Matter

Banks återvänder efter flera år till The Culture, det interstellära samväldet där han startade sin karriär inom rymdoperan. Här kretsar handlingen kring en "skalvärld", en konstgjord värd med ett tiotal bebodda skal runt en inre kärna. Skalvärldarna skapades för många miljoner år sedan av en nu försvunnen högcivilisation och de nuvarande invånarna har bristfällig kunskap om hur deras värld egentligen är funtad. Tekniskt mer utvecklade civilisationer fungerar som en slags "mentorer" för de mindre avancerade kulturerna i världen, och naturligtvis utnyttjas dessa mentorskap för mindre ädla syften.
Vi får möta tre syskon från det föga tekniskt utvecklade plan åtta i skalvärlden Sursamen. Djan Seriy har lämnat sin värld och värvats som agent av The Cultures allra hemligaste specialorganisation: Special Circumstances. Hennes bröder (prinsar i ett litet kungarike) lever kvar i den senmedeltida kultur som de tre fostrats i. När syskonens far, rikets konung, brutalt mördas av sin närmaste man mitt under brinnande krig tar handlingen fart.
För alla som väntat på en "typisk" Culture-bok från Banks är det här kanske något av en besvikelse. Mycket av handlingen rör skalvärlden och politiska storheter utanför Cultures ramar (i tidigare böcker fick man ju intrycket att The Culture omfattade i princip hela galaxen). Men läser man förutsättningslöst är Matter en alldeles förträfflig rymdopera. Betoningen på "opera" är starkare här än i tidigare Culture-romaner. Liksom Banks förra, fristående sf-roman The Algebraist, genomsyras Matter av en barock, svulstig operakänsla. Huvudpersonerna försöker axla sina roller bäst de kan, men är väldigt mycket i händerna på yttre omständigheter. AI:ar och utomjordingar spelar skojiga biroller. Flera replikskiften är hysteriskt roliga. Tempot är, särskilt mot slutet, tämligen furiöst och man har aldrig tråkigt.