Skräckmanga

I höstmörkret gör sig  skräck extra bra och vi har enormt bra, både klassiker och nyheter, på mangahyllorna. Junji Ito fortsätter vara den ohotade mästaren och går från klarhet till klarhet. Nu i höst är han bland annat aktuell med The Liminal Zone, fyra surrealistiska berättelser i Ito's direkt igenkännbara stil, i snygg utgåva. 

Junji Ito inspirerades av Kazuo Umezu, skaparen av bland annat The Drifting Classroom, en science fiction-doftande berättelse om en hel skolklass som försvinner spårlöst. Hans klassiker Orochi har under 2022 börjat ges ut i snygga deluxe-utgåvor. Antologimangan kom ut för första gången 1969 och är enormt tongivande i både stil och stämning. I nio berättelser skrämmer han brallorna av en och ser till att man är uppe riktigt sent på kvällen. 

En annan av de stora klassikerna, den genreöverskridande Berserk, fortsätter också att upptäckas av nya generationer av läsare. Den beskrivs som mörk fantasy men det går helt klart att kategorisera den som skräck, och väldigt brutal sådan. Skaparen hann gå bort innan den avslutades, men den sista delen kommer nu i december. Då har vi kunnat följa Guts, den svarte svärdskämpen, sedan 1989. Han bär ärr från oräkneliga strider, har en järnhand och en klinga som är alldeles för stor för att kallas svärd. Guts är märkt av ett oheligt tecken som drar mörkrets trälar till honom och i slutänden kommer att bli hans undergång, men han är fast besluten att hacka sig en blodröd väg genom alla vandöda och andra dårar som ställer sig i hans väg. På sin blodstänkta väg mot hämnd eller död har Guts sällskap av älvan Puck som är mer irritationsmoment än vän.

The Promised Neverland må se beskedlig ut på omslagen men detta mästerverk är en genrebändande berättelse om föräldralösa barn och det gulliga möter fantastiska demoner och äckliga scener i barnhemmet som inte är vad det verkar. Läs dock mangan istället för att se animen!

En annan skräckmaestro är Shuzo Oshimi, som tidigare stått för succérna Happiness, och Flowers of Evil. En av hans senaste är Blood on the Tracks. Här är det mindre spektakulära monster och mer en isande psykologisk skärck i en vardagsmiljö som gäller. Oshimi tecknar mjukt och oerhört vackert, och i denna berättelse möter vi barnet Osabe, som ser sin mor döda hans kusin, helt kallblodigt och odramatiskt, och hur han hanterar att veta vad hon gjort och vänta på att få reda på om/när nästa fruktansvärda handling kommer. Just utsattheten i att vara ett barn som är utlämnad åt vuxnas nycker gör sig extra bra som skräck och här görs det med enormt lätt hand.

För de som vill ha sin skräck mindre deppig och mer fartfylld och kul tipsar vi om Mieruko-Chan! Här kan Mieruko-Chan se spöken, men gör sitt bästa för att ignorera dem. Spöken gillar som bekant inte att känna sig iakttagna så det är bäst att vända bot blicken och låtsas om att det regnar när man stöter på dem. Lättare sagt än gjort när de tycks vara överallt, och dessutom riktigt riktigt otäcka. En fin mix av slice of life och onda gastar. 

En annan favorit som får deluxebehandling är Parasyte, som nu kommer i helfärg i november. Följ monsterinvasionen från rymden när den (nästan) lyckas. De är överallt, parasiter som tar över människors kroppar och gör dem till sina egna. Ingen vet något, förutom en ung kille som lyckas avvärja att en av parasiterna tar över hans kropp genom att fånga varelsen i armen på sig själv! De tvingas samarbeta för bådas överlevnad och deras motvilliga symbios är både rörande och rolig, samtodigt som de navigerar en värld som blandar element av The Thing och The Bodysnatchers.