Lyonesse låg enligt keltisk mytologi på en ön Hybras mellan södra England och Normandie. Hybras är uppdelad i fyra riken, varav Lyonesse är ett. Landet styrs av kung Casimir, som är besatt av intriger för att få makt över hela ön, vilket han anser vara hans arvsrätt.
Han får en dotter, Suldrun, som inte alls blir som kungen tänkt. Hon vägrar delta i sin fars intriger och blir förvisad till en avskild trädgård i ett hörn av palatset, tills en dag en ung man sköljs upp på stranden intill. Han visar sig vara en prins från ett av grannrikena, som har knuffats överbord av sin bror i en arvstvist. Medan han återfår hälsan blir han och Suldrun ett par. De planerar att fly tillsammans, men blir fångade.
En komplicerad härva av intriger, missförstånd och sluga planer vidtar och blir inte mindre komplicerade av att diverse övernaturliga väsen blandar sig i.
Lyonesse ansluter delvis till Kung Arthur-inspirerad fantasy och dels till den lite hårdare brutala fantasy som kommer nu. Boken är superbt skriven och drar med läsaren på äventyr som får en att sitta på stolskanten och andlöst bläddra vidare. Det
är inte en bok som passar till slöläsning, utan den fångar en med hull och hår tills den är slut. Den tar god tid på sig att sätta upp sin komplexa väv av familjer och riken, men sedan blir det åka av. Jag får en känsla av att George RR Martin har fått en del inspiration från den här boken. Man skulle kunna se den som lite av en anfader till mycket av den mörkare fantasyn som dominerar våra hyllor nu.
Lyonesse är alltså inte direkt nyskriven. Trilogin - för det är egentligen tre romaner - kom först ut 1983-1989. Nu har romanerna samlats i en tjusig nyutgåva i en volym om 1040 sidor, och kommer att förgylla vilken bokhylla som helst.
Jack Vance är en av SF och fantasyns grand old men. Han blev först publicerad 1945, och har sedan dess skrivt mer än 60 böcker. Det är mest science fiction, men även en del fantasy och deckare. Hans senaste bok Lurulu, sa han att det skulle vara hans sista, men han har skrivit en självbiografi sedan dess, så man vet aldrig. Efter ett helt liv av skrivande är det nog inte så lätt att sluta.
