Star Wars-designern Anton Grandert besöker oss

Anton Grandert är svensken som designar Star Wars i The Mandalorian, Obi-Wan Kenobi och The Book of Boba Fett, och Vera-Linn Lanängen har intervjuat honom för oss på Sf-Bokhandeln om hans arbete. Missa heller inte att han besöker oss i Göteborg för att signera konceptkonst från Star Wars 24 september. 

“‘Jag ska aldrig låta rädslan hindra mig från att göra någonting jag vill’. Jag har känt mig så hindrad i mitt liv, gällande vad folk ska tycka om mig, så en dag kände jag ‘nu får vara det nog!’ Rädsla är bara en känsla, känslor går över.” 

Hur var din relation till Star Wars innan du började jobba med det?
När jag var 6-8 år var jag helt besatt av Star Wars. Jag hade Star Wars-leksaker och lekte ständigt Star Wars med mina kompisar. För att få vara ännu mer i den världen började jag illustrera den. Jag ritade av leksakerna och skapade egna historier. När jag var riktigt liten hade jag inte ens sett filmerna men rycktes med ändå. Jag tilltalades av storyn och karaktärerna. I synnerhet Luke, jag kunde leva mig in i hans resa. Det visuella, specialeffekter och all design var det häftigaste jag någonsin hade sett. Det gjorde ett starkt intryck på mig. 

Hur började din resa som illustratör?

Det har inte varit en rak resa, utan en krokig. Jag tecknade, som jag precis nämnde, redan som barn men slutade i gymnasiet. Istället satsade jag på musiken och min musikkarriär gick riktigt bra. Men så tappade jag passionen och behövde fylla hålet som musiken lämnade efter sig. Därför började jag titta tillbaka till min barndom och vad jag tyckte var roligt då. Det var då tecknandet kom tillbaka in i mitt liv. Jag tyckte det var hur kul som helst! Därtill älskar jag science-fiction, så jag började kombinera de två intressena.

I början av min illustratörkarriär testade jag lite allt möjligt. Jag gjorde små frilansuppdrag som skivomslag och liknande. Men min “inre kompass”, som jag kallar det för, pekade åt ett annat håll. Jag sökte in till varenda konstskola jag kunde, men jag kom inte in på en enda! Då tänkte jag “behöver jag ge upp nu? Har jag inte tillräckligt med talang?” Men jag visste från musikvärlden att en utbildning inte är en garanti för att få ett jobb. Därför bad jag en vän till min mamma som heter Charlie Norrman och som jobbade på de skolor jag sökt in på att titta på mina arbetsprover. Och det mötet blev starten på en mentorsrelation. Han blev min Obi-Wan skulle man kunna säga. Han tittade på mina grejer och sa någonting som jag aldrig kommer att glömma: “Du är en sån där som gillar att vara duktig va?” Det var en sanning som jag behövde höra, men det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Om man försöker vara duktig hela tiden hindrar man sitt eget uttryck för att i stället vara andra till lags. Därför bestämde jag mig för att försöka sluta vara duktig, och det var en game changer för mig. 

Charlie introducerade mig så småningom för en person vid namn Leo som jobbade inom spel och film. Leo visade mig mer specifikt hur man kunde jobba inom den branschen, och det var han som tipsade mig om concept artist-jobbet på Dice. Efter att ha skickat in några arbetsprover till Dice fick jag jobbet! Vilket blev en hård skola för mig. Men rolig!

Du arbetar idag som concept artist, både i Sverige och utomlands. För den som inte vet, vad gör en concept artist?
En concept artist, eller concept designer hjälper regissören och art directorn att ta fram en visuell målbild som produktionsteamet sedan arbetar efter. Det kan tex handla om hur karaktärerna ska se ut, eller miljöerna, eller saker som färger, ljussättning, story och känsla – jag allt vi ser i spel och på film måste designas och det ligger oftast mycket tanke och arbete bakom detta. I mitt fall när jag jobbar med Star Wars TV-serierna så får jag oftast en liten text från manuset som jag ska visualisera och designa.

När du gör något för din egen skull, vad gör du då?

Jag gillar att göra saker som jag inte gör i jobbet, men det beror på vilket humör jag är på. Senaste tiden har jag målat mycket motiv ute i naturen. En annan grej jag har gjorde var ett skivomslag. Istället för att rita det på datorn, klippte jag papper som jag sen fotade. Såna saker tycker jag om, för det kan jag inte göra i jobbet. 

Hur kommer du in i flowet när du jobbar under press?

