Tongues of Serpents

Nordatlanten 1805. Napoleonkrigens strider rasar över Europas mark och världens hav. Will Laurence, brittisk kapten, har framgångsrikt tagit ett fransk skepp. Ombord finner han en oväntad dyrgrip, ett drakägg.

Hos Naomi Novik utkämpas nämligen striderna inte bara landvägen eller till sjöss, utan också i luften. En levande flotta av drakar slåss för det brittiska imperiet, med klor, tänder och etter och beväpnat manskap ombord. Laurence, pliktmedveten soldat som han är, vet att respektera flygkåren men när sannerligen inga drömmar på att bli medlem. Ett ödets nyck sätter honom dock i just den positionen, för den nyckläkte draken accepterar sitt namn och sitt första harnesk från Laurence. Därmed blir draken Temeraire hans följeslagare och ansvar, livet ut.

Serien om Temeraire och Laurence utspelas i en värld lik vår, förutom att den är befolkad av en mängd stora, intelligenta reptiler. Napoleons arméer hemsöker kontinenten, men britternas överlägsna flotta och vältrimmade flygkår håller honom från hemöarna. Framförallt de första tre delarna delar många drag med klassiska sjöäventyr Hornblower och Master and Commander, med en hel del inslag av en "omaka par"-komedi.

Laurence är en plikttrogen brittisk gentleman uti fingerspetsarna. Hans möte med flygkårens isolerade och lätt bohemiska liv blir en kulturchock, men inget mot vad som väntar hela Storbritannien när draken Temeraire växer upp. Det tillfångatagna ägget visar sig nämligen vara av den nästan mytologiskt sällsynta rasen kinesisk Himmelsdrake, en särdeles intelligent och frispråkig draksort.

Tillsammans lär sig Laurence och Temeraire att kämpa i luften, men att passa in i samhället visar sig betydligt svårare än militärmanövrar. Temeraires påbrå gör att de blir indragna i politiska intriger, men det är drakens självständighet och längtan efter jämställdhet med människorna som verkligen trasslar till livet. Saken blir inte lättare av att Laurence under sitt stela skal av plikter och seder är en riktigt hygglig karl, som i alla fall teoretiskt kan vinnas för drakemancipationens sak. Trots allt är hans familj solida abolitionister, och om alla människor är jämlika varför då inte de drakar som kan tala, tänka och känna lika väl som dem?

Så börjar serien, på många sätt koncentrerat kring Temeraire och Laurence, med Napoleonkrigen och deras äventyr i fjärran länder som exotiska bakgrunder. Hittills har paret seglat eller flugit i stort sett halva världen runt, med ett besök i den australiska kolonin New South Wales i den senaste delen, Tongues of Serpents.

Böckerna är underhållande och fängslande, typiska böcker man plöjer igenom så fort man fått den i handen, för Novik lämnar få ställen där man kan slita sig från äventyret. Språket är väl anpassat till genren, både på engelska och i svensk översättning finns en anda av Jane Austen och klassiska pojkäventyr över det hela, utan att Novik någonsin fastnar för mycket i 1800-talsaktiga utläggningar och känns mossig. Det är inte ett lika genuint pastischspråk som i briljant iscensatta Jonathan Strange & Mr. Norell, men å andra sidan läser sig Temeraire-böckerna mycket smidigare.

Utan att avslöja för mycket detaljer, kan sägas att i Tongues of Serpents fullbordas något som man började ana redan i Empire of Ivory. Naomi Novik har blivit varm i kläderna, vi läsare har lärt känna hennes drakar och människorna omkring dem, och nu börjar hon verkligen ta ut svängarna med den alternativa delen av historieskrivningen. Händelser från tidigt i serien påverkar saker långt senare, på både väntade och överraskande sett. Vid läsandet av Tongues of Serpents blev det oundvikligt klart att hur berättelsen än slutar, kan vi läsare inte gissa oss fram med historieböcker längre. Det är fascinerande och spännande, att se hur fokus lyfter från Laurence och Temeraires upplevelser i det brittiska imperiets krigsmaskineri till deras självvalda kamp i en fyllig värld med en mängd medspelare, alla med sina egna mål. Samtidigt tappar Novik aldrig bort berättelsens kärna, kapten Laurences inre resa och Temeraires ökade förståelse av världen, och hur bandet mellan de två prövas och stärks på tusen olika sätt.

För att avsluta med några ord specifikt om Tongues of Serpents för de som redan följer serien, så kan jag bara lova lysande läsutsikter. Victory of Eagles innehöll mycket strider och truppmanövrar, medan denna bok är ett mer rakt äventyr. Temeraire, Laurence, ett par gamla vänner och några nya bekantskaper måste dra sig undan den prekära situationen i Sydney, där kolonisterna har slängt ut den brittiske guvernören. Att söka en väg in i landet, fortfarande en vit fläck på kartan, verkar vara en bra ursäkt och ett enkelt uppdrag från drakrygg.

När drakarna ifråga består av nyfikne Temeraire, eldiga Iskierka och den nykläckte Ceasar, vars första scen gör honom till en oförglömlig bekantskap, är såklart ingenting särskilt enkelt. Att expeditionen till stor del består av straffångar, samt den obehaglige kapten Rankin som grymt vanvårdade sin förra drake, gör inte att saker flyter smidigare. När de stöter på spår av smugglare som verkar fast beslutna att ge sig rakt in i bushen, följer gruppen efter och möter nu verkligen den otämjda australiska vildmarken. Stormar, hetta och gräsbränder är illa nog, men aboriginernas berättelser om bunyips får de vidskepliga och lynniga straffångarna att nästan slå bakut.

Novik har alltid haft ett bra sinne för det dramatiska, men trots att de tidigare böckerna innehålligt mycket resor, har hon aldrig lyckats beskriva en så imponerande vildmark som i Tongues of Serpents. Landskapet blir i en stor del av boken nästan en egen romanperson, vilket gör kontrasten mot civilisationen desto tydligare; framförallt när civilisationen visar sig från sin brutala sida i en verkligen skakande stridsscen.

Men det finns också mycket humor boken igenom, med kvicka repliker och flera scener som framkallar spontana skratt. Laurence bekymmer med den alkoholisten O'Dea, vars bloddrypande och poetiska skildringar inte riktigt håller måttet för loggböcker (The Blighted Crimson of the earth here, which surely has drunk the Blood of the Heathen and unwary Traveler, and yearns to taste still more), den fryntliga hjärtlösheten från veterinären och medicinaren Dorset och en ny drake vars giriga pragmatism gör att man undrar om han möjligen var maffia-advokat i sitt tidigare liv är bara några av de figurporträtt som fastnar i minnet.

Naomi Novik har med lätt hand skapat en alternativ verklighet. Hennes drakar är inga mytologiska gudomligheter eller själlösa monster; i stället är de tänkande, resonerande personer och i sällskap med dem kan allt hända. Det är ett nöje att få dela Temeraires vingar, om så bara i fantasin, och dessa böcker är välsmakande äventyr med bara ett stort fel – de tar alltid slut för tidigt.

Författarens hemsida, har en hel del roligt material och provläsning av början av boken:
http://www.temeraire.org/ Författarens blog:
http://naominovik.livejournal.com/