Jean-Claude Mézières är död

För 54 år sedan bestämde sig barndomsvännerna Jean-Claude Mézières och Pierre Christin för att skapa en science fiction-serie tillsammans. Paret var vänner sedan länge, men hade återfunnit varandra i USA i mitten av 60-talet. Där undervisade Christin i fransk litteratur vid universitetet i Salt Lake City när Mézières dök upp på hans tröskel och ville slagga över på soffan. Tecknaren hade, som inbiten westernfantast, rest runt och tagit påhugg som cowboy i amerikanska västern. Under besöket i Utah började vännerna samarbeta på en serie som publicerades i tidningen Pilote under redaktören René Goscinny (känd för Asterix). Det blev början på ett livslångt samarbete.

Ett par år senare hade paret återvänt till Frankrike. De började diskutera ett samarbete. Kanske en westernserie? Men nej, den marknaden kändes överetablerad med stora serier som Blueberry och Lucky Luke. Båda hade redan under studietiden läste mycket science fiction och kom fram till att de skulle satsa på en sf-serie.

Så föddes Linda och Valentin. Redan i första äventyret, De onda drömmarna, hade Mézières utvecklat sin speciella stil som kom att få betydelse långt utanför seriernas värld. I De onda drömmarna skickas rumtidsagenten Valentin från den vimlande staden Galaxity tillbaka till medeltidens Frankrike. Där möter han den synnerligen kompetenta bondflickan Linda, som gör honom sällskap på jakt efter den tidshoppande skurken Xombul. Äventyret är sjövilt på många sätt. Vi möter magiker, människor förvandlas till monster och enhörningar och Xombuls onda plan är minst sagt vrickad. Men också de galnaste infall skänks en inre logik av Mézières bildspråk. Oavsett om vi är bland märkliga livsformer i galaxens bortersta ände, i det superavancerade Galaxity, nutidens New York eller i tidens början binder bilderna ihop världen till en helhet.

Själv började jag läsa Linda och Valentin när det första albumet kom på svenska 1975. Det var Ambassadören som försvann, en berättelse där Mézières förmåga att gestalta skojiga och trovärdiga utomjordingar verkligen kommer till sin rätt. Jag köpte alla albumen vartefter de gavs ut och tillsammans med Heinleins rymdäventyr formade de mig förmodligen minst lika mycket som skolan eller mina föräldrar. När Mézières besökte SF-Bokhandeln i Stockholm för sex år sedan fick jag en fin hälsning med en bild av Valentin ritad i albumet. Det är ett kärt minne.

Vila i frid, monsieur Mézières. Du har skänkt mycket glädje till människor över hela världen.

Villa du läsa mer om Mézières och hans skapelse? I Himlavalvets inbyggare beskrivs alla fantastiska väsen han skapade till Linda och Valentin. Läser du franska finns en trevlig intervju i tre delar här.