Med rätt att döda

Vi har fått in den nya Bondfilmen, NO TIME TO DIE, på dvd och blu-ray. Riktigt bra agentröj är mitt betyg - jag var grundligt underhållen av Bonds rappt klippta odyssé mellan exotiska eller turistiga platser jorden runt.  Science fiction och spioner trivs ihop. Bond, Mission Impossible och andra tekniktunga agenthistorier sorteras ibland in i en egen genre, spy-fi, där futuristisk teknologi spelar en huvudroll.

Många SF-romaner lånar element från agenthistorier och kalla kriget. De exotiska landskapen kan mycket väl placeras på en främmande planet. Helikoptrarna låter sig lätt bytas ut mot rymdskepp. Kasinon, barer och överdådiga privata villor passar lika bra i framtiden som i nuet. En lyckad rymdagent är Richard Morgans Takeshi Covacs från ALTERED CARBON (som också finns som rollspel och i svensk utgåva). Han är hårdare än de hårda (med en inte helt mänsklig kropp) och kan dö betydligt fler gånger än två utan att ta nämnvärd skada. Neal Ashers stenhårda rymdagent Cormac från GRIDLINKED, första delen i en lång serie böcker, tillhör samma skola av agenter från en framtid där en osårbar kropp är en nödvändig acessoar i yrket.

Men en rymdagent behöver inte vara hårdkokt och osårbar. Överlägsen teknologi fungerar lika bra som en superkropp när det gäller att överleva mot omöjliga odds. Rymtidsagenterna LINDA OCH VALENTIN visar hur bra spionintriger kan vävas om man får röra sig fritt över hela galaxen och skutta fram och tillbaka i tiden. Iain Banks, skotten som förnyade space opera-genren, lät också sina agenter förbli igenkännbart mänskliga och lånade friskt från spionhistorier när han skapade sitt Cultureuniversum, där överlägsen teknologi övervakad av excentriska AI-medvetanden bistår mänskliga agenter på märkliga uppdrag. Andra boken i serien, THE PLAYER OF GAMES, har hög James Bondfaktor.

Samtidigt som Iain Banks filade på sitt frihetligt socialistiska rymdvälde utvecklades cyberpunken till en egen undergenre av science fiction, fast förankrad på jorden i en nära framtid. Kombinationen av hackers, maktfullkomliga storbolag, futuristisk teknologi och snygg, slimmad design var oemotståndligt. Istället för statsanställda agenter möts vi där av frilansare i lagens gränsland. William Gibsons NEUROMANCER-TRILOGI är det främsta exemplet. Också i senare romaner av Gibson, som Peripheralserien, spelar agenter en avgörande roll.

Många spionhistorier, framtida eller samtida, har kvar banden till världskriget, som födde kalla kriget, som födde Sovjets fall. Det öppnar för historiska berättelser och historier i flera tidsplan. Neal Stephensons klassiker CRYPTONOMICON jobbar med två tidsplan, ett i andra världskriget och ett i nuet. Charles Stross, som älskar spionhistorier, blickar tillbaka mot kalla kriget i serien EMPIRE GAMES, där agenter rör sig mellan olika parallellvärldar. I serien om THE LAUNDRY låter han brittiska agenter kämpa mot chtulhoida fasor i vad som får sägas vara en parallell verklighet.

Och till sist några ord om fantasy. Där är ju lönnmördare närmast en stapelvara. En författare som satsat på mer klassiska spionhistorier är Mercedes Lackey. Hennes THE HERALD SPY och FAMILY SPIES är lättsamma fantasyromaner serier med spioner i huvudrollerna. Genevieve Cogmans böcker om THE INVISIBLE LIBRARY kombinerar två populära yrken - spion och bibliotekarie. En helt ny spionfantasy med hovintriger är CAPTURE THE CROWN av Jennifer Estep.