The Wise Man's Fear

The Wise Man's Fear har kommit! Fyra år efter debutromanen The Name of the Wind har Patrick Rothfuss äntligen blivit klar med fortsättningen på The Kingkiller Chronicle. Sällan har en debutroman blivit så uppmärksammad och hyllad av tunga namn i genren som The Name of the Wind – ”A rare and great pleasure /…/ with music in the words as well” tyckte Ursula K LeGuin, medan Orson Scott Card klämde till med ”An astonishing book”. Tad Williams däremot skrev en längre hyllning som kan sammanfattas med “terrifying and completely believable”.

Det är berättelsen om Kvothe – en sägenomspunnen man, som många förmodar blott en är legend. Men en högt aktad krönikör spårar honom till ett litet värdshus i en liten lerig avkrok av världen och förmår honom att berätta om sitt hisnande liv och om att vävas in i legenden om sig själv.

Wise Man’s Fear tar vid där The Name of the Wind slutade och fortsätter Kvothes berättelse om hur han växer upp, lär sig allt han kan om magi och hamnar i den ena konflikten efter den andra som på något sätt kommer att förvandlar den store magikern Kvothe till värdshusvärden Kote. Det är – bland annat - historien om hans makalöst fräcka och framgångsrika försök att bli antagen till en berömd skola för magiker, och det är berättelsen om hans liv som flykting efter ett kungamord.

Och mycket av sagans egenart hittar vi även i känslan av att allt är en återberättelse av ett väldigt händelserikt liv. Kvothe sitter i sitt världshus och berättar om sitt liv, varför han gjorde som han gjorde, vilka händelser som format honom och slutligen vad som ska göra honom till den man han är idag. Samtidigt finns det ytterligare en berättelse inlindad i boken, nästan obemärkt. Utanför värdshuset finns den samtida världen som sakta håller på att komma ikapp Kvothe och inse vem han är och vart han gömt sig, och det är någonstans här, i korsningen mellan dåtiden och samtiden, som vi hittar det som gör The Name of the Wind och nyligen utkomna The Wise Man's Fear till det kanske bästa och mest genuina, om än inte det mest orginella, som hänt fantasygenren på åratal.

Plus i kanten: 900 sidor i storpocketformat! Boken är stooor!

Ett plus till: Patrick Rothfuss skriver om hur det går till att bli försenad. I flera år. http://blog.patrickrothfuss.com