Through Stone and Sea
In Shade and Shadow och Through Stone and Sea, sjunde och åttonde delen i vampyrfantasyserien Saga of the Noble Dead, eller om man så vill – första och andra delen av tre i Noble Dead Second Series, som bygger vidare på händelserna i de första sex romanerna.
Första delen, Dhampir, kom 2003 och fick genast rubriken "som Buffy och vampyrerna i Sagan om ringens värld" bland försättsbladsskribenter och recensenter. Även om liknelsen inte helt missar målet är sanningen nog den att bokserien står på egna ben.
De tre centrala gestalterna är halvvampyren Magiere, halvalven Leesil och halvälvohunden Chap. Till en början hankar sig de här aparta följeslagarna fram som lurendrejare på landsbygden, där de iscensätter falska vampyrjakter för att kunna pressa vidskepliga bybor på pengar. Men rollerna byts när riktiga vandöda får korn på dem och bestämmer sig för att utplåna Magiere innan hon hinner realisera sina dhampir-krafter till fullo och fylla manteln som vampyrdråpare.
Allt eftersom handlingen utvecklar sig genom serien kommer fler huvudpersoner in i bilden. Den lärda Wynn ansluter sig till hjältarna och såväl allierade som fiender, alltid med dubbla motiv, tar en given plats i persongalleriet.
I början av serien är det förstås miljön och vampyrkonceptet som lockar läsaren vidare. Snart börjar personskildringarna blomma upp på allvar, och när Magiere ger sig in på att söka svar om sitt förflutna och om dhampirens vidare ansvar öppnar sig en fond genomsyrad av intriger och månghundraårigt etter. Ingen, vare sig de som smider planer över flera generationer eller de som lever i lycklig ovetskap vill att sanningen ska komma ut. Locket på och business as usual, är att föredra – vilket förstås gör det svårare för Magiere med sällskap att göra sin plikt.
Med avstamp från en ganska rättfram äventyrshandling letar sig makarna Hendee i senare delar allt djupare in i en trevligt murrig fantasyvärld med tydlig östeuropeisk prägel, där det till en början är ganska sparsmakat med trehövdat trolltyg och magiska fyrverkerier. De kryddar med en nypa romantik och en hel del inre grubblerier, men som sig bör för en lång bokserie om oknyttsbekämpare också med mustig svärdslek.
Man får nog säga att personskildringarna låter läsaren tränga ganska djupt inunder skinnet på huvudpersoner på flera olika sidor – tillräckligt väl för att man snabbt ska hitta både favoriter och irritationsobjekt bland hjältar och skurkar. Omslagen till trots (somliga mer smakfulla än andra) tecknar författarna en genomtänkt och ovanlig fantasyvärld. Det hör till genren att lägga in dubbel-a, cirkonflex och accenter i fantasyspråket, men Hendees håller tungan rätt i mun. Riken med namn som Belaski, Stravina och Droevinka känns helt rätt för temat.
Att vara vampyr i den här världen, ädel döding om man ska försvenska uttrycket, är ingen dans på rosor. Få av dem känner sina egna krafter eller begränsningar, och de som gör det sluter tätt om svaren och håller mer obildade artfränder kvar i okunnigheten med järnhand. Alverna är långt ifrån några ädla gräsidisslare och den ena handen vet sällan vad den andra gör – bland dem döljer sig personer och hemligheter som fäller en intressant grådager över deras moraliska ställningstaganden. Dvärgarna är, som ska det visa sig, mer än en tvärhand höga och utmärker sig framförallt av att vara extraordinärt breda och massiva till kroppsbyggnaden. Andra exotiska folkslag och väsen visar sig så småningom, men hotet från de vandöda kvarstår. Skildringar av olika samhällen och fornhistoria tillhör faktiskt höjdpunkterna – man sitter ofta och väntar på att nya godbitar om vampyrsläktets särdrag och annan bakgrundsbild ska glimra till i prosan.
Självklart finns det ett annalkande mörker, ett världshot, i bakgrunden. Det är däremot ovanligt lågmält och smygande för genren. Hotet i den här världen ligger lågt, aktar sig noga för att våga sig på öppna konfrontationer. Istället manipulerar den dolda fienden både skurkar och hjältar, mot en bakgrund av händelser i forntiden som glömts eller raderats ur historieböckerna. Ända fram i åttonde boken har hotbildens konturer bara börjat skissas fram. Kryllande monsterhorder under svarta fanor är ett fantasygrepp som verkar vara långt borta.
Bokseriens officiella hemsida: http://www.nobledead.com