Odinsbarn

15 år gammal får Hirka veta att hon är hittebarn, varpå hennes värld börjar att krackelera. Den som hon trott varit hennes far, har i själva verket skyddat henne från omgivningens grymma vidskeplighet. I samma veva väljer hennes högättade barndomsvän Rime att avvika från sin utstakade bana, och tillsammans dras de in i ett världsomskakande ränkspel med svindlande perspektiv. Det är en uppgörelse med främlingsfientlighet, maktmissbruk och blind tro.

Odinsbarn är en uppfriskande originell och utsökt välskriven berättelse med eleganta anspelningar på fornnordisk mytologi, och uppbådar alltsomoftast känslan av stillsamt under som man finner i Name of the Wind av Patrick Rothfuss och i Patricia McKillips verk, vilket är fantastiskt för en debutant! Berömvärt är också att den kan läsas med full behållning av såväl vuxna som nyblivna tonåringar, och glimtarna av någonting större upprätthåller spänningen.

Ja, Siri Pettersen vet precis vilka strängar hon skall slå an på sin välstämda luta, och jag kunde inte låta bli att sträckläsa den; Lise Myhre tecknade en Nemi-stripp med samma tema. Boken är förresten inte bara sagolikt bra, den är grymt snygg också: rejält inbunden med bokmärke och genomtänkt omslag. En blivande klassiker! Nu väntar vi bara på fortsättningen...