Nostalgin för det glada 80-talet har varit oerhört stark ett bra tag nu, vissa säger att det pågått längre än själva årtiondet. Tack vare serier som Stranger Things är det inte bara de som faktiskt var med då som vurmar för axelvaddarna och hårsprayens guldålder. Idag passar vi därför på att lyfta tre titlar för alla som känner att de behöver tillgodose sitt nostalgibehov! [...] Läs mer
Mangakurs med My, Del 2: Tema och målgrupp
Publicerad: Fredag, 1 december 2006, Skribent: My Bergström
eller
Varför Love Hina inte är en Shoujomanga
Här i väst har vi länge strävat med (och mot) en tydlig genreindelning, men när det kommer till manga är det inte riktigt lika lätt, något som förvirrat många nya mangaköpare. Manga delas upp främst efter vilken läsekrets det riktats till, men man kan förutom denna klassificering även göra en viss indelning efter tema. Var dock medvetna om att då ingen officiell genreindelning egentligen existerar i Japan så får vi i viss mån skapa en för eget bruk.
Mangautgivning i Japan
Först och främst är det viktigt att förklara hur en manga publiceras i Japan, eftersom detta är en grundläggande del av mysteriet med mangaklassificering. En tidning på allt från 600 sidor eller mer publicerar ett kapitel vardera skrivna av ett antal olika mangatecknare. Tecknarna gör ofta (men inte alltid) sitt eget manus, gör layout, skissar och tecknar själv. Till hjälp för att hinna med sina deadlines, ibland så korta som en vecka, hyr de in assistenter som fyller i svarta rutor, ritar bakgrunder och gör färdigt sidorna så att huvudtecknaren kan koncentrera sig på seriens regi och utformning.
Redaktörerna väljer ut tecknare och serier till sin tidning utifrån de kriterier och ledord de valt att arbeta efter. Ett förlag kan ha ett flertal olika tidningar med olika inriktning och målgrupp. Shonen Jumps ledord är kanske de mest kända, då de röstades fram av tidningens läsare själva: Vinna (shouri), vänskap (yuujou) och kämpa (doryoku). Hana to Yume, kända hos oss för Fruits Basket och Kare Kano, har valt ledordet:
Antologierna kommer ut allt från en gång i veckan till månatlig- och kvartalsutgivning. Tidningarnas innehåll släpps sedan i pocketutgåva där varje serie ges ut för sig. Svenska magasinen Manga Mania, Shonen Jump och Disneyproducerade Witch har använt sig av liknande strategier.
Manga och målgrupp
Om vi till en början tar oss en titt på läsekretsar i Japan så finner vi att alla magasin i Japan har en tilltänkt sådan. Det finns mer eller mindre manga för alla åldrar, 3-99 år helt enkelt. Dessa läsare kan vara alltifrån småskoleelever och kontorsjobbare till nyblivna mödrar och sexsvultna husfruar. Förenklat brukar dessa läsekretsar delas upp i 4 delar:
Manga och tema
För att få lite ordning på genrerna inom manga så har vi även en slags
Svårigheter i klassificering
Om man tar en titt på två magasin med olika målgrupp kan man se hur lätt det är att ta fel på målgrupp om man bedömer av enbart en av serierna. En viss generalisering krävs dock för att det ska bli tydligt.