När jag ritar lyssnar jag gärna på musik som fångar känslan av det jag vill uttrycka. Det hjälper mig att komma in i flowet. När det ska vara något heroiskt har jag en spellista med filmmusik och klassisk musik. Det ska vara peppig musik och det ska kännas som att publiken hejar på mig när jag springer de sista metrarna till målsnöret. Musiken har en story som man intuitivt kan förstå när man lyssnar på den. Det jag har lyssnat mest på är Våroffer av Stravinsky, den är helt fantastisk! Men det blir också en hel del ur Blade Runner-soundtracket. Ibland lyssnar jag så klart också på Star Wars-musik, men inte så ofta som man kan tro faktiskt. 

“När man har stark fantasi kan det skapa fantastiska saker, men det kan slå bakåt också och vändas mot en själv. Så man måste styra fantasin mot rätt håll. Det är ett tveeggat svärd som man måste vara vaken på.” 

Vad är skillnaden mellan spel och film?

I spel måste man fokusera på att designa en hel interaktiv miljö, i film och TV är det inte lika viktigt och man fokuserar oftast bara på det som ska synas i kameran. Jag började ju i spelbranschen, så jag har tagit med mig det arbetssättet in i filmens värld. Och skillnaderna blir mindre och mindre. Tidigare i filmens värld har man endast designat specifika kameravinklar, men inte det “bakom kameran” eller runt hörnet. Jag å andra sidan, gör ju hela miljöer. Alltså även det man inte ser på skärmen. Och det är lättare för mig, för då får jag mer idéer. Det blir dessutom roligare för de andra kreatörerna som tar över när mina designs har blivit godkända, då kan de gå in i mina miljöer med hjälp av VR och provfilma i ett tidigt skede. Filmbranschen har hämtat en hel del inspiration från spelvärlden i och med att man använder Unreal motorn för bakgrungsmiljöerna. Man har ett speciellt inspelningsrum som man kallar för the Volume där man projicerar bakgrunderna på TV-skärmar, som en slags ersättare för green screen.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du nämner att du arbetat med ett så kultförklarat varumärke?
Folk brukar ofta fråga om jag måste åka dit (San Francisco) och jobba, och om jag varit i Hollywood. Och om jag får träffa George Lucas. På dom frågorna måste jag tyvärr svara nej, jag jobbar ju hemifrån med allt vad det innebär.

Vad är ditt råd till någon som vill jobba med bild eller kreativt?

Fokusera på det du brinner och är passionerad för. Man måste ha det bränslet. Men ha tålamod, låt saker och ting ta tid. Sen är det viktigt att vara öppen och följa den där “inre kompassen” jag tidigare pratade om. Ibland har man en förutfattad mening om vad man ska jobba med, men det kan vara något helt annat man är menad för! Jag trodde jag skulle bli orkester-trombonist, men nu designar jag Star Wars-världar. Man ska inte vara för bestämd på förhand gällande vad man ska bli, utan vara lite mer öppen för att låta livet föra en iväg på nya äventyr. När jag sökte in till skolorna fick jag väldigt mycket nej och i såna lägen är det lätt att bli nedslagen, men man kan faktiskt välja vilka personer man lyssnar på. Och framför allt är det viktigt att lyssna på sig själv och våga fråga andra som kommit längre på vägen, det hjälpte mig väldigt mycket. Sen vill jag tillägga att jag har arbetat väldigt hårt, jag har till exempel lärt mig alla nya verktyg helt själv. Det kräver ansträngning. 

Vilken Star Wars karaktär är du?

Egentligen vill jag välja flera, men om jag måste välja en enda så är det Luke så klart. Hela hans resa från att vara en nobody till att bli en av universums viktigaste personer. Jag minns hur glad jag blev som barn när han får ta emot medaljen i episod fyra. Jag älskar också när Luke träffar Yoda på Dagobah, det är så mycket vishet i Yodas ord när han säger “Do or do not, there is no try”. Star Wars är inte religion för mig, men det är riktigt nära. När jag bestämde mig för att vara illustratör, så brände jag alla andra broar för att satsa allt krut på det. Det var som att jag då för första gången förstod vad Yoda verkligen menade. Så länge jag inte satsade helhjärtat och tog ett leap of faith, så fanns det en dörr på glänt bakåt, och den gläntande dörren skulle aldrig låta mig nå min fulla potential. När jag var barn och ville vara Luke, fanns det en längtan efter att träffa någon som såg potentialen i mig och som skulle hjälpa mig att ta mig ut på den här fantastiska resan från Norrtälje ut i världen. Och det gjorde jag ju, till sist. Men det var jag själv som såg till att det hände.

Anton Grandert & Vera-Linn Lanängen