Siri Pettersen skriver om fantasy!

Inför släppet av sin senaste bok, Bubblan, delar författaren Siri Pettersen med sig av sina tankar om fantasy!

Jag älskar fantasy. Har alltid gjort det. Jag är stolt över att läsa fantasy, stolt över att skriva fantasy. Chocken var därför stor när jag upptäckte att alla inte ser det på samma sätt. Jag var vuxen innan jag insåg att det finns två typer av människor: De som gillar fantasy, och de som är döda invändigt. Nej då … Men ärligt talat, fantasyhatarna existerar. Det har jag hört från säkra källor. Bokhandlare har berättat för mig om föräldrar som kommer in i butiken för att köpa böcker till sina tonåringar. Föräldrar som rynkar på näsan och säger: ”Ja, alltså hon ska ha något gediget. Inte sån där fantasy …” (Ja, på riktigt!) Fantasy är alltså inte något gediget. Det är en orealistisk verklighetsflykt. Fördummande, förutsägbart, överdrivet och pubertalt, och något sådant ska i alla fall inte deras ungar slösa bort sin tid på.

Sådana utsagor är så dammiga att de lika gärna kunde ha uttalats på latin. Att kritisera fantasy för att vara orealistiskt är som att kritisera Himalaya för att vara brant. Det är ju självklart, det är sant, och det är en fullständigt meningslös sak att påpeka som visar att man varken förstår syftet med fantasy eller varför genren jäser som en surdeg på steroider.

Men du måste förlåta dem, kära läsare, för när de växte upp var världen långsam, trygg och oföränderlig. Eländet var långt borta. Filmerna de såg var glättiga och ytliga. Även filmerna som skulle vara våldsamma var med dagens mått rätt snälla. I dag översköljs vi av dyster dramaturgi. Av blodigt allvar. Skillnaden är markant – en gapande generationsklyfta i berättande. Unga idag får en råare verklighet uppmålad. Ofta brutal, mörk, korrupt och förorenad. En värld som måste räddas. Och de älskar det! Det borde inte oroa oss det minsta. Och varför inte det?

Jo, eftersom de utmaningar som unga människor står inför idag är större än någonsin tidigare: antibiotikaresistens, övervakning, global uppvärmning, vattenbrist – det är bara att välja och vraka. Det är stort. Det är episkt. Det är faktiskt så stort att min generation inte har lyckats ta tag i det ordentligt. Så vem ska rensa upp i röran? De som tänker smått? Nej. Det vi behöver är någon som är van vid större problem. Ja, fantasy är stort. Det är episkt. Och oväntat ofta handlar det om att rädda världen. Men vet du vad? För första gången är inte det en orealistisk frågeställning.

Berättelser har lärt oss att överleva. Det är därför vi älskar dem. Det är därför vi har delat dem med varandra, ända sedan vi satt och grymtade kring lägereldarna. Vi har utvecklats, men berättelserna utvecklas också. De förändras tillsammans med oss. När vissa berättelser blir populära, så tror jag att det beror på en undermedveten gemensam förståelse. De genljuder i oss eftersom de är berättelserna vi verkligen behöver just nu. De är de nya verktygen för överlevnad. Fantasy växer och kommer att fortsätta växa, eftersom genren förbereder sig på att lösa nya problem. De riktigt stora.

Realismen tycker om att berätta för oss att människor är sårbara, ynkliga, egoistiska och otillräckliga. Fantasy sliter upp oss ur rännstenen, får oss på fötter igen och säger: ”Lyssna! Det här är vår potential! Det här är vad vi bär inom oss och har möjlighet att bli.” Fantasy motiverar och inspirerar oss att resa oss upp.

Så jag för min del är glad över att det kommer en ny generation, uppvuxen med så kallad verklighetsflykt. För de har läst tillräckligt många dystopier för att veta att regeringar ljuger. De har läst tillräckligt mycket science-fiction för att veta att inte all teknologi är ett steg framåt. De har läst tillräckligt mycket fantasy för att tro på att en enda människa kan göra skillnad. Och med ökat fokus på mångfald lär de sig något ännu viktigare: Att alla har samma värde, oavsett kön, ursprung, religion eller sexuell läggning, och det visste inte deras mor- och farföräldrar.

Så varför är fantasy så himla populärt? Det spelar ingen roll! Låt oss bara vara glada över att det är det! Det är mer än bra, det är helt nödvändigt. Så nästa gång någon kritiserar dig för att läsa orealistiska böcker så vet du vad du kan svara. Unga människor läser, spelar och tittar på fantasy eftersom de måste. Eftersom de har ärvt en värld på väg att falla sönder, och det är de som ska städa upp i den här svinstian. De ska rädda allas våra rövar. Fantasy lär dem att bli hjältar, och vi behöver hjältar som aldrig förr. Vi behöver folk med mod och vilja att bli större än livet. Vi behöver hopp.

Detta är din tid. Det är du, kära läsare, som kommer att överleva zombieapokalypsen.

Siri Pettersen