Exempel 1:
Asuka Magazine
Målgrupp:
Tjejer i tonåren
Vanligt förekommande genre/tema:
Science Fiction och övernaturliga krafter
Kända serier och dess tema:
X/1999 (ödet, dystopisk framtidsvision, övernaturliga krafter)
D.N.Angel (kärlek, magi, förvandling)
Hands Off! (drama, övernaturliga krafter, barn i svårigheter)
Exempel 2:
Shonen Magazine
Målgrupp:
Killar i tonåren och uppåt
Vanligt förekommande genre/tema:
Slagsmål, ungdomsgäng, skolan
Kända serier och dess tema:
Air Gear (sport, inlines, ungdomsgäng)
GTO (ungdomsgäng, humor, drama)
Love Hina (humor, romans, bli vuxen)
Av dessa två exempel så kan vi se efter en snabb genombläddring att tjejserierna i Asuka är minst lika våldsamma och blodiga som i Shonen Magazine (om inte mer), medan Love Hina bjuder på romans och humor trots att den är skriven för killar. Det går därför inte riktigt att påstå att en romantisk serie automatiskt är en tjejserie, på samma sett som en våldsam serie inte automatiskt blir en killserie. Här skiljer sig japansk manga en smula från de svenska serier vi äldre läsare är vana vid. Däremot, om du tittar närmare i exempelserierna, kommer du hitta söta pojkar med vackra ögon i magasinet Asuka i större utsträckning än i Shonen Magazine, medan flickorna tenderar att tappa kjolen oftare i Shonen Magazines serier än i Asukas serier. För någonstans måste man ju ge läsarna vad de vill ha, som tilltugg till huvudrätten (detta brukar kallas fanservice av vana mangaläsare).
Jag hoppas att första delen i mitt utforskande av de japanska genrerna har gett en viss klarhet (och inte bara gjort er mer förvirrade). I nästa avsnitt så kommer jag forsätta med att belysa vissa genrer som drabbats mycket av missförstånd samt försöka komma med förslag för en kanonisering av svenska ord och begrepp att beskriva manga med.
Redaktörens förklaring av SF-Bokhandelns system för genreindelning finns här.
Varför Love Hina inte är en Shoujomanga
Här i väst har vi länge strävat med (och mot) en tydlig genreindelning, men när det kommer till manga är det inte riktigt lika lätt, något som förvirrat många nya mangaköpare. Manga delas upp främst efter vilken läsekrets det riktats till, men man kan förutom denna klassificering även göra en viss indelning efter tema. Var dock medvetna om att då ingen officiell genreindelning egentligen existerar i Japan så får vi i viss mån skapa en för eget bruk.
Mangautgivning i Japan
Först och främst är det viktigt att förklara hur en manga publiceras i Japan, eftersom detta är en grundläggande del av mysteriet med mangaklassificering. En tidning på allt från 600 sidor eller mer publicerar ett kapitel vardera skrivna av ett antal olika mangatecknare. Tecknarna gör ofta (men inte alltid) sitt eget manus, gör layout, skissar och tecknar själv. Till hjälp för att hinna med sina deadlines, ibland så korta som en vecka, hyr de in assistenter som fyller i svarta rutor, ritar bakgrunder och gör färdigt sidorna så att huvudtecknaren kan koncentrera sig på seriens regi och utformning.
Redaktörerna väljer ut tecknare och serier till sin tidning utifrån de kriterier och ledord de valt att arbeta efter. Ett förlag kan ha ett flertal olika tidningar med olika inriktning och målgrupp. Shonen Jumps ledord är kanske de mest kända, då de röstades fram av tidningens läsare själva: Vinna (shouri), vänskap (yuujou) och kämpa (doryoku). Hana to Yume, kända hos oss för Fruits Basket och Kare Kano, har valt ledordet:
Det ska skilja sig från mängden. Dessa kriterier likriktar tidningen men är även ett verktyg för att profiliera sig i den otroliga mängden mangamagasin som ges ut varje vecka. En läsare ska veta vad de får när de köper senaste utgåvan.
Antologierna kommer ut allt från en gång i veckan till månatlig- och kvartalsutgivning. Tidningarnas innehåll släpps sedan i pocketutgåva där varje serie ges ut för sig. Svenska magasinen Manga Mania, Shonen Jump och Disneyproducerade Witch har använt sig av liknande strategier.
