Solospel

Ibland är släkt och vänner bortresta. Ibland, gärna framåt hösten, kan det bli lite för upptaget för att ha tid att boka in ordentliga spelträffar. Ibland är det helt enkelt mysigare att koka en kopp te, plocka fram tärningarna och slå sig ned själv vid köksbordet. Ensam kan trots allt vara bäst!

Solotraditionen är stark bland sällskapsspelare. En så enkel sak som att lägga pussel kan till och med vara bättre som solitärutmaning. Det finns så klart spel som är designade från grunden för att kunna köras mol allena. 

Först några självklara klassiker. Mot mitten av åttiotalet när Drakar och Demoner exploderade i Sverige växte även soloäventyren - pocketböcker med numrerade paragrafer som läsaren bläddrar sig fram till exempelvis genom att välja att gå åt höger eller vänster i äventyret. Störst var Ensamma Vargen. Varje bok sitter ihop med den tidigare och rollfiguren utvecklas över tid. Ambitiösa nyutgåvor är på gång både på svenska och engelska där författaren Joe Devers son Ben tagit på sig att avsluta serien. Ensamma Vargen liknar de fristående så kallade Choose Your Own Adventure-böckerna, där originalet är The Warlock of Firetop Mountain, ursprungligen utgiven 1982 och möjligen inspirerad av tidiga datortextäventyr som Colossal Cave Adventure (1976). Värd att nämna är även den sammanhängande Sorcery!-serien (del 9, 11, 13 och 15 av Fighting Fantasy), där läsaren memorerar treställiga koder som “FOP” och “POW” för att lägga besvärjelser. 

Alone Against-modulerna till Call of Cthulhu, men även vissa startlådor som de till RuneQuest och Pendragon, innehåller soloäventyr för att lära ut reglerna och ge känsla för spelvärld. The One Ring kan spelas i så kallat Strider Mode som underlättar för solo, genom ett särskilt pdf-dokument, och vilket rollspel som helst är körbart med Mythic Game Master Emulator, även den som pdf. Legacy of Dragonholt är något av en hybrid mellan klassiskt soloäventyr, rollspel utan spelledare, och brädspel. En eller flera äventyrare skapas, varpå spelaren sedan tar sig an uppdrag och plotter i en kampanjliknande struktur. Bekämpa vättar, prata med snacksaliga bagare och mycket mer. För fler tips - se våra välsorterade sortimentssidor om soloäventyr. 

Brädspelet Scythe från Stonemaier Games har ett väl utbyggt sololäge som kallas Automa. Scythe är ett så kallat “engine-building game”, det vill säga att spelaren sätter upp och optimerar en produktionsapparat, satt till ett alternativt 1920-tal med avgastyngda jordbruksrobotar som stegar omkring i terrängen. Eftersom spelarna försöker bygga sin spelmotor på bästa sätt och sen räknar poäng för att se vem som vunnit går det utmärkt att köra det ensam. På liknande vis kan Shadows of Brimstone köras solo. Brimstone är ett dungeonröjarspel i pulpig weird west-miljö med mycket tärning, slumpmässiga monster och levlingsbara hjältar. 

Alla samarbetsspel är, rent mekaniskt, fullt solokompatibla. Så kallade coops består ju av en sida av en eller fler mänskliga spelare mot spelets inbyggda AI. Så länge du är villig att köra två eller fler roller själv finns inga hinder att uppleva hela härligheten på egen hand. 

Roll & Write är en genre som går ut på att kasta tärning och sedan fylla i små färdigtryckta formulär. De är utmärkt ensamspelsvänliga. Vissa går ut på att bygga städer, andra på att resa rymdimperier eller kartlägga landsbygden. Det finns en mängd olika tematiker och varianter, till exempel: Copenhagen, Silver & Gold, Twilight Inscription, Zombicide: Gear Up. 

Exit-spelen är skrivna för solitärupplevelser - även om det kan vara roligt att komma igenom dem tillsammans med någon annan. De är “escape room”-baserade och går alltså ut på att finna ledtrådar och lösa gåtor och kluriga problem för att på tid eller inom ett visst antal drag ta sig ur en kärvig situation. 

Ensam är flest!