Jeff Noon 2000

Jeff Noon är en relativt ny och annorlunda sf-författare, vars alster är en välbehövlig frisk fläkt bland havet av krigs-sf och träligt datanörderi. Att han dessutom är britt och skriver om framtidens märkligheter i arbetarstaden Manchester gör inte saken sämre. Karin Lundwall träffade honom på på en kongress i Liverpool

Noons första bok, Vurt (1993), är en lysande berättelse om en drog kallad just vurt, bestående av olikfärgade fjädrar vilka placeras i svalget och öppnar nya världar - dock inte helt utan risker. Det är en skrämmande framtidsvision med udda cyberinslag och hisnande händelseförlopp. Efter Vurt följer Pollen, mycket i samma stil som den första boken, i vilken människor och halvmänniskor nyser... och nyser ... och NYSER! Fortfarande med Noons speciella halvgalna språk och udda framtid. Sedan avbryts trenden tvärt med Automated Alice, vilken är Noons egen Alice i Underlandet-bok, och vilken är ett måste för både Noon- och Carroll-fanen. Ytterligare en roman, Nymphomation, och den briljanta novellsamlingen Pixel Juice har kommit sedan dess. Och mer blir det; senare i vår släpps boken Needle in the Groove.

Hedersgäst i Liverpool
Jeff Noon var hedersgäst på en science fiction-kongress i Liverpool, och där ställde han även upp på en liten intervju. Det första intrycket man får av honom är att han är otroligt trevlig och tillmötesgående. Han ler vänligt, och ser nästan litet blyg ut. När han sedan öppnar munnen kommer det fram aldrig sinande ordströmmar.

Sättet han talar på är slående likt hans sätt att skriva; samma långa lågmälda meningar och träffande upprepningar, och han talar gärna mycket och länge om det som han tycker är intressant. ögonen lyser och det märks att han gillar det han gör. Men hur gillar han att vara på science fiction-kongress?

-Tja, jag har en känsla av att den inte riktigt representerar min sorts science fiction. Den koncentrerar sig mer på rymdskepp och sådant som jag inte har något intresse av. Jag gillar att vara här, men jag tycker att hela Star Trek/ Star Wars-grejen har tagit över de mer intressanta aspekterna av SF. Det är synd.

Att han skulle vara en egentlig science fiction-författare dementerar han, snarare vill han säga att han skriver underliga och övernaturliga sagor och historier.

-Ibland blir den där underligheten uppenbar science fiction, ibland blir den mer mystisk. Allt eftersom mitt författande har framskridit har det blivit mer och mer uppenbart att jag inte alls är science fiction-författare. Speciellt de nästkommande böckerna jag skriver på kommer inte att kunna klassificeras som SF! Men ändå med det fantastiska elementet. Definitivt, definitivt, det kommer inte att försvinna.

Framtidens Manchester
Jeff Noons böcker utspelar sig som sagt i framtidens Manchester. I hans böcker är det en värld fylld av märkliga droger och underliga tilldragelser, såsom i Vurt eller Pollen. I Automated Alice blir Manchester en vriden Lewis Carroll-värld som helt lyder sina egna lagar. Förutom det faktum att Jeff Noon kommer därifrån, tyckte han att det var intressant att beskriva denna gråa arbetarstad.

-När jag började skriva skrev jag först pjäser, innan jag började på Vurt, och på den tiden fanns det inte många författare i Manchester. Det finns det fortfarande inte, för att vara helt ärlig. Och det fanns verkligen inga andra författare som jag i Manchester, som skrev om staden på ett intressant och annorlunda sätt. Så det var ett riktigt vakuum för någon att göra det, och det gillade jag. Det gjorde att jag blev nummer ett på ett nytt område, och det är en bra position.

Beskriver du Manchester som du vill att det skall vara, eller som du fruktar att det kommer att bli?

-Nej, jag beskriver staden som jag vill att den skall vara, absolut. Det finns en del bra saker i Manchester, men... Det är grått, det regnar mycket och det är svårt att få folk att göra saker. Manchester är okej om man spelar gitarr eller är discjockey, men skriva poesi, alternativ musik, hålla på med teater eller måleri går inte. Det kommer inget stöd någonstans ifrån. Det är inte det bästa stället för en författare... Det Manchester jag skriver om är fantasi-Manchester, även om det har sina rötter i verkligheten. Gator och byggnader är riktiga, och jag har försökt att få atmosfären riktig. På ett sätt är det mycket färgstarkare än det riktiga Manchester, men också mycket farligare.

Mer popmusik
Dock har även Jeff Noons Manchestertycke en ände. Han säger att han inte är fullt lika förälskad i staden längre och skall snart flytta till Brighton istället. Det kommer antagligen att förändra hans författarskap.

-Vi får se vad som händer. Det är litet otäckt, eftersom min stil passar Manchester så bra. Jag har just skrivit min sista Manchesterbok som kommer ut våren 2000. Den kommer att handla mer om popmusik och mindre om SF.

Över huvud taget har musik en väldigt viktig plats i Jeff Noons böcker. Inte minst i novellsamlingen Pixel Juice, där vissa noveller baseras på musik och sångtexter. Ofta är huvudpersonen discjockey, och det är lätt att tro att Jeff själv har en bakgrund som sådan.

Så är dock inte fallet:

-Nej, inte alls. Jag går knappt ens på klubbar längre. Men jag lyssnar mycket på udda musik och jag har en känsla av att jag känner till den kulturen. Jag lyssnar mycket på samtida dansmusik; house och techno. Det är otroligt få SF-författare som håller på med det. Och för mig visar det hur unga människor lever idag: de använder sitt förstånd och sina kroppar. Det har att göra med remix-kulturen, dub-kulturen, och jag försöker skriva böcker som kommer ut i det livet, till de unga, idag.

