Karantänläsning

När man sitter ensam i karantän kan dagarna kännas alldeles olidligt långa. En slö söndag hemma, som brukar gå himla snabbt i vanliga fall, känns plötsligt som en evighetsdag när dagarna liksom radas upp på varandra. Det har säkert att göra med att man man själv inte har något val i det, det är något man måste göra. Man måste få tiden att gå, vilket den kommer göra, det kommer bara kännas som att den kommer gå långsammare.
Ni kanske har anat vart det här är på väg; jag är just nu inne på min tredje dag av karantän och det kryper i hela kroppen. Men som tur är så är min PS-kontroll laddad och mina bokhyllor är fulla.
Så ni kanske vill ha min lilla karaktänläsningsdagbok? Om ni läser den här artikeln har ni tyvärr inget val (såvida ni inte klickar er ut från sidan snabbt illa kvickt) för här kommer den! 

BEFORE THE COFFEE GETS COLD
Ett litet café i Japan har blivit känt för sin mystiska makt; man kan nämligen resa i tiden. Men det kommer med massa regler. Det finns bara en stol som har möjlighet att transportera dig, du kan bara möta någon som någon gång har befunnit sig på caféet och du måste dricka upp ditt kaffe innan det blir kallt, annars är du fast för alltid. Framförallt kommer inget i nutiden förändras - reser du för att varna någon om olyckan som kommer ta deras liv kommer de fortfarande vara döda och så vidare. Alltså tas en av de huvudsakliga premisserna för tidsreseberättelser bort, att saker och ting ska förändras genom tidsresan. Istället väcks en annan fråga - vad skulle du säga om du ändå visste att inget skulle förändras? I berättelsen får vi möta en grupp olika människor som måste förhålla sig till caféet och dess mystiska krafter och det är så himla mysig läsning. 

GIDEON THE NINTH
Efter en gråtfest som den förra boken kommer med ville jag ha lite mer av en wild ride. Då blev Gideon the Ninth alldeles perfekt. Gideon lämnades över som bebis av en kvinna som trotsade rymdens lagar innan hon slutligen gav upp och dog. Efter att ha uppfostrats av hårda inskränkta nunnor och hundratals skelett i Ninth House, en politisk högborg som styrs av nekromantiker lyckas Gideon göra en (någorlunda) vågad flykt. Hon får med sig sina snusktidningar och sitt svärd och är fri. Trodde hon. Men dottern till överhuvudet för Ninth House tänker inte släppa Gideon så lätt. Hon har själv mycket på spel och utan Gideon kan hon inte uppfylla sina egna plikter. Det som följer är en nattsvart och vansinnigt ironisk och underhållande berättelse om lesbiska nekromantiker i rymden och deras äventyr som tar dom till universums alla små hörn. En sådan läsning där man bara behöver släppa taget och hänga med på äventyret.

THIS IS HOW YOU LOSE THE TIME WAR
Sen var jag redo för lite tyngd igen och då landade det på en av mina absoluta favoriter som går att läsas om och om igen. Den flerfaldigt prisbelönta poeten Amal El-Mohtar och fantasyförfattaren Max Gladstone har skapat lingvistisk magi i den här tidsresebrevväxlingen mellan två tidsagenter på rivaliserande sidor i tidskriget. De lämnar hånande anteckningar i vågorna, under nyckelpigornas vingar och i trädens årsringar för att deras relation långsamt ska utvecklas till något annat. Helt enkelt dödsvackert. 

BLOODY ROSE
Nu har jag precis gett mig in på Bloody Rose, uppföljaren på den blodiga hårdrocksfantasyn Kings of the Wyld, om det gamla legoknektsgänget Saga som var de största, mest brutala och mest populära gänget genom hela landet men som behöver slå sina gamla hjärnor och muskler ihop på äldre dagar med ett sista äventyr. Första boken gav enormt mycket skratt och glädje och Bloody Rose verkar gå i samma sarkastiska fotspår men som istället fokuserar på Tam Ashford som har tröttnat på sin vardag med jobb i den lilla lokala baren. Hon drömmer om äventyr och när Bloody Rose, ledaren för ett stort och ökänt band, kommer igenom staden får hon sin chans. Och tillsammans beger dom sig på en resa som antingen kommer leda till ära eller död. Recensioner skriker att det är en av de bästa uppföljarna som har gjorts och än så länge verkar det orimligt lovande.