The Medusa Chronicles
Boken kan sägas vara en slags fortsättning på Arthur C Clarkes långnovell A Meeting With Medusa, vilken ursprungligen publicerades av Playboy. Han berättar där om äventyraren Howard Falcon, som efter en olycka med ett gigantiskt luftskepp, får stora delar av sin kropp ersatta med maskindelar, och blir en cyborg. Med de utökade förmågor detta ger honom, ger han sig ut på ett nytt äventyr till Jupiter, där han upptäcker att Jupiters atmosfär innehåller liv, plankton som äts av gigantiska manetliknande varelser - medusor – och mantaliknande varelser som i sin tur levde på medusorna.
Denna bakgrund finns med i boken här också, så det finns inget större behov av att läsa originalet om man inte vill. När Howard förvandlades till cyborg, räddade det hans liv, men det gjorde honom också till något främmande. Som vanligt med oss människor är vi rädda för allt som verkar främmande, och det upptäcker snart Howard också. Att vara delvis maskin, kommer dock väl till pass när de som är helt maskin gör uppror. För gruvdrift och utvinning på asteroider, ända ut i Kuiperbältet har människan kommit att lita allt mer på maskiner. Ju längre bort det hela försiggår, ju fler beslut måste robotarna kunna ta själva. En dag får en av dem till slut ett självmedvetande. Han får namnet Adam. De allt mer självmedvetna robotarna börjar så småningom fundera på om det verkligen är en bra idé att skicka allt de producerar in mot jorden. Vem är väl bättre skickad att medla mellan människor och robotar, än någon som är hälften av varje?
När det dök upp en bok skriven av två var för sig fantastiska SF-författare, vilka jag gilla båda två, så kastade jag mig över den utan tvekan. Det går inte att urskilja vad som är skrivet av vem här, och jag tycker man har hittat en rätt skön känsla av att Sir Clarke själv har bevarats som Howard Falcon, och kunnat skriva vidare med våra senaste tankar om astronomi och cybernetik införlivat. Boken börjar lite långsamt, men bygger sakta med säkert upp dramatiken.
Ett härligt nygammalt äventyr. Lite retrostil kombinerat med cutting edge-vetenskap.
Glenn Petersen