Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Kenji Kamiyama – ett porträtt
Publicerad: Torsdag, 18 februari 2010, Skribent: Johan Nordström
En av de just nu intressantaste animeskaparna är Kenji Kamiyama, född 1966, verksam vid produktionsbolaget Production I.G. Han har blivit känd för sitt öga för karaktärer och sin kompromisslöshet vad gäller design- och animationskvalite. Kamiyama är regissören bakom ett antal tunga animeprojekt, exempelvis tv-serierna Ghost in the Shell STAND ALONE COMPLEX (2002), Ghost in the Shell S.A.C. 2nd GIG (2004), samt TV-filmen Ghost in the Shell STAND ALONE COMPLEX – Solid State Society (2006), high-fantasy tv-serien Moribito: Guardian of the Spirit (Seirei no moribito, 2007) och nu senast tv-serien Eden of the East (Higashi no Eden, 2009) samt de efterföljande biofilmerna.
Kamiyama startade sin karriär inom animationsindustrin som bakgrundstecknare på produktioner likt Katsuhiro Otomos Akira (1988), Hayao Miyazakis Kikis Expressbud (Majou no takkyubin, 1989) och Otomos Roujin Z (1989). Han fortsatte som bakgrundstecknare på diverse animeproduktioner under 1990-talet, samtidigt som han kring 1994 regisserade ett antal lyckade tv-spelsekvenser. 1996 blev en brytningspunkt för Kamiyama då han blev en del av Team Oshii vid Production I.G. Där var han först animationsregissör på Jin-Roh: The Wolf Brigade (Jin Roh, 2000), för att sedan skriva manuset och arbeta som planneringsassistent till Blood: The Last Vampire (2000). Han gjorde sin animeregidebut i och med Minipato (2002), vilken han följde upp med Ghost in the Shell TV-serierna och TV-filmen.
Kamiyama är något av en raritet inom den japanska animationsindustrin då det är ovanligt att lyckas sadla om från ett jobb likt bakgrundsillustratör till regissör. Som ytterligare bekräftelse på sin talang erhöll han 2004 det prestigefyllda Animation Kobe Kojin-priset för sitt enastående arbete.
Efter att ha avslutat arbetet med Ghost in the Shell-universumet, vilket tog nästan sex år, regisserade han fantasy serien Moribito: Guardian of the Spirit.
Kamiyamas senaste projekt är Eden of the East, till vilken han själv skrivit manus, storyboards och är regissör, och som hittills har tagit formen av en TV-serie och tre filmer, varav i skrivande stund de två första släppts och den tredje väntas gå upp på den japanska biorepertoaren under våren 2010.
Kamiyama ser Oshii som sin största inspirationskälla, och Oshii har skämtsamt sagt om sin lärling att hade han vetat att han skulle bli så här framgångsrik skulle han ha försökt eliminera konkurrenten betydligt tidigare. Kamiyama själv har sagt att han gjort sin bästa för att kopiera Oshiis visuella stil och berättarteknik. Bortsett från Oshii brukar Kamiyama uppge Stephen King och J.D. Salinger som sina två största konstnärliga inspirationskällor.
Ghost in the Shell TV-serien är en postcyberpunk technothriller i vilken gränserna mellan maskin och människa blir allt mer gryniga, samtidigt som nya teknologiska gränssnitt för kommunikation och informationsnätverk ger upphov till frågor kring individualitet, minne och unicitet. Serien har av sf-författaren Lawrence Person kallats för "the most interesting, sustained postcyberpunk media work in existence."
Kamiyama såväl skrev som regisserade den första Ghost in the Shell TV-serien, baserad på orginalmangan av Masamune Shirow. Seriens fokuserar på agenterna i Sektion 9s utredning av omständigheterna kring "the Laughing Man"-incidenten, efter att de erhållit information som pekar på att polisens utredning kan ha hindrats av vissa regeringsrepresentanter. Allt eftersom serien fortlöper uppdagas despotism, korruption och politiskt maktmissbruk.
