Aurora

En berättelse om en ett månggenerationsskepp på väg ut från solsystemet. Resan började på jorden för flera generationer sedan Nu är målet i sikte. Ett nytt hem. Tau Ceti.
Berättaren är en nybörjare på att skriva romaner, en AI som till en början har stora problem med begrepp som metaforer och analogier. AI:ns huvuduppgift är att sköta ett månggenerationsskepp som lämnade jorden för 161 år sedan och styrde mot stjärnan Tau Ceti. Där finns en planet med en måne som har bedömts vara beboelig för människor. Nu är det bara några år kvar till målet, och en ingenjör på skeppet ger AI:n i uppdrag att berätta historien om resan och alla ombord.
Inga av dem som kläckte idén med månggenerationsskeppet finns kvar i livet. De första resenärerna valdes, precis som i Mars One-projektet, ut bland frivilliga. Nu är passagerarna inne på sjätte generationen. För varje generation har de, som boende på en begränsad liten "ö" i rymden, blivit lite mindre - och lite dummare. Ingenjören Devi oroar sig för sin dotter Freya som har problem med matten.
Men Freya är duktig på att prata med folk och lyssna. Det är hon som blir huvudpersonen i AI:ns berättelse, när hon ger sig ut på ett "wanderjahr" genom skeppet och besöker olika biotoper och samhällen. Hon inser att hennes mamma ingenjören är en högt skattad samhällsmedlem som har löst praktiska problem överallt i skeppet. Hon inser också att det finns starka spänningar ombord. Särskilt fortplantningen är ett problem, hårt toppstyrd som den är. Barn får bara sättas till världen med rätt tillstånd, men om alltför många kvinnor väljer bort att få två barn måste andra föda fler för att hålla befolkningen på en jämn nivå. Det jäser av missnöje under ytan.
Frågan är alltså hur resenärerna ska klara motgångarna de oundvikligen kommer att ställas inför när de kommer fram till sitt mål, månen Aurora.