Vattnet drar

Ett ungdomsgäng hoppas på den stora stöten och stjäl en medeltida madonnastaty frön Ovansjö kyrka. En ung kvinna hittas mördad vid en badsjö. Djurskyddsmyndigheten gör hembesök för att omhänderta vanskötta katter, medan lokaltidningens journalister planerar glasstester. Sommarvärmen ligger tung över Hofors och Storvik, när något uråldrigt vaknar till liv i skog och vatten.

Vi slängs rakt in i handlingen, som gestaltas med korthugget men stämningsfullt språk. Viktor Husberg och hans kompisar är småkriminella förlorare: langar sprit till kidsen, stjäl vad de kan och terroriserar orten. Men deras personligheter, slitningarna i gänget och den undertryckta potentialen till ömhet görs tydliga redan från första scenen. Det är omedelbart nervöst att se Viktor plocka upp ett föremål som alla fantasyläsarinstinkter säger att han gör bäst i att låta ligga.

Sen rasar intrigen vidare: något har kommit tillbaka, något som kan ge möjlighet att kontrollera andra människor. Vi följer flera trådar som vävs samman allteftersom. Antalet namn är lite överväldigande, men spänningen och den krypande oroskänslan ökar för mycket för att lägga boken åt sidan.

Våldet är rått, utan att kännas överdrivet, och sexet minst lika brutalt. För precis som orten beskrivs som en förlorad plats, där framtidshopp sedan länge flytt, och sprit och droger sysselsätter generationerna, är sexualiteten som beskrivs ofta tvingande eller trasig. Undertryckta begär spiller över i groteska, men välskildrade scener av rått, vilset sex. Viktor saknar helt kapaciteten av hantera de krafter han släpper lös, fast frågan är om någon hade lyckats i längden.

Beata Kovač försöker; med sin kompis Celia är hon en av de första som möter den uppvaknande kraften och hon anar direkt att någonting är fel. Men magkänsla i sig räcker inte mot gammal magi som verkar stigit ur de mest obehagliga delarna av svensk folklore. Samma insikt kommer till Krister Svedin, vars jobb på djurskyddet alltid underlättats av hans kontakt med djur. En kraft som nu tvingar in honom i skeendet och drar fram lik ur familjens förflutna, där gamla trauman och mentala problem tigits ner under årtionden.  Ännu ett steg bort från magin, men med vittring på något stort, undersöker Arbetarbladets Mattias Jäder och hans sommarvikarierade fotograf mord, spritlangning och konspirationer. Elegant plockas

Språket känns alltid effektivt använt, vilket i vissa scener betyder att det vänder sig i magen. Det här är fantasy på skräckens gräns, med både järnspik och kattblod i riterna.

Får ni blodad tand för fantastikmöjligheterna i de svenska bruksorterna rekommenderas utmärkta Cirkeln-trilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Även delar av Anders Fagers skräckberättelser Samlade svenska kulter utspelas i liknande miljö.

Gabriella