Seriens episoder är uppdelad i två kategorier: de som följer och direkt vidareutvecklar seriens huvudhistoria, så kallade Complex-episoder, och episoder fristående från huvudhistorian, så kallade Stand Alone-episoder, som följer Sektion 9 medan de löser andra fall och ofta ger utrymme för rollpersonsutveckling.
Kamiyama har sagt i intervjuer att det "Stand Alone Complex" ursprungligen var tänkt att understryka vad de dilemman och bekymmer människor ställs inför om de förlitar sig allt för mycket på nya former av kommunikationsinfrastruktur. Stand Alone Complexs betydelse kom dock att, allt eftersom serien fortlöpte, ändras till att åsyfta fenomen i vilka individers inbördes orelaterade men väldigt snarlika handlingar skapar vad som utifrån sett verkar vara en organiserad ansträngning. Detta illustrerades i den första serien som ett nyuppkommet fenomen vars katalysator var parallelliseringen av det mänskliga psyket via teknologiska "cyberbrain"-nätverk.
I Stand Alone Complex 2nd GIG diskuterade Kamiyama den nya seriens tema med Mamoru Oshii och att de nådde slutsatsen att de inte kunde undvika att handskas med frågor kring krig och militära konflikter. Kamiyama säger i en intervju på Production I.G.s hemsida: "In other words, we simply couldn't ignore the way society had evolved since the events of 9-11: That was the approach we decided to take, and I tried to illustrate a 21st century (near-future) war. But to tell you the truth, I couldn't avoid feeding back into modern reality."
En del av det som gör Kamiyama till en så intressant regissör är att han, likt Oshii, ofta väljer att handskas med frågor av en filosofisk eller politisk natur. Det som kanske tydligast skiljer dem åt i detta avseende är att Kamiyama mer direkt handskas med politiska spörsmål, medan Oshii lägger diskussion på ett mer filosofiskt plan. Ett annat sätt Kamiyama skiljer sig från Oshii är att medan Oshii i allt större utsträckning rör sig bort från mänskliga rollfigurer och låter dem lämna sin mänsklighet bakom sig, verkar Kamiyama snarar vilja betona den. Kamiyama säger själv angående Ghost in the Shell TV-serien att "When the production was over, the story turned out to be about offering hope for the humans, even though I understood Oshii-san's sense of taking out the humans, as in his film."
Kamiyamas senaste projekt, Eden of the East, tacklar ämnen som terrorism och despotism i ett nära framtida Japan. Historien är hans egen och Kamiyama har både skrivit manus och regisserat.
Serien utspelar sig 2010, några månader efter att Japan blivit utsatt för en mystisk terroristattack, i vilken tio missiler slog ner på tio olika platser i Japan. Mirakulöst nog dog inga människor i artikeln, som i folkmun har fått smeknamnet "Careless Monday". I första episoden av serien presenteras den japanska universitetseleven Saki Morimi som är på examenssemester i Washington D.C. När hon hamnar i trubbel framför vita huset blir hon räddad av en ung japansk man som dyker upp från ingenstans. Mannen är helt naken, bortsett från en pistol i ena handen och en mobiltelefon, laddad med 8.2 biljoner yen, i den andra. Han presenterar sig själv som Akira Takizawa, och det visar sig att han lider av minnesförlust, och varken kommer ihåg vem han är, varifrån han kommit, eller vart han ska. De beger sig tillbaka till Japan och under resan får de reda på att en ny missil slagit ner i Japan.
Eden of the East är en anime som imponerar.
Handlingen, även om Kamiyama lånar vissa grundelement från Robert Ludlums Bourne-serie, är intressant och skickligt utformad så att spänningen hålls igång och det även relativt långt in i serien fortfarande finns mysterier kvar att lösa. Det märks även att Eden of the East har haft ett högt produktionsvärde, allt från designen till animationerna är extremt välgjort, och röstskådespelarna samt Kenji Kawaiis musik lämnar inget att önska.
Seriens svagheter, och det finns inte många, ligger måhända i att dess betoning på realism gör att seriens mer otroliga element kan kännas mal placé. Det återstår även att se huruvida Kamiyama kommer kunna klara av att väva ihop alla seriens olika trådar på ett tillfredsställande sätt i den avslutande filmdelen. Dock, med tanke på hans tidigare produktioner, är chansen stor att han kommer lyckas, vilket skulle göra Eden of the East till något av en milstolpe i hans karriär.
