Brent Weeks blev känd för serien
Night Angel Trilogy; tre böcker om gatupojken Azoth som gör en klassresa och blir lönnmördare i stället. Böckerna karakteriseras av mycket intrig, många romanfigurer, ond, bråd död och en aning kärlek. Lägg därtill en författare som inte är rädd för att ha ihjäl sina romanfigurer, så blir en spännande läsning som levandegör den slitna klyschan ”omöjlig att lägga ifrån sig”.
Weeks nya roman - Black Prism - är första delen i en ny serie som heter Lightbringer. Den kretsar runt ett magisystem byggd på transmutation (omvandling) av ljus baserat på färgspektrat till
en fysisk substans som kallas luxim. "Drafters" kan absorbera en eller fler nyanser av ljus, antingen från saker i deras närhet eller genom färgade glasögon. Varje färg har sina egna fysiska
egenskaper och skapar också känslor. Röda drafters blir till exempel aggressiva, blå däremot blir lugna och analytiska. Men det är inte ofarligt. Drafters riskerar att bli galna eller att dö genom att de sakta men säkert förvandlas till en sorts färgspöken. Men det finns knappast någon utväg, då hela samhällsstrukturen – socialt, politiskt och religiöst – genomsyras av färgmagin.
Gavin Guile med titeln Prismat, är den mäktigaste mannen i den världen. Han är överstepräst och kejsare och upprätthåller med absolut makt och förnuft freden i riket. Men de som bär titeln Prismat lever en begränsad tid. Guile vet exakt hur länge han har kvar att leva: fem år. Fem år för att uppnå ett omöjligt mål...
Brent Weeks fyller Black Prism med många intressanta romankaraktärer och en massa intressanta förvecklingar. Han håller läsaren i ett stadigt grepp, och när man motvilligt tvingas konstatera att boken är slut, så vill man inget annat än att ha mer.
