The 22 Murders of Madison May av Max Berry inleds med att mäklaren Madison – som en gång i tiden drömde om att bli skådespelerska – ska visa ett ruckel till hus för en spekulant, Clayton Hors. Clayton mördar henne med orden, ”Jag älskar dig, Madison. I varje värld.”
Felicity Staples är journalisten som ska rapportera om Madison Mays mord. I sina efterforskningar träffar hon en man som visar sig vara en förrymd mördare. Helt sonika trycker han något i hennes hand och knuffar ner henne på tågspåret. Efteråt staplar hon hem och inser snart att något är fel. En av hennes katter inte bara saknas, den tycks aldrig har existerat. Hennes pojkvän beter sig också konstigt. Han gillar att laga mat också… Dessutom tycks Madison May aldrig ha mördats… och sedan blir Madison mördad igen, fast på ett annat sätt.
Och så ändras det igen.
Själva grundhandling är bokens titel och att någon mördar Madison i parallella världar är inte en spolier. Vi får följa både Felicity och Madison. Felicity är alltid samma Felicity, som tar sig från en värld till en annan i ett försök att stoppa Madisons mördare. Hennes förvirring är läsarens och bilden klarnar allteftersom hon gör nya upptäckter.
Madison, å andra sidan, får vi olika versioner av och de små skillnaderna är subtila men ändå tydliga – och det är snyggt skrivet. Hon är mäklare, servitris, student och ofta finns den där längtan efter att bli skådespelerska med. Ibland har hon lyckats, eller i alla fall nästan. Det är lätt att tycka om henne med hennes varierande brister, vilket gör den där väntan jobbigare. För även om vi inte behöver genomlida alla 22 mord så är det några stycken och Barry lyckas få det precis lika obehagligt varje gång.
Barry har en förmåga att ta olika typer av gammal skåpmat (i det här fallet seriermördare, crazy stalker, parallella världar, deckare och action) och skapa nya perspektiv och något som känns unikt. Han hanterar också både de stora och de små dragen. De små skillnaderna som stör Felicity, den hintade konspirationen och lång- och kortsiktiga effekter av att gå mellan världar. Det går fort, det finns ingen dötid eller överflödig text i boken, men utan att det känns som att vi går miste om något.
Clayton Hors blir också en ny sorts skräck – en person vars besatthet lett till hans behov att utplåna hela Madisons existens, i alla världar, när hon inte lever upp till hans förväntningar.
Det kan verka rörigt, för som alltid är det svårt att summera vad Barrys böcker handlar utan att hamna på villospår, men Max Barry ser till att läsaren alltid hänger med. För de som har läst Barry tidigare är tempot och känslan av boken bekant – vi får helt enkelt vad vi förväntar oss. Men de som gillar Max Barry har också höga förväntningar och att få dem infriade innebär att det är en bra bok, vilket ”The 22 Murders of Madison May” absolut är.