Kamiayama utgör en av de mest kreativa och intressanta animeskaparna verksamma för tillfället och att med tanke på vad han hittills har lyckats åstadkomma ska det bli spännande att följa hans karriär och se vad han kommer hitta på i framtiden.
Kamiyama startade sin karriär inom animationsindustrin som bakgrundstecknare på produktioner likt Katsuhiro Otomos Akira (1988), Hayao Miyazakis Kikis Expressbud (Majou no takkyubin, 1989) och Otomos Roujin Z (1989). Han fortsatte som bakgrundstecknare på diverse animeproduktioner under 1990-talet, samtidigt som han kring 1994 regisserade ett antal lyckade tv-spelsekvenser. 1996 blev en brytningspunkt för Kamiyama då han blev en del av Team Oshii vid Production I.G. Där var han först animationsregissör på Jin-Roh: The Wolf Brigade (Jin Roh, 2000), för att sedan skriva manuset och arbeta som planneringsassistent till Blood: The Last Vampire (2000). Han gjorde sin animeregidebut i och med Minipato (2002), vilken han följde upp med Ghost in the Shell TV-serierna och TV-filmen.
Kamiyama är något av en raritet inom den japanska animationsindustrin då det är ovanligt att lyckas sadla om från ett jobb likt bakgrundsillustratör till regissör. Som ytterligare bekräftelse på sin talang erhöll han 2004 det prestigefyllda Animation Kobe Kojin-priset för sitt enastående arbete.
Efter att ha avslutat arbetet med Ghost in the Shell-universumet, vilket tog nästan sex år, regisserade han fantasy serien Moribito: Guardian of the Spirit.
Kamiyamas senaste projekt är Eden of the East, till vilken han själv skrivit manus, storyboards och är regissör, och som hittills har tagit formen av en TV-serie och tre filmer, varav i skrivande stund de två första släppts och den tredje väntas gå upp på den japanska biorepertoaren under våren 2010.
Kamiyama ser Oshii som sin största inspirationskälla, och Oshii har skämtsamt sagt om sin lärling att hade han vetat att han skulle bli så här framgångsrik skulle han ha försökt eliminera konkurrenten betydligt tidigare. Kamiyama själv har sagt att han gjort sin bästa för att kopiera Oshiis visuella stil och berättarteknik. Bortsett från Oshii brukar Kamiyama uppge Stephen King och J.D. Salinger som sina två största konstnärliga inspirationskällor.
Ghost in the Shell TV-serien är en postcyberpunk technothriller i vilken gränserna mellan maskin och människa blir allt mer gryniga, samtidigt som nya teknologiska gränssnitt för kommunikation och informationsnätverk ger upphov till frågor kring individualitet, minne och unicitet. Serien har av sf-författaren Lawrence Person kallats för "the most interesting, sustained postcyberpunk media work in existence."
Kamiyama såväl skrev som regisserade den första Ghost in the Shell TV-serien, baserad på orginalmangan av Masamune Shirow. Seriens fokuserar på agenterna i Sektion 9s utredning av omständigheterna kring "the Laughing Man"-incidenten, efter att de erhållit information som pekar på att polisens utredning kan ha hindrats av vissa regeringsrepresentanter. Allt eftersom serien fortlöper uppdagas despotism, korruption och politiskt maktmissbruk.
Seriens episoder är uppdelad i två kategorier: de som följer och direkt vidareutvecklar seriens huvudhistoria, så kallade Complex-episoder, och episoder fristående från huvudhistorian, så kallade Stand Alone-episoder, som följer Sektion 9 medan de löser andra fall och ofta ger utrymme för rollpersonsutveckling.
