Efter det oväntade och hjärtskärande slutet av Tokyo Ghoul fortsätter nu, två år senare, Ishidas historia om de människoätande ghoulsen som gömmer sig i Tokyos virvel och CCG, agenturen som jagar dem. I Tokyo Ghoul:re läggs fokuset dock över mer på CCG.
På CCG experimenteras det rejält. Det senaste påhitten är de så kallade Quinx - människor som har fått quinques inbyggda in i sig, en idé inspirerad av Kanekis egna operation. De fyra första quinxes blir indelade i sitt egna team, där de leds av den mystiska Haise Sasaki, som är en vänlig och pedagogisk mentor. Trots detta verkar inte de andra inspektörerna på CCG riktigt uppskatta honom - vem är han egentligen? Vet han det ens själv?
Vi får följa och lära känna hittills okända CCG-inspektörer, quinxen och Haise, men även om dessa karaktärerna är väldigt intressanta är det lyckligtvis inte bara nya ansikten. Vi får även besök av gamla, älskade karaktärer vilkas involvering blir mer och mer frekvent ju längre mangan pågår. Det blir en intressant kollision mellan alla dessa karaktärer, medan allt visar sig vara ännu mer komplicerat än vad en någonsin hade kunnat ana.
Ishida är även otroligt skicklig på att smyga in mycket detaljer och ledtrådar som lätt hade kunnat passera en, vilket han visade redan i den första mangan och i Tokyo Ghoul:re fortsätter detta - Ishida visar på många sätt att han bara blir bättre och bättre, vilket också syns tydligt i själva tecknarstilen. Det är dock värt att försöka titta djupare; var det kanske en siffra på den där quinxen tröja, och vad kan den ha för betydelse i tarotkort? Vad var det för referens till Kafka där, och vad kan den röda blomman betyda? Ishida älskar symbolism vilket lämnar ännu ett lager till för oss läsare att utforska och gräva in sig i om en vill ha mer.
För alla er som älskade den första delen av Tokyo Ghoul så kan jag lova er att det bara blir bättre - fler fantastiskt gråa karaktärer, blodiga intriger, snygga ihopkopplingar och aldrig något som går riktigt som en hade tänkt sig. Det är fruktansvärt frustrerande och alldeles underbart.
