Exklusiv intervju med Liu Cixin - författaren av Trekropparsproblemet

I samband med släppet av Trekropparsproblemet – svenska översättningen av den prisade science fiction-romanen The Three-Body Problem – fick vi möjligheten till en unik skriftig intervju med bokens författaren Liu Cixin. Här svarar Cixin bland annat på hur han går till väga när han utvecklar sina karaktärer samt vilka råd han önskar ge till författare som vill börja skriva science fiction.

Intervjun är från början gjord på engelska och kinesiska, och därefter översatt till svenska av Anna Gustafsson Chen. Anna Gustafsson Chen har också gjort den svenska översättningen till Trekropparsproblemet. Stort tack till det svenska förlaget Gondol för hjälpen att genomföra denna intervju.

Tack för att du tar dig tid att svara på våra frågor. Lås oss börja direkt. Vad var det som först gjorde att du drogs till science fiction och hur har ditt förhållande till genren utvecklats över tiden?

De första science fiction-romaner jag kom i kontakt med var skrivna av Jules Vernes. Då gick jag fortfarande på mellanstadiet. Hans romaner fick mig att uppleva den där speciella dragningskraften som science fiction har, de vidgade den ganska snäva värld jag levde i och förde mig ut i ett mycket vidare och mer förunderligt universum. Sedan dess har jag varit ett SF-fan, men till en början hade jag svårt att få tag på böcker i genren. I och med att Kina öppnade sig mot omvärlden började stora mängder västerländsk science fiction översättas och ges ut här. Samtidigt som jag läste väldigt mycket började jag så småningom steg för steg skapa en egen science fiction-värld. Jag ville dela den med fler, och därför började jag skriva och gick från fan till författare.

Dina texter innehåller ofta komplicerade vetenskapliga idéer och begrepp. Hur går du till väga när du studerar dem och integrerar dem i dina berättelser?

För mig har vetenskap i sig en stark dragningskraft och är en rik källa till material för science fiction-romaner. I mina egna texter anstränger jag mig för att beskriva förhållandet mellan den lilla människan och det gigantiska universum, och samtidigt också de olika möjligheter som vetenskap och teknik innebär för vår framtid. Jag försöker omvandla abstrakt teknik till levande litterära bilder. När man försöker förvandla teknik till litteratur är det förstås oundvikligt att man ibland inte kan vara strikt vetenskaplig, men jag försöker alltid hitta en balans mellan de vetenskapliga och de litterära inslagen i mina romaner.

Trekropparsproblemet har lovordats för sin unika vinkel på temat ”kontakt med en utomjordisk civilisation”. Vad var det som fick dig att utforska det specifika scenariot?

Möjligheten till kontakt med en utomjordisk civilisation är ett av SF-litteraturens eviga teman. Oändliga mängder science fiction-romaner och filmer har föreställt sig alla möjliga sorters utomjordiska kulturer. När jag skrev Trekropparsproblemet utgick jag från den här tanken: Om det finns utomjordiska intelligenta civilisationer i universum och om ett antal av dem bildar ett utvecklat kosmiskt samhälle, vilken uppbyggnad och form kommer det samhället då att ha? Här finns förstås många möjligheter, men i Trekropparsproblemet försökte jag föreställa mig den mörkaste och mest extrema varianten, och med utgångspunkt i denna mörka situation skapa ett logiskt system som kändes trovärdigt (självklart inte ur vetenskaplig synvinkel, men ur litterär). Så i Trekropparsproblemet beskriver jag det värsta tänkbara universumet.

Bland science fiction-fans har Trekropparsproblemet blivit känd för karaktärernas djup. Hur går du till väga när du utvecklar gestalterna i dina böcker?

När jag skriver en berättelse börjar jag med att hitta en bärande idé på SF-tema. Med utgångspunkt i den grundtanken skapar jag sedan en berättelse och först därefter karaktärerna. Av den anledningen har personerna i mina texter alltid en ganska tydligt instrumentell karaktär, deras roll är att driva berättelsen framåt. De tenderar att hamna i vissa rollfack, till exempel representera en viss typ av person eller – kanske ännu vanligare – en specifik ideologi eller ett visst sätt att tänka. Deras personliga egenskaper uttrycks oftast genom vilka grupper eller idéer de representerar. I science fiction kan dessutom en hel ras eller kultur, eller till och med en viss naturmiljö, utgöra en självständig litterär bild. Den sortens litterära bilder är unika för science fiction-litteraturen.

Har du varit inblandad i Netflix bearbetning av Trekropparsproblemet, och i så fall, vilka åsikter har du framfört?

Jag deltog främst i det tidiga stadiet av bearbetningen. Under det arbetet litade jag helt och fullt på det kreativa teamet. Jag inser att litteratur och film är två olika konstformer som uttrycker sig på olika sätt. Som skapare av ursprungsverket respekterar jag produktionsteamets kreativa koncept, och jag både förstår och accepterar de förändringar man har gjort när romanen har överförts till tv-serie.

När du ser tillbaka på din karriär, vilka är de viktigaste saker du har lärt dig som författare?

Min främsta erfarenhet är att man som SF-författare måste slå vakt om kreativitet och livlig fantasi. Det är science fiction-litteraturens själ. Och vill man göra det måste man hålla liv i sin nyfikenhet och i sin vilja att utforska den okända framtiden. Den viktigaste läxan är: Om det du har skrivit inte imponerar ens på dig själv kan du lika gärna strunta i att ge ut det, för den sortens texter kommer inte att gå hem hos läsarna.

Vilka råd skulle du ge någon som vill börja skriva science fiction?

Förmågan att skapa science fiction ligger i själva verket utanför litteraturen, den är tätt kopplad till författarens syn på världen. I science fiction fokuserar man inte på individen, utan på den mänskliga civilisationen som helhet, med universum som bakgrund. Författaren måste ha stora visioner, vara nyfiken på universum och känna vördnad inför det, och samtidigt intressera sig för människans öde och den jordiska civilisationens framtid. Om man bara ägnar sig åt individens känslor i en begränsad och trivial vardag blir det svårt att åstadkomma bra science fiction.

Kan du berätta något om de projekt eller idéer du arbetar med just nu?

Just nu har jag många teman och idéer att välja mellan för de projekt jag planerar. Jag skulle vilja skriva en roman som skiljer sig från det jag har gjort tidigare, särskilt från Trekropparsproblemet.

Science fiction-litteraturen har förändrats ordentligt och modern science fiction har börjat vända blicken bort från stjärnorna och tillbaka till mer realistiska problem. Men jag vill inte följa den trenden, jag hoppas att jag ska kunna hålla fast vid det som ursprungligen fick läsarna att fastna för genren och att jag med fantasins hjälp ska kunna nå en större och mer grandios rymd och tid, bortom den vanliga verkligheten.

De senaste åren har utvecklingen av artificiell intelligens påverkat SF-litteraturen alltmer. Det kommer inte att dröja länge förrän AI blir alltmer involverad i skapandet av science fiction. I Kina betalar tidskrifter redan för texter skrivna med hjälp av artificiell intelligens. Det är mycket möjligt att många SF-författare kommer att ersättas av just den sorts teknik de själva så ofta har föreställt sig och beskrivit i sina romaner. Men än så länge är de mänskliga författarna starkare än AI när det gäller fantasi och kreativitet. Jag hoppas kunna skapa ett antal riktigt bra verk innan det försprånget till sist utraderas.