Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Liten guide till animemusik
Publicerad: Fredag, 23 februari 2007, Skribent: Gabriella Gomez
Ibland dyker en anime upp som man verkligen gillar precis allt med, och då kan det hända att man även vill höra lite mer av den sköna musiken – vare sig det är en pampig mecha-mastodont, en trallig romantikhumor-dänga, ett finstämt eftertext-stycke eller en fartfylld knäppkomedi-låt. Men när man försöker få tag på musik från sina favoritserier, särskilt om det är något annat än inledningssången, märker man snart att det kan vara knepigt att komma tillrätta med alla specialord. Jag hoppas att den här lilla artikeln kan vara en bra guide för dig som börjat söka efter animemusik!
Musik direkt från serien
OST – Original Sound Track - Album med musik från en serie eller film. Innehåller oftast öppningslåten, slutlåten och stycken av bakgrundsmusiken. För långa serier kan det släppas flera OST-skivor, t.ex. har Sailor Moon nio sådana album. Ofta deltar flera artister på ett soundtrack. Man pratar därför mest om kompositören som har ett huvudansvar som t.ex. Joe Hisashi, som arbetat mycket med Studio Ghibli.
BGM – Back Ground Music - Musik som spelas i bakgrunden, utgör ofta största delen av en OST-skiva. Ofta är det korta stycken som upprepas i animen, så till skivsläppet mixar man ihop flera småbitar. Därför heter BGM stycken ofta t.ex. ”Romantiska Låten” eller ”Huvudpersonens sång”. Den består då av en del som spelas i scener när han/hon är arg, en för glada scener, ledsna scener osv.
OP / ED – Opening / Ending - Musiken som spelas i början och slutet av en anime, helt enkelt. Ofta är det längre versioner som släpps på album än vad som spelas i TV-serierna (vilket ibland skapar förvirring när man ska sjunga dem på karaoke och andra versen börjar ^_~ ) Vissa artister, som Ichiro Mizuki känd som ”storebrorsan” av mecha-öppningar, är i det närmaste helt specialiserad på anime-öppningar och har en smal men dedikerad fanskara där.
Hyfsat relaterad musik ...
Image song - Låt sjungen av röstskådespelaren för en viss karaktär. Handlar ofta om, eller kunde ha sjungits av, karaktären. Exempelvis har Akane (från Ranma ½) sången ”Jag kan inte bli en snäll, vänlig flicka”. Det är dock ganska sällan som image songs förekommer i själva animen och då oftast bara i en instrumentalversion. Jag tycker ändå att samlingsalbum med image songs är bland det roligaste extraföremålet man kan skaffa till en anime. Dels får man lite extra insikt i figuren från en favoritserie och så är många röstskådespelare duktiga på att sjunga. Sen finns de ju de som är fruktansvärt usla, och då kan det också bli kul, fast på ett annat sätt …
Tribute album – Ett album som på något sätt anknyter till animen. Det kan vara samma person som skrev öppningslåten, en röstskådis eller bara lite olika kändisar med på ett sånt album. Nana har fått två tributalbum, där artister som Do As Infinity, Tommy Heavenly6 och Sex Machineguns medverkat.
Seiyuu – En seiyuu är en japansk röstskådespelare. Kända röstskådisar har en helt annan status i Japan än här, mer som en vanlig skådespelares. Många röstskådespelare som blir berömda via en anime släpper sedan egna skivor och vissa får t.ex. jobb i tv-såpor eller som modeller. En av de största är Megumi Hayashibara. Hon började som röstskådespelare (hon gör bl.a. kvinnlig Ranma och Rei Ayanami i NGE), fortsatte till att bli j-popstjärna och hade en egen radioshow.
Seiyuu grupper – Ibland slår sig seiyuu ihop och bildar musikgrupper. De släpper oftast lättsmält popmusik och uppträder ibland i cosplay-kläder. Många av dessa grupper är tillfälliga och består av kvinnorna eller männen från en serie, som gruppen Weiss. Den bestod av röstskådespelarna, vilka också stod som förebilder för karaktärsdesignen, från animen Weiss Kreuz.
Mer långsökt ...
