She Who Became the Sun

Redan från första kapitlet fångar Shelley Parker-Chan mig, när hens ord snärjer mitt hjärta, greppar min själ som ett skruvstäd, och håller mig trollbunden i andlös läsning. Det var länge sedan jag blev uppslukad av en bok på det här viset. Jag hade turen att få ett läsex för ett par månader sedan, och började genast rekommendera den på förhand till både kollegor och kunder: “Håll i er, för i juli kommer nästa stora grej i fantasygenren, och du kommer inte att vara redo…”

She Who Became the Sun har marknadsförts som Mulan möter Madeleine Millers hyllade tragedi Song of Achilles, och det epitetet kan jag nog skriva under på. Dock är den här berättelsen sin helt egen, står på egna ben utan problem, och lider absolut inte av jämförelsen med de andra verken. Det här är en queer omskrivning av historien, specifikt av Mingdynastins uppgång och dess första kejsare. Romanen är helt tydligt grundad i omfattande research kring 1300-talets Kina, men den räds inte heller att ta ut svängarna i sitt berättande.

Allt börjar med flickan; hon har inget namn, för vad ska hon med det till? Hon är ingenting - så obetydlig döms hon ut som på grund av sitt kön. Flickan bor i en utfattig by tillsammans med sin bror och deras pappa, där hon får leva på smulorna som männen i familjen lämnar efter sig - det viktigaste är ju att de får mat, medan hon mest är en eftertanke och en börda.
Brodern, Zhu Chongba, har fått veta av en lärd man att han har ett stort öde att uppfylla. När flickan ber att få veta sitt öde, däremot, får hon höra att hon inte har något öde alls - att se in i hennes framtid är att stirra ned i en avgrund. Det finns få saker i den här världen och under den här tiden som är flickor förunnat, och ett stort och heroiskt syfte med livet är inte en av dem. Särskilt inte en flicka på en utsvulten landsbygd som försummats tillsammans med dess människor efter att mongolerna dragit fram över landet och härjat. Kommer flickan ens leva så länge att ett öde av något slag skulle spela roll?

Men det skall snart visa sig att när allt ser som mörkast ut och syskonen mister sin pappa, så är det Chongba som helt sonika bara ger upp och dör, svag och liten, sitt förväntade Stora Öde till trots... och hans syster blir den som reser sig i hans ställe. Hon tar sin broders namn, hon tar över hans identitet, hon stjäl hans Stora Öde, hon vägrar släppa taget om livet. Hon vägrar vara ingenting. Om Chongba är så bortskämd och otacksam att han inte kan kämpa för det han fått, med alla sina privilegier, så är hon mer än villig att göra det han inte kunde göra.
Flickan vars namn nu är Zhu Chongba söker sig till ett kloster, där hon blir munk, och det är bara början på hennes resa mot de stordåd som väntar henne.

Att få följa huvudkaraktärens resa är rent magiskt, och ger en underbar känsla av katarsis som jag knappt kan beskriva. Redan från början får vi veta allt om hennes styrka, när hon går från att vara en flicka utan framtid, undanskuffad och uträknad av alla på grund av sitt kön och uppväxt under missgynnsamma förhållanden i fattigdom och svält, till den oerhört starka individ som vägrar att bli bortglömd av ödet. Hon har så mycket att erbjuda världen, och hon kommer att skaka den i dess grundvalar i sin resa över dess krigssöndrade jord.

Hur den här berättelsen integrerar olika tankar och perspektiv på kön, sexualitet, maskulinitet som koncept och identitet i sin helhet är riktigt imponerande. Det var länge sedan jag såg teman som dessa hanteras så här väl i en roman. Faktiskt har jag svårt att dra mig till minnes att jag läst något liknande på den fronten. Nyanserna och djupet i hur dessa teman vävs in i narrativet och hur karaktärerna växer genom detta gör mig helt varm inombords. Det är helt enkelt vansinnigt välskrivet.

Samtliga karaktärer vi får lära känna under berättelsens gång känns verkliga, äkta och nära. De har brister, de utvecklas på sätt som känns naturliga för vilka de är, och jag kände aldrig under läsningen att författaren bara fick dem att göra saker för att handlingen skulle fortskrida. Detta sammantaget med Parker-Chans språkbruk, som är poetiskt men också brutalt realistiskt på sätt som får mitt hjärta att gå i bitar, gör den här boken till en fullständig fullträff från början till slut - en bok som utklassar många konkurrenter i fantasygenren och får det att se enkelt ut.

Det här är sammanfattningsvis en helt otroligt bra bok, en sådan jag vill rekommendera till precis alla. Uppskattar du ett vackert och poetiskt språkbruk? Här får du det. Gillar du svepande, världsomvälvande episka historiska narrativ med drama i både krig och relationer? Du har hittat rätt. Vill du ha queera teman och karaktärer och starka, men mänskligt felbara huvudpersoner? Ljus och mörker, hopp och förtvivlan… vill du också verkligen slukas av din nästa läsupplevelse, då är det här boken för dig. Håll ögonen på Shelley Parker-Chan, för jag är alldeles övertygad om att hen kommer att bli ett riktigt stort namn framöver, och om det här är vad hen kunde åstadkomma med sin debut vågar jag knappt spekulera i vad hen kan komma att göra i sina kommande böcker! Precis som för Parker-Chans huvudkaraktär väntar stordåd i hens framtid.

Liv