Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Bäst 2010
Publicerad: Torsdag, 16 december 2010, Skribent: Gabriella Gomez och My Bergström
Två av våra recensenter har här kommit med varsin 5 i topp-lista över vad de tycker varit bäst under året. Det blev en rejäl blandning av det mesta, och vi börjar med Gabriellas lista, följt av Mys.
GABRIELLA
Bunny Drop av Yumi Umita
En underbart hjärtevärmande och rar manga, som samtidigt är väldigt realistisk. Handlar om 30-åriga singelkillen Daikichi som adopterar sexåriga flickan Rin - som råkar vara hans morfars oäkta sladdbarn som ingen annan i familjen vill veta av. Vardagstrassel, relationsdrama och en väldigt ömsint berättelse om hur två personer sakta växer ihop till en familj.
Finaste mangan 2010 enligt mig, alla kategorier.
Hetalia: Axis Powers av Hidekazu Himaruya
Årets kanske mest efterlängtade och kontroversiella (?) anime- och mangasläpp är megahiten Hetalia! Inkorrekt politisk och historisk humor, där världens länder porträtteras i form av klantsöta unga män (och en och annan tjej). I huvudrollen: Italien, evigt pastasuktande och allmänt oduglig. Hans hårt prövade kamrater är Tyskland och Japan, men även en massa andra länder dyker upp.
Ett enkelt men genialt koncept och jag kan inte få nog, vare sig av serien eller alla ursöta prylar som har kommit till den.
A Drunken Dream and other stories av Moto Hagio
Vackrast, störst, mest klassisk - i flera av de tunga klasserna vinner den här antologin med valda kortserier definitivt priset som min favorit i år. Det handlar om ett riktigt praktverk med serier av den oerhört inflytelserika tecknaren Moto Hagio, som var med under sjuttiotalet och skapade grunden till dagens tjejmanga och som är aktiv än i dag. Genusfrågor, queer, science fiction och brutalt snygga bilder - jag är helt såld.
Black Butler av Yana Toboso
Maka på dig Kaori Yuki, det har kommit en ny mästarinna över gotisk skräckromantik i mangaform, och det är Yana Toboso. Berättelsen om unge lorden Ciel och hans (bokstavligt talat) demoniske butler Sebastian är stiligt tecknad och lurar in en med en ganska lättsam, underhållande yta - bara för att efter några böcker bli en vass, gripande berättelse full av skarpa skuggor och bittra livsöden. En manga som perfekt baserar elegans och ironi och dessutom har en intrig som vägrar släppa taget? Jatack, den hör hemma på alla mina topplistor för i år!
The Story of Saiunkoku av Yukino, Sai & Yura, Kairi:
Årets nykomling på min lista med manga jag ser fram emot! Det har bara hunnit komma ut ett nummer av den här fina palatsintrig-fantasyn, men det börjar riktigt bra! Shurei Hong härstammar från finaste adeln, men hennes familj är nästan utblottad. Därför går hon glatt med på att ingå ett alliansäktenskap med kejsaren, som går ut på att hon ska lära honom bli en sann härskare mot redig ekonomisk ersättning. Men kejsaren visar sig vara mer mångbottnad än den tanklösa playboy hon hört om och hovet är fullt av intriger och hemligheter.
One Piece av Eiichiro Oda
Årets "oj, den hade jag missat!". Läste för länge sen första delarna av One Piece och avskrev den som tjatig och simpel. Efter att ha så ha plöjt de femtiotal böcker som utkommit i somras, insåg jag att det var ett högst förhastat omdöme. Visst är One Piece shonen så det sprängs. Men Ruffys piratäventyr innehåller också oerhört mycket mer dramatiska, överraskande vändningar och oemotståndliga känslostormar än man någonsin hade kunnat ana vid den rätt blygsamma början. Eiichiro Oda tronar över den japanska mangascenen just nu, med all rätt - One Piece är ett maffigt äventyr som blir bättre ju mer man läser.
MY
Saturn Apartments av Hisae Iwaoka
Lågmäld och filosofisk scifimanga om mänsklighetens förhållande till jorden och hur viktigt det är för dem att kunna se riktigt solljus genom sina fönster. Jordens befolkning har emigrerat till en enorm, ringformad konstruktion som de har byggt runt jorden, i ett försök att ge jorden en chans att återhämta sig från all miljöförstöring. Fönsterputsaren Mitsu har den farliga uppgiften att klättra runt på utsidan av ringkonstruktionen putsa folks fönster, så att de kan se jorden från sitt nya hem. Den här serien är en riktig liten pärla, med sina episodiska berättelser, charmiga figurer och lysande teckningar.
