The Silver Mage

Hästfrändernas styrkor samlas vid norra gränsen intill prins Dars länder, hetsade av den falska gudinnan Alshandras prästinnor. Ryttarfolkets ledare tror att de har gudomlig rätt till prinsens bördiga grässlätter, och den som bestrider den rätten kommer att förgöras.

Men Dar har mäktiga vänner, bland annat draken Arzosah som i hundratals år har haft ett horn i sidan till hästfränderna. Hon planerar en hämnd som ryttarkrigarna och prästinnorna omöjligt kan förutse. Men prinsens mäktigaste bundsförvant är något som hästfränderna är oförmögna att förstå – dweomerns djupa magi, utövad av de trollkunniga alverna med silverhäxan Dallandra i spetsen.

I mångt och mycket är Katherine Kerrs Deverry-serie helt hopplös. Den är oerhört lång – The Silver Mage är den femtonde Deverry-boken, och tillika del sju i Dragon Mage-sviten. Inspiration och stoff är hämtat ur den keltiska sagotraditionen, och hur originellt väl inte det. Det innebär alver med spetsiga öron som lever mycket längre än människorna, druider som kan förvandla sig till ugglor och hökar, örtakvinnor och örtagubbar som bota allehanda åkommor och så vidare – inget nytt under solen där alltså.

För att förvirra det hela så är dessutom ett antal personers öden sammantvinade genom på varandra följande reinkarnationer. Tids- och berättarperspektivet växlar och en person som är man och heter en sak i ett kapitel, är kvinna och heter något annat i nästa som utspelas före eller efter händelserna i det förra (men det vet bara du och jag och berättaren). Men till all lycka brukar det finnas en ”Table of Incarnations” längst bak i böckerna så att man slipper bli tokig.

Trots allt det här har jag läst samtliga böcker i serien, några av dem flera gånger. För Deverry-världen är mycket skickligt levandegjord, med stor noggrannhet i en rad detaljer såsom lingvistik, historia och världens inneboende mytologi. Det keltiska inslaget tillför inte bara färg och detaljer, utan utgör själva grunden för hela det väldiga romanbygget och återspeglas i namn på varelser och företeelser och i själva språken som talas i Deverry. Det keltiska återfinns i skildringen av Elcyion Lacar eller alvfolket och deras rike ute på grässlätterna på gränsen till vår verklighet, liksom i hur magin i Deverry-världen fungerar, i myterna och skapelseberättelserna och de olika andevarelserna och väsendena.

Kerr förnyar sig dessutom ständigt och hittar variationer på teman som överraskar och fördjupar. Ja, jag känner igen alltsammans från hundra och åter hundra andra fantasyböcker, men det gör ingenting när det är Katharine Kerr som skriver. Tvärtom – drakar, alver, svärd med klingande namn och förbannelser och profetior – dear Katharrine, ös på, mer, av allt!

PS. Det påstås att The Silver Mage är sista Deverry-boken. Att det är sant skulle jag inte ta gift på…