-På grund av det har mina böcker en samtida känsla och det betyder också att jag får en publik utanför SF, vilket är mycket viktigt för mig, det är det som håller mig igång. Det finns folk där ute, i den riktiga världen, som vill ha det jag skriver, som vill att jag skriver om discjockeys på det underliga sätt som jag gör. Jag tror att många SF-författare borde se ut i den världen, se vad folk vill ha och använda det i sitt arbete.

Född att måla
Jeff Noons musikintresse märks i ordval och skrivsätt i allmänhet. Han leker gära med ord; vissa böcker är uppbyggda kring just ordsnickeriet. Han vet inte riktigt själv var det intresset kommer ifrån.

-Min naturliga begåvning är egentligen att måla. Det var det jag föddes till att göra. Men jag har inte målat sedan 1984 då jag började skriva pjäser istället. Jag har en visuell känsla. SÅ har även musiken kommit in i mina böcker. Det är mycket som händer i dem; alla dessa år av pjässkrivande, år i taskiga rockgrupper, år av måleri... Allt ryms i det jag skriver.

-Eftersom jag inte har en SF-bakgrund kan jag närma mig det på ett annat sätt och jag kan ta allt det där andra med mig. När jag spelade i band var mitt instrument basen; de unga människorna där ute älskar basen, de tillber dess ljud och hela idén med den. Det är nästan som om det blivit en gud för dem: bas, mera bas; djupare, djupare, djupare bas, ge oss mer bas. Det är som en drog, som ett beroende. Musik som drum'n'bass, eller techno, dansmusik föder det beroendet. Och att jag kan behandla det litterärt är väldigt användbart i SF.

Automated Alice
Lewis Carroll är viktigt för Jeff Noon, inte minst eftersom han tagit sig an det stora arbetet att skriva den tredje Alice-boken.

-Jag är en stor fan av Lewis Carroll! Det allmänna elementet i mina böcker är en slags flamsig oskuld, som kommer just därifrån. Jag gillar att använda en slags häpen förundran: "Vad är det som händer egentligen?"

Alice-böckerna av Lewis Carroll är väldigt intelligenta böcker, så även Automated Alice. Att skriva den var ingen lätt uppgift, men Jeff kände att den behövde skrivas.

-Den var svår, men jag gillade att skriva den och det är en viktig bok för mig. Med Vurt och Pollen hade jag fastnat i ett fack och om jag hade skrivit en tredje bok i den stilen hade folk vetat vad jag var. Och jag vill inte att det någonsin skall hända. Alice är helt annorlunda. Allt eftersom mitt arbete byggs upp kommer det att finna många olika sorters böcker, även om de alla går tillbaka på samma teman.

Att bli en individ
Oftast funderar han inte ut teman och underliggande meningar i förväg. De blir bara till, och i efterhand kan man fundera på vad hans böcker egentligen handlar om.

-De brukar handla om att bli en individ och priset folk måste betala för att bli individer i samhället. Men som sagt är det ingenting jag tänker på medan jag skriver... Jag är en mycket praktisk författare som inte har några teorier alls; jag får enkla idéer och börjar skriva. Det är en improviserande process. Det hela blir nog mycket intressantare på det sättet! Om man bestämmer sig för att förmedla någonting kommer det ändå inte att fungera, eller också fungerar det och då blir det bara tråkigt.

Ändå skriver han inte lika löst och ledigt som förr:

-Jag putsar mer och mer på det jag skriver. Jag blir mer och mer fascinerad av ord som objekt, mer intensivt involverad i att skapa vackra meningar än jag brukade vara. Det kommer alltid att finnas viss galenskap och råhet över det också, men jag polerar vissa bitar för att göra det mer glittrande bland det råa. Det är det jag är ute efter... SF borde möta verkligheten

Fantasy är eskapism
När det gäller fantasyns intrång i tillvaron har Jeff Noon inte så mycket att tillägga. Han säger sig egentligen inte tycka någonting om det, men det leder ändå fram till intressanta teorier om eskapism i allmänhet.

-För mig är fantasy ren eskapism. Grejen är att alla böcker egentligen är det, men många vill drömma sig bort helt och håller. Så de läser fantasy, för det är helt och hållet eskapistiskt. Sådant som jag skriver erbjuder inte så mycket till verklighetsflykt eftersom det baseras på riktiga människor på riktiga gator i ett riktigt land, även om det har vissa fantastiska inslag. Alla mina böcker är egentligen verklighetsflykter, även om de inte tar en så långt bort... så det är inte lika attraktivt. Dock är det viktigt att man ser verkligheten, speciellt SF borde möta verkligheten. Vi borde koncentrera oss på det ögonblick då idag blir imorgon. Det är spännande att skriva om men också svårt. Svårare än att skriva om rymdskepp eller alver.

Raketfixering
Han anser att science fiction går igenom en svår tid för tillfället, inte minst på grund av Star Wars och Star Trek. De anses vara science fiction, medan de som skriver om annat inte gör riktig SF.

-Science fiction har blivit fixerat vid raketer. Det är svårt för författare som skriver på gränsen att bli upptäckta av mainstream-läsare och erkända som bra författare. Vissa av oss kommer kanske att ge upp och gå tillbaka till vanlig SF, andra kommer att bli mainstream-författare, vilket jag själv antagligen kommer att bli om det här inte fungerar. Vi får se.

Själv läser han inte mycket science fiction, snarare deckare och historieböcker.

-Jag läser hela tiden. Och jag lyssnar på musik hela tiden. Jag kan inte skriva utan att lyssna på musik.

Säger Jeff Noon, innan det är dags att ge sig ut bland alla fans på kongressen igen.