Twin Spica av Kou Yaginuma
Perfekt utförd serie om en liten flicka, Asumi, som drömmer om att bli astronaut. Hon får stöd av en man i lejonmask, vars själ är kvar på jorden efter att han omkom i samma rymdfärjeolycka som tog hennes mors liv. Underbara teckningar och underbart berättande, som både fascinerar och berör. Jag uppskattade framförallt vänskapen mellan Asumi och herr Lejon, men även hennes relation till pappan. Mest minnesvärd är däremot hennes kamp för att acceptera mammans fruktansvärda öde, vilket är riktigt stark läsning.
not simple av Natsume Ono
2010 var Natsume Onos år, då många av hennes fantastiska serier gavs ut. not simple är en oerhört mörk och tragisk berättelse som gjorde mig rentutav illamående ibland, men på ett sätt som fick mig att tänka till. Vi får följa den storögde, naive Ian, som ger sig ut i världen i jakt på sanningen, men ju mer vi och Ian får veta, desto mer växer känslan av att vissa hemligheter bör förbli begravda. Det här är en berättelse av det slag som lika gärna hade kunnat ha skrivits i bokform, men i kombination med Onos naiva, enkla teckningar lyfts berättelsen till något mer och bevisar hur fantastiskt seriemediet är för den här sortens berättelser.
Children of the Sea av Daisuke Igarashi Fantasieggande serie i fyra delar om Ruka, som möter två pojkar som fostrades av sjökor och tycks vara en del av något större, som sker i havet utanför kuststaden där hon bor. En serie om vår underbara natur och varför det är så viktigt att vi värnar om den. Serien är både välskriven och fantastiskt tecknad och genomsyras av en fantastisk känsla av magi.
Cross Game av Mitsuru Adachi
Precis innan årets slut kom en av årets bästa, nya serier. Mitsuru Adachi är en seriekonstnär som hanterar knepiga verktyg som tystnad, antiklimax och ödets ironi som få andra. Serien är tekniskt sett en sportmanga, men i grund och botten är det en berättelse om att växa upp och våga satsa på sina drömmar. Adachi tenderar att återanvända liknande berättargrepp i sina serier, samtidigt som de alltid förmår att överraska även när man anar vad som komma skall. Kanske beskrivs hans serier bäst som "okomplicerat komplexa", något som sannerligen stämmer i Cross Game.
GABRIELLA
Bunny Drop av Yumi Umita
En underbart hjärtevärmande och rar manga, som samtidigt är väldigt realistisk. Handlar om 30-åriga singelkillen Daikichi som adopterar sexåriga flickan Rin - som råkar vara hans morfars oäkta sladdbarn som ingen annan i familjen vill veta av. Vardagstrassel, relationsdrama och en väldigt ömsint berättelse om hur två personer sakta växer ihop till en familj.
Finaste mangan 2010 enligt mig, alla kategorier.
Hetalia: Axis Powers av Hidekazu Himaruya
Årets kanske mest efterlängtade och kontroversiella (?) anime- och mangasläpp är megahiten Hetalia! Inkorrekt politisk och historisk humor, där världens länder porträtteras i form av klantsöta unga män (och en och annan tjej). I huvudrollen: Italien, evigt pastasuktande och allmänt oduglig. Hans hårt prövade kamrater är Tyskland och Japan, men även en massa andra länder dyker upp.
Ett enkelt men genialt koncept och jag kan inte få nog, vare sig av serien eller alla ursöta prylar som har kommit till den.
A Drunken Dream and other stories av Moto Hagio
Vackrast, störst, mest klassisk - i flera av de tunga klasserna vinner den här antologin med valda kortserier definitivt priset som min favorit i år. Det handlar om ett riktigt praktverk med serier av den oerhört inflytelserika tecknaren Moto Hagio, som var med under sjuttiotalet och skapade grunden till dagens tjejmanga och som är aktiv än i dag. Genusfrågor, queer, science fiction och brutalt snygga bilder - jag är helt såld.
Black Butler av Yana Toboso
Maka på dig Kaori Yuki, det har kommit en ny mästarinna över gotisk skräckromantik i mangaform, och det är Yana Toboso. Berättelsen om unge lorden Ciel och hans (bokstavligt talat) demoniske butler Sebastian är stiligt tecknad och lurar in en med en ganska lättsam, underhållande yta - bara för att efter några böcker bli en vass, gripande berättelse full av skarpa skuggor och bittra livsöden. En manga som perfekt baserar elegans och ironi och dessutom har en intrig som vägrar släppa taget? Jatack, den hör hemma på alla mina topplistor för i år!
