Mort(e)
Under tusentals år har myrdrottningen ruvat på hämnd. Hon har fött fram en gigantisk armé av tre meter långa soldatmyror, starka nog att överleva det mesta människosoldater kan använda sig av. Nu, för att mjuka upp människorna inför den kommande invasionen av jordytan, släpper hon ut ett ämne i atmosfären som muterar människornas husdjur, gör dem lika intelligenta som oss, tvåbenta och tummförsedda, samt vänder dem mot sina forna herrar.
Premissen i Mort(e) är befriande fånig.
Mort(e) är både bokens titel och huvudpersonens namn. Det är en tamkatt som först går under namnet Sebastian, och lever med en familj i en typisk förortsvilla någonstans i USA. Grannen har en hund som heter Sheba. De två djuren blir vänner och tyr sig till varandra. När myrdrottningens plan sätts i verket och Sebastian utvecklar en självmedvetenhet, och tillsammans med resten av grannskapets husdjur vänder sig mot mänskligheten som hållt dem fångade under alla år, kommer han ifrån Sheba i tumultet. Sedan följer år av krig mot den snabbt minskande motståndsrörelsen, människornas frihetskamp mot soldatmyrorna och Mort(e), som Sebastian har döpt sig själv till, blir en krigshjälte. Men han har inte glömt Sheba, och när en liten förhoppning om att hon överlevde de kaosartade första timmarna av deras nya liv, och att de någon gång i framtiden kan återses.
Jag gillar mycket i Mort(e). Myrdrottningen är en intressant varelse, om än för otrolig för att kännas som något annat än en galen superskurk likt Doctor Doom eller Darkseid. Världen som målas upp är en underhållande apokalyps, inte helt olik den i svenska rollspelet MUTANT, befolkad som den är av antropomorfa djur. Här och där fortgår skärmytslingar mellan de överlevande resterna av den mänskliga civilisationen och de jättelika myrorna. Hur Mort(e) finner sig själv i en alltmer upplyft hjältesits är också roligt att följa, särskilt som det sker mer eller mindre mot hans vilja. Boken är också väldigt visuellt berättad, med många scener som hoppar ut ur sidornas text och nästan ber om att få filmatiseras i en budgetstinn Hollywoodsatsning.
Därmed inte sagt att boken inte har problem. Synen på religion är en sak. Myrdrottningen är den rena ateisten och den mänskliga motståndsrörelsen är den religiösa sekten, med Mort(e) som någon form av neutrum i mitten. Det är ett väldigt svartvitt och klumpigt försök att ha med dessa ingredienser i den här typen av historia. Det hade kunnat göras med mer finess. Men finess är kanske inte det du söker efter om du vill läsa den här typen av berättelse, och skippar vi det är det många sidor ren underhållning, galen action och spännande myrstrider som väntar. Gott så.
David