Manga och målgrupp
Om vi till en början tar oss en titt på läsekretsar i Japan så finner vi att alla magasin i Japan har en tilltänkt sådan. Det finns mer eller mindre manga för alla åldrar, 3-99 år helt enkelt. Dessa läsare kan vara alltifrån småskoleelever och kontorsjobbare till nyblivna mödrar och sexsvultna husfruar. Förenklat brukar dessa läsekretsar delas upp i 4 delar:
pojkar,
flickor,
mänoch
kvinnor. Det blir något grovhugget då många läser över dessa målgrupper, men har visat sig fungera bäst i förklaringssammanhang. Serier riktade till pojkar brukar vi västerlänningar benämna som shounenmanga efter det japanska ordet för pojke, alltså pojkserie på svenska. Shoujomanga betyder flickserie, seinenmanga är manga för män och joseimanga blir då serier för kvinnor. Dessa modifierade japanska uttryck har blivit populära bland mangaläsare i västvärlden, men låt oss hålla oss till det svenska språket hädanefter. Jag brukar kalla dessa övergripande genrer för just Målgrupp, vilket är just vad de är. Observera att en mangas målgrupp innehåller verk som kan klassificeras under många olika sorters tema/genrer: action, romans, science fiction o.dyl.
Manga och tema
För att få lite ordning på genrerna inom manga så har vi även en slags
intresseindelningsom möjlig kategorisering. Där kan vi identifiera olika huvudämnen som serier spinner sin berättelse runt, t.ex. mekanik (mecha), romans, action, kampsport, samuraj, magiska flickor, slagsmål, ungdomsgäng, turnering, mahjong, sport och liknande ämnen. Dessa används ofta som ledord för de japanska mangaantologiernas inriktning och lockar läsare. Dessa genrer tycker jag vi ska kalla för tema, då ett magasin ofta innehåller många olika serier av flera inriktningar, även om en viss likriktning förstås sker för att profiliera sej. Jämför gärna med svenska tidningar som Min häst, Wendy (hästar), Starlet (romans), Mad (humor) och Buster (sport). Observera att ett mangaverk inte nödvändigtvis passar in i enbart en genre/tema utan kan ha drag av ett flertal sådana. Generaliserar man brukar man välja det mest uppenbara draget i serien och klassificera mangan efter detta.
Svårigheter i klassificering
Om man tar en titt på två magasin med olika målgrupp kan man se hur lätt det är att ta fel på målgrupp om man bedömer av enbart en av serierna. En viss generalisering krävs dock för att det ska bli tydligt.
Exempel 1:
Asuka Magazine
Målgrupp:
Tjejer i tonåren
Vanligt förekommande genre/tema:
Science Fiction och övernaturliga krafter
Kända serier och dess tema:
X/1999 (ödet, dystopisk framtidsvision, övernaturliga krafter)
D.N.Angel (kärlek, magi, förvandling)
Hands Off! (drama, övernaturliga krafter, barn i svårigheter)
Exempel 2:
Shonen Magazine
Målgrupp:
Killar i tonåren och uppåt
Vanligt förekommande genre/tema:
Slagsmål, ungdomsgäng, skolan
Kända serier och dess tema:
Air Gear (sport, inlines, ungdomsgäng)
GTO (ungdomsgäng, humor, drama)
Love Hina (humor, romans, bli vuxen)
Av dessa två exempel så kan vi se efter en snabb genombläddring att tjejserierna i Asuka är minst lika våldsamma och blodiga som i Shonen Magazine (om inte mer), medan Love Hina bjuder på romans och humor trots att den är skriven för killar. Det går därför inte riktigt att påstå att en romantisk serie automatiskt är en tjejserie, på samma sett som en våldsam serie inte automatiskt blir en killserie. Här skiljer sig japansk manga en smula från de svenska serier vi äldre läsare är vana vid. Däremot, om du tittar närmare i exempelserierna, kommer du hitta söta pojkar med vackra ögon i magasinet Asuka i större utsträckning än i Shonen Magazine, medan flickorna tenderar att tappa kjolen oftare i Shonen Magazines serier än i Asukas serier. För någonstans måste man ju ge läsarna vad de vill ha, som tilltugg till huvudrätten (detta brukar kallas fanservice av vana mangaläsare).
Jag hoppas att första delen i mitt utforskande av de japanska genrerna har gett en viss klarhet (och inte bara gjort er mer förvirrade). I nästa avsnitt så kommer jag forsätta med att belysa vissa genrer som drabbats mycket av missförstånd samt försöka komma med förslag för en kanonisering av svenska ord och begrepp att beskriva manga med.
Redaktörens förklaring av SF-Bokhandelns system för genreindelning finns här.