Böcker som botar deppen
Vi fick in en fråga från en av våra kunder om vi kunde rekommendera böcker som passar när man är nere och har lite svårt att komma in i läsningen, och vill ha en annan värld att krypa in i och få glömma verkligeheten i ett tag. Inte så stort fokus på romantisk kärlek, inte så cyniskt skrivet, och så engagerande att man inte tappar fokus. Stephen Frys inläsning av Harry Potter som ljudbok nämndes som en stor favorit. Eftersom vi tror att det här är något som många skulle vilja ha för att komma igång med läsningen la vi ut frågan på vår facebooksida och fick massor med bra tips från våra kunder (och smög in några egna också).
Absolut flest röster fick Terry Pratchetts Discworld-böcker, och det är ju bara att instämma. Särskilt de tidiga böckerna är smarta och välskrivna men alltid roliga och otroligt mysiga och med en ömhet inför människans fel och brister.
Många nämnde David Eddings Belgariad och Robert Jordans Wheel of Time som favoritböcker att sjunka in i utan för mycket motstånd, och här är det verkligen klassisk fantasyvärld som gäller. Magi, äventyr och lagom med intriger, och världar man känner igen.
Om det är just klassisk fantasy man är ute efter vill vi gärna slå ett slag för att gå tillbaka till källan och läsa The Hobbit. Tolkiens första volym från Middle earth är en superfin klassiker som hamnat lite i skuggan av sin mer episka efterföljare The Lord of the Rings. Följ hobbiten Bilbo som blivit lite för bekväm för trollkarlen Gandalfs smak och motvilligt luras ut på ett äventyr för att ta tillbaka dvärgarnas hemvist från draken Smaug.
Diana Wynne Jones böcker är en stor favorit i personalen och flera av hennes titlar nämndes i tipstråden. Mest känd är nog Howls Moving Castle, med en okonventionell hjältinna som när hon förvandlas från ung kvinna till gammal gumma ger sig ut på knotiga ben för att söka lyckan och stöter på trollkarlar, prinsar och elddemoner i en värld med sjumilaskor och vandrande hus. I Chrestomanciböckerna får vi följa olika huvudpersoner i en magisk värld som i mysfaktor påminner om Harry Potter.
Fabler verkar vara en populär genre när det är lite ledset och denna värld inte lockar. Fablehaven utspelar sig i en värld där Kendra och hennes bror Seth upptäcker att deras farfar är skogvakatre för en värld där fabeldjuren skyddas från onda makter. Narniaböckerna nämns ofta som böcker att försjunka i och då kanske särskilt Häxan och Lejonet, om barnen som går igenom en garderob och hamnar i en värld bland fauner och häxor och talande djur och finner att de har en ödesbestämd roll att spela. Det finns hela sju böcker i serien och även om de senare tappar en aning i kvalitet och mysfaktor fortsätter Narnia vara en av de mest älskade fantasyvärldarna. En lite bortglömd fabelvärld är Redwall, som tyvärr glömts bort lite men absolut förtjänar att letas upp och upptäckas av en ny generation läsare. Här är det talade djur som gäller för hela slanten, och det är en sagoton rakt igenom.
Står man ut med lite romantik är The Princess Bride den perfekta avvägningen av humor och äventyr. Den har blivit mest känd för filmatiseringen men boken är minst lika bra och får mig alltid på bra humör.
Många rekommenderar Philip Pullmans trilogi His Dark Materials och även om jag håller med om att det är fantastisk läsning finns det absolut ett tydligt stråk av svärta i dem så det kanske inte är läsning för de allra mörkaste dagarna. I första boken får vi följa tioåriga Lyra som försöker hitta sin kidnappade vän och upptäcker att flera barn försvunnit i norr i en värld som påminner om våran. I sitt sökande efter barnen stöter hon på talande isbjörnar, häxor och aeronauter.