Peter Bergting 2007
Hans illustrationer har synts i bland annat Drakar och Demoner, Kult, Mutant Chronicles, Shadowrun, Battletech, Earthdawn, Dragon Magazine och Dungeon Magazine. Han har ritat bokomslag, t.ex. Diamantsvärdet och Träsvärdet och den senaste Harry Potterboken; Harry Potter och Dödsrelikerna. Han kan också avnjutas i den nyutkomna boken Alvin Eldpojken, men mer om det senare.
Just nu är Peter aktuell med den svenska utgåvan av The Portent De dödas rike, en seriesaga med inspiration från så vitt skilda källor som asatrons myter och asiatisk filmkonst. Eller, enligt Peter själv, ”Crouching Tiger Hidden Dragon möter Dawn of the Dead”.
Jag börjar med att fråga varför The Portent först kom ut i USA. Jag får en godmodig smäll på fingrarna när Peter svarar att jag har fel. The Portent publicerades först i tidningen Fenix 2004 i fyra-sidors avsnitt och det blev sammanlagt 20 sidor. (Egentligen visste jag förstås det här, men i den lätta nervositeten över att träffa mannen som illustrerat delar av min ungdom så... Ok. Jag skäms lite.) Det var från början tänkt att bli en actionbetonad fantasyserie av mer klassiskt snitt med hjältar och monster men Peter märkte tidigt att det drog åt ett lite annorlunda håll. Berättelsen blev mer introvert och det var personernas känslor som drev historien framåt mer än händelserna. Dessutom så började formatet med fyra sidor i taget som både skulle kunna avnjutas separat och vara en del i en större, sammanhållen intrig kännas problematiskt. Så The Portent i Fenix drogs tilbaks.
Och nu kanske någon trogen rollspelande läsare tänker : - Vänta nu... I "Dungeon" gick det ju en seriestrip som hette The Portent med två kritter som hette Owen och Lloyd. Är de med i The Portent? Nej. Owen och Lloyd är sin egna lilla värld. Om det underlättar kan vi kalla dem Portent jr., de fick samma namn som den ”riktiga” The Portent pga av tillfälligheter och ödets nyck. De publicerades i "Dungeon" ungefär ett år innan The Portent kom ut i USA. Detta skrivet som en liten parentes.
I alla fall. Peter blev kontaktad av Image comics som hade fått några smakprov av The Portent och de ville gärna ge ut den. Så omskrivning och bearbetning av det urspungliga manuset inleddes och Presto! Fyra lösnummer av The Portent gavs ut vilka senare samlades de i ett album. Nu finns The Portent utgiven på sammanlagt sju språk, varav ett alltså är svenska.
Handlingen i The Portent kretsar runt den själviske skitstöveln Milo och hans inre resa. Jag vill inte avslöja för mycket om den starkt dramatiska historien så jag berättar inte mer här men jag läste i efterordet att Peter tackade sin fru och jämförde henne med den kvinnliga protagonisten, Lin. Hmm, tänkte jag och och det slog mig att Milo var lite lik Peter till utseendet. Så jag frågade Peter om saken.
Kort tystnad, följt av ett skratt. Så det finns tydligen likheter, förutom att Peter ibland sätter en spegel framför sig när han behöver ha en modell att rita ansiktsuttyck ifrån. Hmm... Den personliga touchen lyser igenom i The Portent. Det känns att det är en seriedebut som Peter velat göra länge och att hans intensitet när ha talar om albumet går inte att ta miste på. Milos sökande efter vad hjältemod egentligen är är någonting som Peter tar på allvar och han berättar att det finns en fortsättning på historien men det får anstå så länge. Filmbolaget Kickstart Entertainment har nämligen skrivit kontrakt på att göra en spelfilm baserad på The Portent. Så vi håller tummarna, svarta och melankoliska sagor är vi ju inte så bortskämda med.
Som avslutning på intervjun gav jag Peter några snabba frågor och bad honom bidra med rekommendationer inför julshoppingen.
Favoritfärg: Svart. (Varför frågade jag överhuvudtaget?)
Favoritserie: Hellblazer, framförallt de avsnitt som Jamie Delano skrev.
Vad har du tecknat som vi inte sett: Tatueringar. Det finns människor med Bergtingdrakar på rumpan.
Ett råd till de som vill bli tecknare/konstnärer/illustratörer?: Rita. Rita. Rita.
Science fiction-rekommendation: Filmen Aliens.
Fantasyrekommendation: Boken Diamantsvärdet och Träsvärdet av Nick Perumov. (Fast motvilligt, Peter ville egentligen inte rekommendera något som han själv varit inblandad i trots att det var väldigt bra.) Och Pratchetts Discworldböcker. (Skivvärlden på svenska)
Skräckrekommendation: The Shining, boken av Stephen King och filmen av Stanley Kubrick.
Och eftersom Peter avslöjade sin vurm för kung fu/asiatiska filmer kände jag mig tvungen att be honom rekommendera något i den vägen. Och då sa han Bichunmoo, Musa och When The Last Sword Is Drawn.
Sen tackade jag för mig, vi drack upp vårt kaffe och Peter Bergting gick iväg längs Västerlånggatan.