt några av hennes mer renodlade fantasyserier, finns utgivna på engelska.
Anime för vuxna kvinnor
Det är ganska ovanligt med anime baserad på joseimanga. De blir ofta icke-tecknade TV-serier istället. Men Antique Bakery, Nodame Cantabile, Jyu-Oh-Sei, Paradise Kiss och Honey & Clover har under de senaste åren blivit både TV-serier och TV-anime. Det är Fuji TV, en av de större TV-kanalerna i Japan, som har satsat på anime för vuxna. Många av deras serier baseras därför på populära joseimangaserier under den så kallade Noitamina-tiden.
TV-serier
Walkin’ Butterfly, Suppli, Antique Bakery är exempel på joseimanga som har legat till grund för populära TV-serier i Japan. Bland de serier som inte har översatts till engelska finns det dock massor av andra exempel. Vad sägs till exempel om en serie vid titeln "Tvättbrädan och ljungkullarna" (Yama Onna Kabe Onna), en serie om hur man accepterar sig själv och sina arbetskolleger, oavsett byststorlek...
Joseimanga utgivna på engelska
Tomoko Ninomiya:
Nodame Cantabile
Chika Umino:
Honey & Clover
Moyoco Anno:
Happy Mania (ur tryck)
Erica Sakurasawa:
Between the Sheets
Angel
Angel’s Nest
Nothing But Loving You
(de flesta är ur tryck)
Kiriko Nananan:
Blue (finns inte i vårt sortiment)
Mari Okazaki:
Sweat and Honey (ur tryck)
Suppli
Ai Yazawa:
Paradise Kiss
Matsuri Akino:
Petshop of Horrors (ur tryck)
Petshop of Horrors Tokyo
Genju no Seiza
Mitsukazu Mihara:
Doll
Beautiful People
Haunted House
Embalmer
RIP Requiem in a Phonybrian finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
IC in a Sunflower finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
Natsumi Itsuki:
Jyu-Oh-Sei
Takahasi Miyuki:
Musashi #9 (finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
Chihiro Tamaki:
Walkin’ Butterfly finns inte längre i vårt sortiment, men går att beställa via oss)
Fumi Yoshinaga:
Antique Bakery