Heroes of Cerulea och teknologiskt logisk ologik 

Fantastik och rollspel kastar oss in i andra världar, vissa som liknar vår egen, andra som är desto mer särpräglade. I världarna kan vi träffa på allt från magiker till gudomliga makter, återuppväckta döda, märkliga uppfinningar, och främmande varelser. Och så länge dessa världar följer sin egen inre logik kan vi ofta acceptera det fantastiska som trovärdigt och “verkligt”. 

Dataspel tillåter sig ofta att ta ut ännu större svängar – deras interna logik kan vara fullständigt absurd när den jämförs med vår egen verklighet. Varför har någon konstruerat en massa pussel som behöver lösas för att komma vidare till nästa rum? Hur är det rimligt att en nyckel försvinner efter att man har använt den en gång? Varför upprepar folk samma repliker om och om igen? Och vem är det egentligen som går och gömmer pengar i var och varannan kruka?  

Det var just dessa tankar som kretsade i huvudet på mig när jag började designa vad som kom att bli Heroes of Cerulea. Jag var nyfiken på att utforska ett rollspel där dataspelens snäva och snurriga logik skulle kunna fungera i en rollspelsvärld. 

Min huvudsakliga förlaga blev The Legend of Zelda-serien, en av mina absoluta favoriter. Framför allt inspirerades jag av de tidiga spelen. Och allt eftersom jag arbetade på spelet uppenbarade sig ännu fler "ologiska" inslag – fast bara i den konventionella bemärkelsen. 

Ett exempel är spelets illustrationer. En dag kom vi på idén att arbeta med pixelgrafik, vilket på många sätt kändes skogstokigt: varför trycka en grafisk stil som är utvecklad för begränsade digitala spel? Men för det här projektet kändes det helt logiskt. 

Ett annat exempel var när vi som ett litet förlag inte hade råd att beställa riktigt så många illustrationer som vi helst ville. Vi fick då för oss att återanvände vi illustrationer och bara byta färger på dem. I ett annat sammanhang hade det känts dödstrist, men här blev det något som förstärkte spelets koncept. 

Det är en välkänd princip att alla “nya” påhitt bara är kombinationer av befintliga idéer. Men genom att kombinera element som vid första anblick kanske inte verkar passa ihop kan resultatet bli något oväntat spännande. Ibland får man kanske ananas på pizza (njae), men ibland blir det limesaft på majskolv (hett tips). 

När vi dyker ner i fantastikens världar är saker och ting kanske inte alltid helt logiska sett till vår egen verklighet. Men så länge det finns en intern konsekvens är det de till synes ologiska elementen och omaka kombinationerna som ger världen dess unika identitet. Och för mig är det ofta just denna logiska ologiskhet som gör fantastikens världar så fascinerande. 

Lucas Falk  

Heroes of Cerulea är ett minimalistiskt äventyrsrollspel där man utforskar grottor, löser pussel, och slåss mot monster. Grafiken och reglerna är lågupplösta; spelbarheten är hög. Starkt inspirerat av de klassiska Legend of Zelda-spelen.