Kamiyama har sagt i intervjuer att det "Stand Alone Complex" ursprungligen var tänkt att understryka vad de dilemman och bekymmer människor ställs inför om de förlitar sig allt för mycket på nya former av kommunikationsinfrastruktur. Stand Alone Complexs betydelse kom dock att, allt eftersom serien fortlöpte, ändras till att åsyfta fenomen i vilka individers inbördes orelaterade men väldigt snarlika handlingar skapar vad som utifrån sett verkar vara en organiserad ansträngning. Detta illustrerades i den första serien som ett nyuppkommet fenomen vars katalysator var parallelliseringen av det mänskliga psyket via teknologiska "cyberbrain"-nätverk.
I Stand Alone Complex 2nd GIG diskuterade Kamiyama den nya seriens tema med Mamoru Oshii och att de nådde slutsatsen att de inte kunde undvika att handskas med frågor kring krig och militära konflikter. Kamiyama säger i en intervju på Production I.G.s hemsida: "In other words, we simply couldn't ignore the way society had evolved since the events of 9-11: That was the approach we decided to take, and I tried to illustrate a 21st century (near-future) war. But to tell you the truth, I couldn't avoid feeding back into modern reality."
En del av det som gör Kamiyama till en så intressant regissör är att han, likt Oshii, ofta väljer att handskas med frågor av en filosofisk eller politisk natur. Det som kanske tydligast skiljer dem åt i detta avseende är att Kamiyama mer direkt handskas med politiska spörsmål, medan Oshii lägger diskussion på ett mer filosofiskt plan. Ett annat sätt Kamiyama skiljer sig från Oshii är att medan Oshii i allt större utsträckning rör sig bort från mänskliga rollfigurer och låter dem lämna sin mänsklighet bakom sig, verkar Kamiyama snarar vilja betona den. Kamiyama säger själv angående Ghost in the Shell TV-serien att "When the production was over, the story turned out to be about offering hope for the humans, even though I understood Oshii-san's sense of taking out the humans, as in his film."
Kamiyamas senaste projekt, Eden of the East, tacklar ämnen som terrorism och despotism i ett nära framtida Japan. Historien är hans egen och Kamiyama har både skrivit manus och regisserat.
Serien utspelar sig 2010, några månader efter att Japan blivit utsatt för en mystisk terroristattack, i vilken tio missiler slog ner på tio olika platser i Japan. Mirakulöst nog dog inga människor i artikeln, som i folkmun har fått smeknamnet "Careless Monday". I första episoden av serien presenteras den japanska universitetseleven Saki Morimi som är på examenssemester i Washington D.C. När hon hamnar i trubbel framför vita huset blir hon räddad av en ung japansk man som dyker upp från ingenstans. Mannen är helt naken, bortsett från en pistol i ena handen och en mobiltelefon, laddad med 8.2 biljoner yen, i den andra. Han presenterar sig själv som Akira Takizawa, och det visar sig att han lider av minnesförlust, och varken kommer ihåg vem han är, varifrån han kommit, eller vart han ska. De beger sig tillbaka till Japan och under resan får de reda på att en ny missil slagit ner i Japan.
Eden of the East är en anime som imponerar.
Handlingen, även om Kamiyama lånar vissa grundelement från Robert Ludlums Bourne-serie, är intressant och skickligt utformad så att spänningen hålls igång och det även relativt långt in i serien fortfarande finns mysterier kvar att lösa. Det märks även att Eden of the East har haft ett högt produktionsvärde, allt från designen till animationerna är extremt välgjort, och röstskådespelarna samt Kenji Kawaiis musik lämnar inget att önska.
Seriens svagheter, och det finns inte många, ligger måhända i att dess betoning på realism gör att seriens mer otroliga element kan kännas mal placé. Det återstår även att se huruvida Kamiyama kommer kunna klara av att väva ihop alla seriens olika trådar på ett tillfredsställande sätt i den avslutande filmdelen. Dock, med tanke på hans tidigare produktioner, är chansen stor att han kommer lyckas, vilket skulle göra Eden of the East till något av en milstolpe i hans karriär.
Kamiayama utgör en av de mest kreativa och intressanta animeskaparna verksamma för tillfället och att med tanke på vad han hittills har lyckats åstadkomma ska det bli spännande att följa hans karriär och se vad han kommer hitta på i framtiden.