J-pop – Den typiska j-popartisten som jobbar med anime är söt (kawaii). Om han/hon sjunger jättebra är inte alltid så viktigt, bara utstrålningen finns där. Låtskrivarna och kompositörerna fixar resten och det produceras stora mängder av schlager-liknande pop för att använda till olika TV-serier och filmer. Det finns såklart även flera grupper av lite högre kvalitet som skapar mer än one-hit-wonders till en anime, som t.ex. TWO-MIX, vars snabba elektroniska pop hörs i Gundam Wing och Detective Conan.
J-rock – Ibland vill man ha lite hårdare grejer för att passa stämningen i en serie. Det kan vara riktigt stora grupper inblandade i en anime, som X Japan som ett tag var kungar av den japanska rockscenen. Deras låt X användes i en musikvideo till CLAMP:s serie X och senare hördes också Forever Love i slutet av X långfilmen. (många x blev det …) Även L’arc~en~Ciel som regelbundet fyller jättearenor har låtit flera av sina låtar användas i anime, t.ex. Ready Steady Go till Fullmetal Alchemist och Driver’s High till Great Teacher Onizuka. Bandet Asian Kung-Fu Generation slog igenom i väst med Haruka Kanata som var öppningslåt till välkända Naruto.
Johnny’s Jimusho – Detta stora bolag, också känt som Johnny’s and Associates, skapar manliga popidoler. Om du trodde att pojkbandsboomen försvann med Backstreet Boys och N’Sync, har du nog inte sett många japanska nöjesprogram. De sjungande, dansande, underhållande och alltid supergulliga helyllepojkarna är överallt i Japan. Och alla stora band hör till Johnny’s koncern.
Några exempel på animeöppningar av Johnny’s band:
V6 med Change the World till Inu-Yasha
NEWS med Sayaendo till One Piece
Tokio med 7 O’Clock News till Kodomo no Omocha.
Arashi med Wish och Love so sweet till Hana Yori Dango.
Intressanta länkar:
Hitoshi Dois Seiyuu databas är den oslagbart största och bästa informationssidan om japanska röstskådisar.
Maria Lindqvists bok Kawaii (55 kr) handlar om fankulturen runt Johnny’s.
Fansida om Koyasu Takehito, min personliga favorit-seiyuu och ledaren av Weiss.
JaME har information om många japanska artister.
Om animeskivan du vill ha inte finns utgiven i väst, får du helt enkelt importera den från Japan. CD Japan är en pålitlig sida med rejält utbud.
Anime News Network listar ofta engelska släpp av soundtrack-album från olika serier.
Musik direkt från serien
OST – Original Sound Track - Album med musik från en serie eller film. Innehåller oftast öppningslåten, slutlåten och stycken av bakgrundsmusiken. För långa serier kan det släppas flera OST-skivor, t.ex. har Sailor Moon nio sådana album. Ofta deltar flera artister på ett soundtrack. Man pratar därför mest om kompositören som har ett huvudansvar som t.ex. Joe Hisashi, som arbetat mycket med Studio Ghibli.
BGM – Back Ground Music - Musik som spelas i bakgrunden, utgör ofta största delen av en OST-skiva. Ofta är det korta stycken som upprepas i animen, så till skivsläppet mixar man ihop flera småbitar. Därför heter BGM stycken ofta t.ex. ”Romantiska Låten” eller ”Huvudpersonens sång”. Den består då av en del som spelas i scener när han/hon är arg, en för glada scener, ledsna scener osv.
OP / ED – Opening / Ending - Musiken som spelas i början och slutet av en anime, helt enkelt. Ofta är det längre versioner som släpps på album än vad som spelas i TV-serierna (vilket ibland skapar förvirring när man ska sjunga dem på karaoke och andra versen börjar ^_~ ) Vissa artister, som Ichiro Mizuki känd som ”storebrorsan” av mecha-öppningar, är i det närmaste helt specialiserad på anime-öppningar och har en smal men dedikerad fanskara där.
Hyfsat relaterad musik ...
