The Crane Husband

Kelly Barnhills The Crane Husband har äntligen kommit in.

Vi kan anta att det är någonstans i framtiden. Jordbruk är automatiserat med drönare och den gamla anrika familjegården tillhör nu den aktiedrivna kommunen. I en fattig familj där pappan har gått bort är en 15-årig namnlös flicka ryggraden i familjen. Konst är fortfarande ett mänskligt hantverk, och mamman väver vackra tyger som ibland drar in lite inkomst men det är flickan som får stå för allt det praktiska i hushållet, inklusive att ta hand om sin sexåriga lillebror. Mamma tar regelbundet över "gäster" som får de tunna väggarna att vibrera men ingen stannar särskilt länge.

Det hela börjar förändras när flickan hittar en sönderslagen man på åkern som försvinner lika snabbt som han kom. Strax står en enorm, olycksbådande trana på deras dörrtröskel med enorma vingar svepta runt mammans axlar och en näbb som varsamt har kysst upp ett litet sår på hennes hals. Mamman envisas med att han ska kallas för Father och hennes ateljé som alltid har stått öppen för barnen är plötsligt låst. Mystiska sår börjar dyka upp på hennes kropp, men hon har bara ögon för tranan och det hemliga projektet som de utför tillsammans, samtidigt som allt sakta men säkert förändras kring dem.

När Kelly Barnhills When Women Were Dragons dök upp på våra hyllor misskötte jag mitt jobb i säkert en månad. “Jaha, du vill ha en spännande rymdopera med intergalaktisk politik? Nää, jag tror du vill ha DEN HÄR” och sen sulade jag fram boken när de kom och frågade efter rekommendationer. Det är farligt när man blir så hänförd av en författare, för man förväntar sig samma upplevelse från författarens andra verk. 

Kanske är det orättvist att dra in When Women Were Dragons i det här, men det är faktiskt inte helt orimligt. I mångt och mycket går berättelserna hand i hand. Även i The Crane Husband, en mörk men ack så vacker liten berättelse på cirka 100 sidor, har vi en ung flicka som får alldeles för mycket ansvar. Kvinnor som vill bryta sig fria från förtryck på bekostnad av dom runt omkring, och transformation. I Crane Husband är det inte en storskalig transformation, utan den här sker i mindre skala. Det blir den lilla familjen som hamnar i fokus när ett främmande element i form av en enorm trana rubbar ett redan ömtåligt ekosystem. Kanske är det en förvandling som är oundviklig då mamman hävdar att fåglar har varit en röd tråd bland kvinnorna i släkten. Men det är också mycket som lämnas åt läsaren att tolka själv. Dotterns ilska, mammans alltmer frånvända blick och tranans minst sagt påträngande närvaro skapar en effektfull fond för ett eget skådespel där man kan rollbesätta på egen hand, om man så vill fokusera på familj, hopp, generationstrauman, destruktiva relationer eller uppväxt. Eller så kan man bara njuta. 

Barnhill har ett helt fantastiskt språk och det får verkligen skina igenom, till och med i en berättelse som bara är hundra sidor. Men även om den är såpass kort är det här en berättelse som man inte ska glufsa i sig. Plockar du upp den här bör du inte öppna näbben och svälja den hel, utan det här är en delikatess. Om man gillar en rå och sårad buffé av destruktiva relationer, symbolik och fantastiskt språk är den given läsning.