The Alloy of Law

The Alloy of Law, "Lagens legering", är ett äventyrsmysterium som utspelas i en värld med distinkta Vilda Västern-drag, där elektriciteten och förbränningsmotorn börjat göra sitt intåg. Det är en underhållande liten roman från Brandon Sandersons penna. Han visar återigen att han har full koll både på episka verk som avslutningen på Sagan om Drakens Återkomst och fristående fantasyromaner, med mycket humor och action.

Trots att boken utspelas i samma värld som Sandersons Mistborn-trilogi, kan den utmärkt läsas på egen hand. Personerna och händelserna ur Mistborn har förvandlats till halvmytologiska minnen under de århundraden som gått. Med The Alloy of Law möter vi nya huvudpersoner och en ny tidsepok i vad som i grund och botten är en läckert förpackad deckare.

Adelsmannen Wax, som för nästan tjugo år sedan övergav civilisationen och sin ställning, tvingas bort från sitt jobb som lagman i de yttre provinserna av arv, plikter och en personlig tragedi. Till sin häpnad inser han att livet i den stora staden kan vara minst lika farligt som ute i nybyggartrakterna - framförallt när banditgänget "the Vanishers" härjningar visar sig handla om något mycket större än avancerade tågrån. Wax gamle vän Wayne, på spåret efter banditerna, lockar (utan alltför stora ansträngningar) in honom i utredningen och bekymmer med äktenskapsmäklerier och bristande etikett byts ut mot det mer akuta behovet av att ducka för aluminiumkulor. Varför aluminium? Jo, Wax är en av många sorters metallmagiker och hans gåva omfattar att kunna känna av och manipulera stål.

Det är det intrikanta magisystemet som lyfter The Alloy of Law över att bara vara en rolig pang-pang bok (men det finns en hel del pang-pang i den, välskrivet sådant!). Miljön, där man nästan känner dammet och krutröken bland dimstråken, gör sig utmärkt med det metall-magiska systemet. På detta sätt påminner mig boken om Sandersons The Warbreaker, där han skapat ett helt annorlunda magiskt system som baseras på färger. Det som gör båda böckerna så underhållande att läsa, är att de inte dras ner av långa tekniska förklaringar om vad som egentligen händer, eller hur det går till, utan vi får glimtar av personernas förmågor på ett naturligt sätt genom händelserna. Samtidigt utforskas konsekvenserna av dessa olika, i befolkningen utbredda, magier och de blir aldrig bara "påklistrade" effekter, utan känns väl integrerade i handlingen.

The Alloy of Law är skön slappläsning; den påminner mig om en bra actionfilm och har alla de ingredienser som behövs. Välkorrigerade shoot-out passager, kvick dialog och en skön miljö. Ett kul mellanspel i Mistborn-universumet, som enligt planerna kommer utökas med två trilogier till, som alla äger rum i sin egen alltmer tekniskt avancerade tid. Utmärkt om man fick smak för Västern-fantasy med Stephen Kings fantastiska Mörka Tornet-romaner och nu känner för något lite lättsammare.