The Daughter of Doctor Moreau
THE DAUGHTER OF DOCTOR MOREAU är Silvia Morena-Garcias omarbetade version av Wells klassiker THE ISLAND OF DOCTOR MOREAU från 1896. Även om de finns likheter är det snarare olikheterna boken bygger på.
Där The Island of Doctor Moreau utspelar sig på just en ö så utspelar sig den här boken i djungeln i Yucatán, Mexico och inleds 1871. I bakgrunden pågår kastkriget. Det finns många fler skillnader och det är lätt för ett fan av orginalet att försvinna bort i funderingar på hur det nu egentligen var i Wells bok, men det är att göra den här boken en otjänst.
Det finns många böcker inspirerade av klassikern, men det här är inte bara en ny eller uppdaterad version. Det är inte heller en av de som får läsaren att hela tiden fundera på vad som hände i originalet och jämföra, vilket inte sällan är fallet. Ganska snart är det lätt att släppa det och fokusera på boken i handen eftersom den är fullt tillräcklig, och det är oftast ett bra betyg på en bok inspirerad av något så välkänt som The Island of Doctor Moreau. Handlingen är välbekant, men miljöerna och karaktärerna ger den ett eget liv och ser till att boken står sig utan närmare jämförelser.
Dessutom blir skillnaderna så stora så fort att det förmodligen skulle bli meningslöst att fortsätta. Den huvudsakliga storyn, människohybriderna, är med, men huvudpersonerna är nya. Det är dottern Carlota samt Montgomery som kommit för att arbeta som typ tjänare/vakt för Moreau.
De två karaktärerna är två helt olika personer. Carlota är i inledningen 14 år och har aldrig bott eller sett något annat än platsen där hon är född, medan Montgomery är en bitter, världsvan och livstrött person. Det ger två helt annorlunda perspektiv vilket är en av de stora behållningarna i boken. Samspelet mellan de två, och hur det förändras över åren, är en annan. Just karaktärer brukar vara Morena-Garcias starka sida och The Daughter of Doctor Moreau är inget undantag. Att följa de tvås inre strid när världen runt omkring dem faller samman och de behöver ifrågasätta både sig själva och personer runt omkring dem är fascinerande och välskrivet.
Handlingen utspelar sig över sex år, något som ibland kan få en bok att kännas forcerad eller hoppig, men det är inte fallet här. Det är välbalanserat och aldrig tråkigt eller segt. Hon bygger upp spänningen och miljön i boken på ett fantastiskt sätt och den ligger hela tiden i bakgrunden som en egen karaktär.
Både fans av skräck och science fiction har behållning av boken, även om skräckelementen är av den mer subtila arten. De håller läsaren på tå men sällan direkt skräckslagen. Den är självklart en kommentar på kolonialismen, vetenskaplig moral och misogyni, för att nämna några. Morena-Garcias räds inte någon av dem och det spelar i det här fallet roll. Det skulle blivit en väldigt världsfrånvänd bok om hon gjort det och det är en av behållningarna.
Det är självklart också en kommentar om moral och etik inom forskning och vetenskap, mänsklighet vs humanism, och så vidare, precis som originalet var. Och den eviga frågan, vad definierar ett monster och är det alltid uppenbart vem monstret är? Inget originellt, med andra ord, men ändå alltid relevant, och hon lyckas undvika de vanligaste tråkiga troperna på ett skickligt sätt.
Det är en bok väl värd att läsa och det är en bok som tål att jämföras med en klassiker eftersom hon lyckas göra den tillräckligt originell och ny för att göra jämförelsen irrelevant. Det är en bedrift i sig när man vågar ta sig ann en bok som The Island of Doctor Moreau.