Pat Cadigan 2001

Cadigan har gjort sig ett namn genom böcker som Patterns, Synners och Tea From an Empty Cup, där den sistnämnda är den första delen i serien om den balla cyberdetektiven Konstantin. I somras kom den andra delen, Dervish is Digital, som är lika härligt hårdkokt, moraliskt filosoferande och välskriven som sin föregångare.

Cadigan hanterar språket med största skicklighet och behandlar ämnen som är både aktuella och kontroversiella. Hennes böcker visar att SF, i detta fall cyberpunk, är ett effektivt litterärt verktyg för att behandla ämnen som annars kan vara svåra att närma sig. Den virtuella verkligheten erbjuder möjligheten att experimentera med frågor kring vad som är etiskt korrekt. Är vad som helst tillåtet i en virtuell verklighet?

Cadigan kom till SF-Bokhandeln för att signera sina böcker och vi passade på att släpa ner henne i vårt källarvalv för att få veta mer om henne och hennes böcker.

SF i allmänhet, och cyberpunk i synnerhet, är en mansdominerad genre. De flesta författarna är män och publiken förväntas ofta bestå av män. Detta börjar lyckligtvis sakta förändras, inte minst med hjälp av Pat Cadigan. Allt fler kvinnor skriver och läser SF och SF-genren tycks gå mot en allt könsneutralare framtid. Det är just detta som Pat Cadigan strävar efter.

-Jag gillar "kvinnoberättelser" och jag gillar "mansberättelser", men jag skriver ingetdera. Människor av olika, eller ens något, kön förstår det jag skriver, och det är vad jag vill uppnå. Uppdelningen kvinna/man är inte viktig för mig.

Cadigan tycks ha lyckats med sin strävan. Hon berättar att läsare av båda könen sagt att de kunnat identfiera sig med Cadigans huvudpersoner; deras erfarenheter och egenskaper. Cadigan berättar också att hon brukar få brev som börjar med "Hello, Mr Cadigan", och skrattar gott åt detta. Det visar ytterligare att sättet att skriva på inte nödvändigtvis måste hänga ihop med kön.

Feminismen behövs
Även om Cadigan lyckats med att få människor att läsa könlöst, tycker hon att kön har betydelse som politisk kategori. Hon menar att vi inte ännu lever i ett jämställt samhälle och att feminismen därför behövs.

-Jag tycker inte att man ska släppa feminismen. Den kom för att ge kvinnor valmöjligheter. Samtidigt så vill jag inte få stämpeln "kvinnlig författare" eftersom det marginaliserar mig. Jag vill att människor ska bry sig om vad jag skriver, inte att jag är en kvinna som skriver.

Typiskt nog började Cadigan skriva på en elektriskt skrivmaskin. Cyberpunk var inget hon bestämde sig för att skriva, utan det föll sig naturligt. Hon hade alltid läst mycket SF.

-Jag gillade SF eftersom jag tyckte om vetenskap. Jag började med att läsa Robert A. Heinlein. Även om man avskyr människorna och idéerna i hans böcker, så är de så bra att man måste fortsätta läsa. Childhood´s End av Arthur C. Clarke gav den första vinken om att SF är för vuxna. SF är en experimentell genre som leker med idéer, vetenskap och filosofi kombineras. En viktig influens var de brittiska 60-talsförfattarna.

-Jag fastnade direkt för dem! De förde samman vetenskap, filosofi och litterär förmåga. De fokuserade på språket. Michael Moorcock och J. G. Ballard var favoriter.

Alltid cyberpunk
Cadigan har alltid skrivit cyberpunk, även innan genren fick sitt namn. SF var en självutvecklande genre som inte tog in så mycket influenser utifrån, och cyberpunk var till en början kontroversiell eftersom den bröt med den tidigare SF-konventionen.

-Cyberpunken fick inspiration från teknologin och inte från Asimov eller Pulp-magasinen. Själv blev jag mest influerad av författare som Samuel R. Delaney och James Tiptree Jr. Tiptrees The Girl who was Plugged In var väldigt viktig för mig. Den fick dock aldrig något uppmärksammande i cyberpunksammanhang.

Cadigan beskriver sig själv i termer som "målmedvetenhet".

-När jag förstod hur man producerar böcker insåg jag att ville vara med och göra detta. Det handlar inte så mycket om inspiration som att jag drivs att göra det. Jag har alltid vetat att det är skrivandet jag vill syssla med.

Världarna som Cadigan framställer har drag av både skräckvision och paradis. Men hur tänker Cadigan när hon skriver?

-En persons utopi är en annans helvete. Dina föräldrars musik och inredning kan vara helvetet för dig. Jag föreställer mig inte Utopia som ett mål att komma till, utan snarare som en process. Det är resan som är målet. En färdig utopi blir lätt en dystopi, att leva i Utopia är snarare att vara i konstant förändring och utveckling.

-Jag tänker inte riktigt i utopi/dystopi-termer när jag skriver, jag säger inte att ett samhälle är dåligt och ett annat är bra. Om man kan använda byggstenarna i ett samhälle väl, är det en utopi. Och jag laborerar med frågor som: Vad kommer att hända som konsekvens av något annat? Vad kan vi göra med dessa konsekvenser?

Nästa bok om Konstantin
Cadigan jobbar på nästa bok i serien om Konstantin, som går under namnet Reality Used to Be a Friend of Mine. Namnet kommer från en sång av rapgruppen P M Dawn. I denna bok behandlar Cadigan det kontroversiella ämnet pedofili.

-Boken handlar om personer som blir offer för brott men som helst inte vill rapportera dem eftersom de själva håller på med någonting moraliskt tvivelaktigt, i det här fallet sex med minderåriga i den virtuella verkligheten. Jag vill visa att människor inte är stereotypa monster, för det är de inte. De är som oss och ju mer vi ser på dem som monster, desto längre ifrån en lösning är vi.

Redan i Tea From an Empty Cup ställs Konstantin inför ett moraliskt dilemma. Bör samma gärningar vara förbjudna i den virtuella verkligheten som i den riktiga? Vid ett tillfälle står hon i begrepp att slå ett virtuellt barn, men hejdar sig eftersom hon känner att hon inte kan slå ett barn, virtuellt eller ej.

Balettlärarinna
Innan Cadigan började skriva professionellt undervisade hon balett och dansade. Hon dansar fortfarande på fritiden.

-Jag skriver så ofta jag kan. Jag är författare på heltid så jag jobbar även när jag sover. Men jag tycker också om att dansa och gå på klubbar. Läser gör jag, jättemycket. Helst detektivromaner och mysterieböcker. I hjärtat av varje bra berättelse döljer sig ett mysterium som måste lösas!

-Jag reser gärna och har varit en del i Skandinavien eftersom jag har släkt i Norge.

Med dessa ord avslutade vi intervjun och tackade Pat Cadigan. Vi hoppas att hon snart kommer tillbaka till vårt regniga land!