Två röster om HeroQuest

Vi har fått in en ny utgåva av klassikern HEROQUEST, ett spel som har betytt mycket för många. Ola och Marcus berättar om en stilbildande dungeoncrawl.

HEROQUEST - FRÅN EN SOM KÖPTE DET FÖRSTA GÅNGEN DET SLÄPPTES av Marcus C

Varför återuppväcka ett spel från tidigt 90-tal som kanske blev känt för att det var först, snarare än bäst? Men å andra sidan, varför var det först med att slå stort om det inte gjorde något annorlunda, rätt och nytt? Som tioåring var behållningen inte bara enkelheten och den för sin tid fantastiskt snygga designen. Det var att det ingick ett tjockt block med tomma kartor, grottor du fick designa själv. Enkelt, snabbt och oändligt kreativt. Hero Quest formade många blivande speldesigners tankar. Men håller det idag? Ja - men inte av de skäl man kanske tror.

HQ är fantastiskt för alla som är eller någon gång varit tioåringar som aldrig läst en spelrecension, som inte har en aning om vad "bra spelmekanik" betyder eller vad det ska vara bra till. För alla med ett öppet sinne och beredda att låtsas vara en yxsvingande dvärg i några timmar. För de som vill bevara barnasinnet.

Spela inte HQ för nostalgin, spelmekaniken eller ryktet. Även om spelet har allt det och mer så är det trots allt både gammalt och enkelt, fyllt av taskig slump och obönhörliga regler. Vem idag skulle våga släppa ett spel där du flyttar mellan 2 och 12 steg varje runda, slumpmässigt? Är det en deckbuilder? Bag builder? Roll & Write? Euro game? Co-op? Nej, inga moderna brädspelstermer fungerar. Heroquest har bara ett äss i rockärmen: Det är förbannat kul, ofta och länge. Något som många modernare spel; sina tag-lines, komponenter, seriösa designers och komplexa regler  till trots ibland missar. Fråga vilken tioåring som helst.

(PS. Fortfarande inte övertygad? - se det obligatoriska klippet om Heroquest från Bardicbroadcast här ovan. Det säger allt)

HEROQUEST ÅTERUPPSTÅR av Ola K

1989 släpptes spelet Heroquest och blev en enorm succé. 1990 kom spelet på svenska och blev genast ett av de häftigaste fantasyspelen man kunde spela. Nu har Heroquest kommit i nytryck. Miniatyrerna är uppdaterade och mer detaljrika. Konsten är nygjord men tydligt inspirerad av sin föregångare. Den tidigare manliga alven har nu bytts ut mot en kvinnlig alv. Lådan till spelet är mer modern och stadig. I övrigt så är det inte mycket som har förändrats.

Även om jag är i rätt ålder så spelade jag aldrig Heroquest på tiden då det begav sig. På så sätt är jag kanske inte helt rätt person att skriva om ett spel som så tydligt är en kärleksförklaring till ett klassiskt spel. Fast kanske är jag det ändå, eftersom jag inte har någon personlig koppling till spelet så kanske min blick kan bli mer opartisk.

Först en kort beskrivning av vad Heroquest är:
Heroquest är ett så kallat Dungeon Crawl-spel. Dessa spel utgörs oftast av små figurer som flyttas runt på en spelplan bestående av rum och korridorer. Spelarna utforskar spelplanen och slåss mot monster, samlar loot och bygger upp sin karaktär. Vanligtvis slutar spelet med att spelarna slåss mot en slutboss. I vissa spel så spelar man ”alla mot en” där en spelare fungerar lite som en spelledare som berättar vad spelarna stöter på, samt kontrollerar monster, fällor och annat. I andra spel så hanteras monster och liknande av en inbyggd mekanik i spelet. I flera nyare spel så har rollen som spelledare lämnats över till en app.
Heroquest hör till den första kategorin. En spelare tar rollen som den onda trollkarlen Zargon. Den ”onda” spelaren sitter bakom en skärm där hen kan ha koll på vilka monster och fällor hjältarna kan stöta på när de utforskar de olika rummen. De ”goda” spelarna kontrollerar de fyra hjältarna, självklart tillhörande de klassiska fantasyarketyperna, barbar, alv, dvärg och magiker. Grundspelet innehåller 14 äventyr med stigande svårighetsgrad som hjältarna behöver klara för att besegra den onda trollkarlen. Under spelets gång samlar hjältarna på sig pengar som kan användas för att köpa bättre vapen och rustningar för att på så sätt vara bättre förberedda för svårigheterna längre fram.

Är då nyutgåvan av Heroquest ett kul spel? Ja! Typ! Kanske! Det är faktiskt en fråga som kräver ett lite mer utförligt svar.

Jag älskar så kallade Dungeon Crawl-spel. Har spelat Gloomhaven, Descent, Shadows of Brimstone, Mansions of Madness, Alone, Nemesis, Star Wars Imperial Assault, Sword & Sorcery, Blackstone Fortress och Cursed City (som nog snart ska komma i nytryck) med flera. Jämfört med dessa spel så kan ett spel från sent 80-tal kännas lite daterat, mycket har hänt med spelmekaniker under dessa 30 år. Men är alla dessa nya spelmekaniker alltid av godo? För en som spelat mycket skulle jag säga ja. Moderna spel har ett större djup, mer variation i vad spelarna kan göra på sina rundor, striderna har mer nyanser och är mer taktiska. Men allt detta gör också moderna spel mycket svårare att sätta sig in i. För att vara ett Dungeon Crawl-spel så är Heroquest mycket enklare att lära sig. Därför passar Heroquest perfekt för folk som inte spelat liknande spel tidigare eller kanske inte har spelat liknande spel sen de var unga. Dessutom tror jag att spelet funkar fint att spela med barn från 10 år och upp. Speciellt om en vuxen spelar som Zargon, en roll som innebär att man har bra koll på reglerna samt kan läsa engelska. De övriga spelarna behöver bara kunna förstå vad som står på utrustnings- och magikort.

Kort sammanfattat är Heroquest är jättebra spel för dig som inte spelat mycket Dungeon Crawl tidigare eller vill introducera nya spelare till genren. Eller för folk som spelat det som unga och vill återuppleva en gammal klassiker. För i stort sett allt är som det alltid har varit i Heroquest, bara lite uppdaterat.

2-5 spelare. Ca 1 timme per äventyr. Ålder 10+ (beroende på kunskapsnivån i engelska).