Newtons Wake

Macleod återvänder här till post singularitet-ämnet. Under en uppseglande konflikt mellan USA och EU började plötsligt en AI som styrde de amerikanska missilerna att uppgradera sig själv tills den fick en övermänsklig intelligens och tog över alla människor som var uppkopplade mot den. Det hela tog bara några sekunder. Det kallades The hard rapture. De nya övermänniskorna och AI:n utvecklade många nya maskiner och teknologier innan de kort därefter försvann spårlöst till något annat existensplan. Kvar fanns några olika människospillror. Folk som inte var uppkopplade och som överlevde de efterföljande krigen.

Lucinda Carlyle har arbetat sig uppåt inom familjen Carlyle, från början en brottsfamilj från Glasgows bakgator. Nu har de kontrollen över det nätverk av maskhål som binder samman de bebodda planeterna. De är nu en av de fyra maktsfärerna i den kvarvarande mänskligheten. Förutom inkomster från alla som vill använda maskhålen, ägnar man sig åt "krigsarkeologi". Mycket av det som de upphöjda lämnade efter sig, kan försvara sig, så man måste erövra det med kraft. Lucinda leder en expedition till en nyupptäckt planet för att se om det finns några användbara lämningar där. Hon hittar dock mer än hon någonsin kunnat räkna med. Tyvärr kommer nyheten om fynden ut, och alla andra fraktioner dyker upp på scenen för att ta en del av kakan. Det blir till att använda all smarthet Lucinda kan uppbåda för att hålla både fiender och familjen från att ta livet av henne. Det är ju så jobbigt att få en ny kropp när det sker, men ibland blir det nödvändigt.

Boken är så full av infall och spännande idéer att det kunde räcka till en trilogi för en mer begränsad författare. MacLeod skriver en elegant och lätt prosa, och tillåter sig att leka med den glasgowska dialekten, så att man ibland får tänka efter lite för att hänga med.