I The Ferryman befinner vi oss på tre öar i mitten av en ocean. Öarna är avskärmade från resten av världen av en elektomagnetisk skärm, för att man skall slippa den vanliga världens otäckheter och negativa påverkan. Huvudön heter Prospera, och där lever befolkningen i högönsklig välmåga. På grannön Annexet lever tjänstefolket och arbetarna som får Prosperas infrastruktur att fungera. Den tredje ön Barnkammaren är dit människorna från Prospera kommer när de blir gamla. Där regenereras de och återkommer till Prospera som ungdomar, men utan minnen från sina tidigare existenser. Ungdomarna tas som ”skyddslingar” av familjer på Prospera. Prosperaner kan inte få egna barn.
Huvudperson i boken är Proctor Bennet, som arbetar som ”Färjekarl”, som den folkliga benämningen lyder. Hans jobb är att ta hand om de gamlingar, vars tid är kommen, och guida dem ombord på färjan som skall ta dem till Barnkammaren. Alla Prosperaner har en monitor inopererad i underarmen, som mäter deras välbefinnande. När välbefinnandet är för lågt, är det dags att bege sig till färjan för att bli förnyade.
En dag får Proctor ett uppdrag som han inte väntat sig. Det utvecklas dessutom på ett oväntat sätt och lämnar honom omskakad. I sitt omskakade tillstånd lägger han märke till saker som han aldrig tänkt på förut. Relationen med folket från Annexet till exempel. På Annexet har dessutom missnöjet börjat gro och en revolutionär rörelse har börjat växa sig stark.
Cronin har här skrivit en stark bok som snabbt gräver sig in under huden på en. Att han har utvecklats till en stark prosaist gör inte saken sämre. Jag slogs redan i prologen av vilket vackert språk den var skriven på. Han släpper i lagom takt nya märkligheter kring livet på Prospera som får en att läsa vidare i ren nyfikenhet om vart han är på väg.
Naturligtvis är texten full av sociala kommentarer och likheter med hur vårt liv ser ut. Relationer mellan de som har det väl förspänt och de som måste arbeta för att skapa dessa förutsättningar är ju en självklar del av bokens upplägg.
Boken är också skriven med ett antal överraskande vändningar. En del ser man komma, andra inte. De är ändå välgjorda, även om man anar dem ibland. Karaktärerna i boken är även de väl utmejslade, och man kan komma på sig själv med att tänka på dem efteråt och undra hur det går för dem nu för tiden. Det tycker jag är ett högt betyg.
Glenn Petersen