Image song - Låt sjungen av röstskådespelaren för en viss karaktär. Handlar ofta om, eller kunde ha sjungits av, karaktären. Exempelvis har Akane (från Ranma ½) sången ”Jag kan inte bli en snäll, vänlig flicka”. Det är dock ganska sällan som image songs förekommer i själva animen och då oftast bara i en instrumentalversion. Jag tycker ändå att samlingsalbum med image songs är bland det roligaste extraföremålet man kan skaffa till en anime. Dels får man lite extra insikt i figuren från en favoritserie och så är många röstskådespelare duktiga på att sjunga. Sen finns de ju de som är fruktansvärt usla, och då kan det också bli kul, fast på ett annat sätt …
Tribute album – Ett album som på något sätt anknyter till animen. Det kan vara samma person som skrev öppningslåten, en röstskådis eller bara lite olika kändisar med på ett sånt album. Nana har fått två tributalbum, där artister som Do As Infinity, Tommy Heavenly6 och Sex Machineguns medverkat.
Seiyuu – En seiyuu är en japansk röstskådespelare. Kända röstskådisar har en helt annan status i Japan än här, mer som en vanlig skådespelares. Många röstskådespelare som blir berömda via en anime släpper sedan egna skivor och vissa får t.ex. jobb i tv-såpor eller som modeller. En av de största är Megumi Hayashibara. Hon började som röstskådespelare (hon gör bl.a. kvinnlig Ranma och Rei Ayanami i NGE), fortsatte till att bli j-popstjärna och hade en egen radioshow.
Seiyuu grupper – Ibland slår sig seiyuu ihop och bildar musikgrupper. De släpper oftast lättsmält popmusik och uppträder ibland i cosplay-kläder. Många av dessa grupper är tillfälliga och består av kvinnorna eller männen från en serie, som gruppen Weiss. Den bestod av röstskådespelarna, vilka också stod som förebilder för karaktärsdesignen, från animen Weiss Kreuz.
Mer långsökt ...
J-pop – Den typiska j-popartisten som jobbar med anime är söt (kawaii). Om han/hon sjunger jättebra är inte alltid så viktigt, bara utstrålningen finns där. Låtskrivarna och kompositörerna fixar resten och det produceras stora mängder av schlager-liknande pop för att använda till olika TV-serier och filmer. Det finns såklart även flera grupper av lite högre kvalitet som skapar mer än one-hit-wonders till en anime, som t.ex. TWO-MIX, vars snabba elektroniska pop hörs i Gundam Wing och Detective Conan.
J-rock – Ibland vill man ha lite hårdare grejer för att passa stämningen i en serie. Det kan vara riktigt stora grupper inblandade i en anime, som X Japan som ett tag var kungar av den japanska rockscenen. Deras låt X användes i en musikvideo till CLAMP:s serie X och senare hördes också Forever Love i slutet av X långfilmen. (många x blev det …) Även L’arc~en~Ciel som regelbundet fyller jättearenor har låtit flera av sina låtar användas i anime, t.ex. Ready Steady Go till Fullmetal Alchemist och Driver’s High till Great Teacher Onizuka. Bandet Asian Kung-Fu Generation slog igenom i väst med Haruka Kanata som var öppningslåt till välkända Naruto.
Johnny’s Jimusho – Detta stora bolag, också känt som Johnny’s and Associates, skapar manliga popidoler. Om du trodde att pojkbandsboomen försvann med Backstreet Boys och N’Sync, har du nog inte sett många japanska nöjesprogram. De sjungande, dansande, underhållande och alltid supergulliga helyllepojkarna är överallt i Japan. Och alla stora band hör till Johnny’s koncern.
Några exempel på animeöppningar av Johnny’s band:
V6 med Change the World till Inu-Yasha
NEWS med Sayaendo till One Piece
Tokio med 7 O’Clock News till Kodomo no Omocha.
Arashi med Wish och Love so sweet till Hana Yori Dango.
Intressanta länkar:
Hitoshi Dois Seiyuu databas är den oslagbart största och bästa informationssidan om japanska röstskådisar.
Maria Lindqvists bok Kawaii (55 kr) handlar om fankulturen runt Johnny’s.
Fansida om Koyasu Takehito, min personliga favorit-seiyuu och ledaren av Weiss.
JaME har information om många japanska artister.
Om animeskivan du vill ha inte finns utgiven i väst, får du helt enkelt importera den från Japan. CD Japan är en pålitlig sida med rejält utbud.
Anime News Network listar ofta engelska släpp av soundtrack-album från olika serier.