Det rasar ett tidskrig mellan två faktioner. Genom att få en eller annan liten händelse (eller ibland en stor) att gå åt ett annat håll försöker agenter från respektive sida skapa en framtid som stämmer med deras ideal. Röd, agent för den ena sidan, står som vinnare i vrakdelarna efter ett rymdslag, hittar hon plötsligt ett meddelande med texten ”bränn före läsning”. Det är från hennes främste motståndare, agent Blå. I en lätt hånande ton får hon veta att hon inte vunnit egentligen, men att Röd är den ende motståndaren som bjuder henne någon svårighet i kampen.
Så börjar en brevväxling över tidslinjer och historiska perioder. Breven levereras på de mest exotiska sätt; via årsringar på ett träd, tebladen i en kanna te, spår i flytande lava etc. Man får inte veta särskilt mycket ur ett hård-SF perspektiv. Inget om hur tidslinjerna fungerar, hur de olika faktionerna uppkom, tekniken de använder för att resa mellan alternativa tidslinjer eller i tiden. Det är inte det som är det intressanta, utan det är relationen som sakta utvecklas mellan dem, och hur nyfikenheten växer kring hur ”de andra” fungerar och vad som motiverar dem. Båda är ursprungligen kvinnor, men är båda postmänniskor ur två olika perspektiv, och deras uppdrag sker lika ofta i manskroppar som kvinnokroppar.
Man märker att El-Mohtar är poet. Prosan är en njutning att läsa och många formuleringar vill jag gå tillbaka till bara för att de är så snygga. Det är en bok att citera ifrån. Jag är annars en sån som gillar coola tekniska beskrivningar av hur saker fungerar (om författaren kan lägga in dem på ett snyggt sätt), men här hinner jag läsa halva boken innan jag ens märker att det inte finns något sådant. Det saknas på samma sätt som att en nutidsroman inte skulle börja beskriva hur en mobil fungerar. Kunskapen tas för given helt enkelt.
Jag kan se att det här inte är alla kopp te, men för mig var det det bästa jag läst i år. Hela strukturen på boken, det underbara språket, personutvecklingen, helt fantastiskt. Vill du förstå vad som händer och hur saker fungerar, så skall du nog läsa något annat.
Glenn Petersen
