Sedan 1987 och fram till 2012 ritade Iain M Banks om kartan för vad space opera kan vara. Med en hälsosam dos inspiration från Larry Niven, Ursula LeGuin och M John Harrison byggde han under över trettio år upp ett helt universum med samhällen och politiska system som testar gränserna för våra föreställningar om hur universum kan byggas upp. I en snygg ny upplaga där ryggarna tillsammans blir till en sammanhållen bild att pryda bokhyllan med. [...] Läs mer
Notes from the Burning Age
Publicerad: Fredag, 6 augusti 2021, Skribent: Lina
Känslan efter att ha läst sista sidan av Notes From The Burning Age är att ett epos just har avslutats. Det är kanske bara strax över 400 sidor, men det är fullspäckade sidor. Det känns helt omöjligt att kort och koncist i en kort text förklara boken. Men det går att kalla det en SF-spionroman. Det ger dock inte hela bilden av hur briljant boken är.
Ven, som är bokens huvudperson, utbildade sig en gång i tiden till arkivarie – en roll som i bokens tidsålder innebär att han var en helig man. För det är templen som kontrollerar och godkänner gamla skrifter för allmänheten. De gamla skrifterna är gamla servrar från vår tid: The Burning Age. Grundtesen är att mänsklighetens arrogans inför sin egen roll i kretsloppet till slut bestraffades av naturen i form av ’kakuys’. Kakuys är inte gudar, det finns ingen anledning att be till dem för de har inget intresse av människor. Deras intresse ligger i att upprätthålla balansen i naturen. Det är i alla fall en tolkning. Hela relationen mellan människor och kakuy är inte definierad och tycks variera.
En del länder, eller kanske mer delar av riket, anser dock att människan borde dominera planeten precis som tidigare; Kakuy finns inte, och det är människans fulla rätt som de som är högst upp i näringskedjan att använda sig av de resurser som finns och bara väntar på oss – som till exempel oljan.
Det är en värld på bristningsgränsen, och mitt i allt är Ven en av få utanför templen som faktiskt kan översätta de ’heliga’, ibland ’kätterska’, texterna. Vilket gör honom till en resurs för de som vill dominera planeten och en fara för de som vill upprätthålla balansen.
Norths bok är absolut en politisk kommentar, delvis för att hela boken får en att undra vad som faktiskt skulle finnas kvar av människan om världen brann idag? Det blir en svindlande tanke att någon i framtiden kommer att gå igenom gamla mailservrar som till stor del behandlar magiska sätt att göra en penis större, eller facebook-servrar fulla med selfies tagna i den klassiska selfie-vinkel och miljarder bilder på mat. Om allt hittas samtidigt så är det ett hästjobb att hitta någon typ av fakta om hur vårt samhälle faktiskt ser ut. Eller i alla fall så som vi skulle vilja att det ser ut för eftervärlden.
Även Vens samtid och det politiska klimat han försöker navigera är en kommentar om dagens samhälle. Det är balansen mellan ideologi och girighet, dominans eller samspel, de som har och de som inte har, och så vidare.
Ibland känns boken tung. Kanske för att det absolut inte går att slöläsa den. Ingenting är slumpmässigt och det känns som att North har planerat allt i detalj. Den kräver läsarens hela uppmärksamhet i varje mening, men det underlättas av att det är korta kapitel. Vi leds ner i en mardröm formad av ett otroligt vackert språk och det är fantastiskt och fasansfullt på samma gång. Det är den sortens bok som förmodligen går att läsa om direkt, för det blir nästan en helt ny boken när läsaren har hela bilden av vad som faktiskt händer.
Det är sällan det blir så här bra. Bara läs den.