The Story of Saiunkoku av Yukino, Sai & Yura, Kairi:
Årets nykomling på min lista med manga jag ser fram emot! Det har bara hunnit komma ut ett nummer av den här fina palatsintrig-fantasyn, men det börjar riktigt bra! Shurei Hong härstammar från finaste adeln, men hennes familj är nästan utblottad. Därför går hon glatt med på att ingå ett alliansäktenskap med kejsaren, som går ut på att hon ska lära honom bli en sann härskare mot redig ekonomisk ersättning. Men kejsaren visar sig vara mer mångbottnad än den tanklösa playboy hon hört om och hovet är fullt av intriger och hemligheter.
One Piece av Eiichiro Oda
Årets "oj, den hade jag missat!". Läste för länge sen första delarna av One Piece och avskrev den som tjatig och simpel. Efter att ha så ha plöjt de femtiotal böcker som utkommit i somras, insåg jag att det var ett högst förhastat omdöme. Visst är One Piece shonen så det sprängs. Men Ruffys piratäventyr innehåller också oerhört mycket mer dramatiska, överraskande vändningar och oemotståndliga känslostormar än man någonsin hade kunnat ana vid den rätt blygsamma början. Eiichiro Oda tronar över den japanska mangascenen just nu, med all rätt - One Piece är ett maffigt äventyr som blir bättre ju mer man läser.
MY
Saturn Apartments av Hisae Iwaoka
Lågmäld och filosofisk scifimanga om mänsklighetens förhållande till jorden och hur viktigt det är för dem att kunna se riktigt solljus genom sina fönster. Jordens befolkning har emigrerat till en enorm, ringformad konstruktion som de har byggt runt jorden, i ett försök att ge jorden en chans att återhämta sig från all miljöförstöring. Fönsterputsaren Mitsu har den farliga uppgiften att klättra runt på utsidan av ringkonstruktionen putsa folks fönster, så att de kan se jorden från sitt nya hem. Den här serien är en riktig liten pärla, med sina episodiska berättelser, charmiga figurer och lysande teckningar.
Twin Spica av Kou Yaginuma
Perfekt utförd serie om en liten flicka, Asumi, som drömmer om att bli astronaut. Hon får stöd av en man i lejonmask, vars själ är kvar på jorden efter att han omkom i samma rymdfärjeolycka som tog hennes mors liv. Underbara teckningar och underbart berättande, som både fascinerar och berör. Jag uppskattade framförallt vänskapen mellan Asumi och herr Lejon, men även hennes relation till pappan. Mest minnesvärd är däremot hennes kamp för att acceptera mammans fruktansvärda öde, vilket är riktigt stark läsning.
not simple av Natsume Ono
2010 var Natsume Onos år, då många av hennes fantastiska serier gavs ut. not simple är en oerhört mörk och tragisk berättelse som gjorde mig rentutav illamående ibland, men på ett sätt som fick mig att tänka till. Vi får följa den storögde, naive Ian, som ger sig ut i världen i jakt på sanningen, men ju mer vi och Ian får veta, desto mer växer känslan av att vissa hemligheter bör förbli begravda. Det här är en berättelse av det slag som lika gärna hade kunnat ha skrivits i bokform, men i kombination med Onos naiva, enkla teckningar lyfts berättelsen till något mer och bevisar hur fantastiskt seriemediet är för den här sortens berättelser.
Children of the Sea av Daisuke Igarashi Fantasieggande serie i fyra delar om Ruka, som möter två pojkar som fostrades av sjökor och tycks vara en del av något större, som sker i havet utanför kuststaden där hon bor. En serie om vår underbara natur och varför det är så viktigt att vi värnar om den. Serien är både välskriven och fantastiskt tecknad och genomsyras av en fantastisk känsla av magi.
Cross Game av Mitsuru Adachi
Precis innan årets slut kom en av årets bästa, nya serier. Mitsuru Adachi är en seriekonstnär som hanterar knepiga verktyg som tystnad, antiklimax och ödets ironi som få andra. Serien är tekniskt sett en sportmanga, men i grund och botten är det en berättelse om att växa upp och våga satsa på sina drömmar. Adachi tenderar att återanvända liknande berättargrepp i sina serier, samtidigt som de alltid förmår att överraska även när man anar vad som komma skall. Kanske beskrivs hans serier bäst som "okomplicerat komplexa", något som sannerligen stämmer i Cross Game.